Min man har sedan ett halvår tillbaka börjat dricka större mängder alkohol varje lördag, ibland även fredag. Han dricker inte så jag ser utan ofta säger han att jag och barnen ska hitta på något medan han vill laga mat till oss. Han älskar att laga mat. När vi sedan kommer och ska äta märker jag att han är kraftigt berusad. Jag frågar alltid om han druckit något och får oftast till svar, en liten matlagningswhiskey eller en öl.

I fredags ritade jag ett streck på whiskyflaskan i barskåpet. Då var det en fjärdedels flaska kvar. Ikväll när jag tittade i barskåpet var flaskan tom. Jag blev helt förtvivlad. Han måste alltså druckit 15-20 cl whiskey samt öl och vin under de två timmar han lagade mat till sin familj.

Detta har varit ett mönster, som verkar accelerera. Ofta är min man numera så trött på söndagarna att han inte orkar gå upp. Han är irriterad och tycker allt är jobbigt. Svär åt våra barn för minsta lilla. Helst vill han bara ligga i soffan.

Vad ska jag ta mig till? Jag förstår ju att detta måste få ett slut. Men hur kan jag hjälpa honom? Hur ska jag orka hjälpa honom? Min man har dålig självkänsla och är väldigt känslig för allt som kan uppfattas som kritik. Han förvandlas till en trotsig tonåring. Vet inte ens hur jag ska närma mig denna fråga utan att han blir agressiv och går i försvar.

Hade vi inte haft barn hade jag skilt mig direkt. Men för barnens skull måste jag försöka reda ut denna situation så att de kan få en pappa som är nykter och glad på helgerna.

Finns det någon som har något råd hur jag kan konfrontera min man och hur jag kan hjälpa honom att förstå att han dricker alldeles för mycket?

Li-Lo

Vad bra att du är här. Det är många saker i det du berättar som oroar, drickandet eskalerar, hans personlighets förändras och det går ut över dig och barnen. Du undrar hur du ska kunna lyfta frågan om alkohol med din parter. För många är det svårt och samtidigt ett viktigt steg för att få en förändring. Klokt av dig.

Hoppas att du kan få inspiration av andra användare om på vilket sätt du vill kommunicera med din partner. Ibland är det svårt att ha ett välvilligt samtal då man är besviken och kanske rädd. Ibland kanske inte ens rimligt.

Vi brukar uppmuntra tydlighet och jagbudskap. Jagbudskap innebär att man så att säga kliver in i samtalet med en förståelse för att det inte finns en sanning och att man inte kan tvinga någon att förändra sig. Samtidigt uttrycker man sin åsikt! I vissa falla kan man erbjuda hjälp. Det kan låta så här (jag är inget facit!):

"Jag har på senaste tiden märkt att alkohol på olika sätt tar allt mer plats i vårt liv. Det oroar mig och jag känner ofta oro för hur det ska bli på helgerna jag känner också oro för hur alkohol påverkar dig. ibland känner jag inte igen dig. Min önskan är att vi ska ha ett långt liv tillsammans och vara trygga förebilder för våra barn. Nu är jag vilsen och har svårt att se den framtiden. Jag fattar att du naturligtvis tänker på det här själv och för mig skulle det betyda mycket om du skulle känna dig redo att tala med mig om dina tankar och känslor gällande alkohol. Det känns som att jag behöver "göra" något. Vad detta något är vet jag inte än och jag hoppas vi kan komma fram till något tillsammans. Jag är glad att du lyssnade och jag hoppas att du bjuder in mig till alla de tankar det här väcker hos dig."

Som sagt det här är inget facit utan ett förslag på en ingång. Hur låter det här som ett första steg?

Igen vill jag uppmuntra dig att berätta för andra om hur du har det, här och kanske för en vän. Jag vet inte vad det innebär när du skriver att din partner kan bli aggressiv, om du riskerar att utsättas för våld är jagbudskap inte att rekommendera. Vid våldsamma situationer är vår rekommendation att du och barnen lämnar situationen.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För de allra flesta som missbrukar a så HR man alltid något motiv till att dricka. Sök på riskbruk och visa din man. Sedan så prata om det att du är orolig och har märkte beteendeförändring. Tja vill han sedan inte förändra eller inse ja då hamnar man i en annan situation.

Ebba

Oj vad bra du beskriver och sätter ord på din mans beteende när det gäller drickandet och hur han blir.

Jag känner igen mig.
Jag älskade att laga mat åt människor, hemma som borta.
Jag körde ut folk från köket och ville fixa och dona själv för då kunde jag dricka under tiden.
Hatade öppna kök och älskade kök där jag fick vara ifred och kunde fylla på mitt glas utan att någon såg.

Nuförtiden dricker jag inte alls.

Jag känner när jag läser det du skrivit, att det känns som att det vore nyttigt om du känner någon som både du och din man tycker om och respekterar som du skulle kunna prata med om detta.

Som sedan kan prata med din man eller om ni gör det tillsammans.

Finns det någon tror du som skulle vilja hjälpa dig?

Du har VERKLIGEN rätt i att din man dricker för mycket och att det påverkar familjen. Tvivla inte på det.

Kram