Min pappa skjutsade jag in till beroendeakuten den 9/10, han har sedan dess gått på AA möten, fått tid på en öppenvård där han har fått Naltrexon. Han ska dit var 6e vecka och ta blodprover och prata.

Jag har i 15 år skällt, skrikit, gråtit och velat få honom dit han är nu men vad gör jag nu? Hur stöttar jag honom så att han fortsätter vara nykter? Och om han får ett bakslag, hur tacklar jag det?
Har hotat med barnbarn och att han då inte kommer finnas i våra liv men man måste få göra misstag, eller?
Jag står här nu och känner mig glad, samtidigt som jag är rädd för som alltid, kommer jag bli besviken igen .. eller?

@sape
Så hoppfullt och svårt på samma gång! Vägen till nykterhet är sällan spikrak och återfall är ofta en del av det hela, För att orka stötta behöver du stöd själv. Fråga om du genom din pappas behandlare kan få del av CRAFT, en metod för att stötta medberoende och anhöriga. Ta hjälp av anhöriggrupper, t ex Co-anon som har stödgrupper för anhöriga.

Det är en balansgång som handlar om att både vara stöd och att sätta gränser och ta hand om sig själv. Det är aldrig, aldrig ditt ansvar hur det går för din pappa. Men när du orkar är det ju också fit att få vara nära och vara stöd. I mitt fall försöker jag vara stöttande utan att fördöma, lyssna på vad min anhöriga behöver och hur mycket jag ska fråga.

Skriv gärna igen och berätta hur det går och vad det väcker för tankar hos dig!

@Mimzan tack för att du tog dig tid att skriva.
Ja jag misstänkte att detta skulle ske i och med han har druckit så pass länge och vill nog bli nykter men tanken av att ”aldrig mer få ta en öl” är sjukt läskig och stark. Jag är på och tjatar nog lite för mycket men vill så gärna att han hpller detta och erbjuder mig att gå med på hans möten.
Han har druckit vid 2 tillfällen som han berättar om under denna period.. berättade hur ledsen jag var och att jag fattar att det är svårt men han måste hitta annat att ta till än alkohol. Sa att han skulle ringa mig så kunde han komma hit när han ville ta en öl. Han går även på AA som också har en lista med en massa namn han kan ringa innan det händer. Hur stöttar man samtidigt som man markerar att detta är sjukt fel utan att skuldbelägga så det blir för mycket för honom?

@sape
Jag tänker att man kan stötta genom att göra just det du beskriver. Följa med på AA-möten, uppmuntra honom att ringa när det är svårt att stå emot suget, genom att han får komma till dig som alternativ till att ta en öl.... osv. Bara du gör det som känns bra för dig och inte blir för arg och besviken om/när han tar ett återfall. De flesta har ingen rak väg till nykterhet utan det är två steg framåt, ett steg bakåt .... osv. När man är anhörig är det ibland som att gå balansgång på en slak lina,,man vill stötta men om man är FÖR angelägen kan man ta över ansvaret för mycket. Och ansvaret är HANS.