av linneamaria

linneamaria
lör, 2022-11-26 - 00:05

Hej! Jag har en sambo sedan 4 år tillbaka. Han har sedan vi träffades druckit ganska mycket och han är uppvuxen med en pappa som dricker mycket också. Min sambo tar varje tillfälle han får till att dricka öl. Han jobbar oftast borta under veckorna och är borta söndag-torsdag, men ibland händer det att han blir ledig längre. Om han blir ledig från jobbet en hel vecka, då sitter han framför datorn och dricker måndag-söndag, till den grad att han blir full. Jag tycker inte att det är normalt, oavsett om man är ledig att sitta och dricka sig full på en tisdag mitt i veckan. När jag konfronterar honom så blir han arg och förnekar att han har problem, för han dricker ju inte när han jobbar. Han har sagt vid ett flertal tillfällen att han inte tycker att livet är roligt när han inte får dricka, han tycker inte att det är roligt att spela tv-spel om han inte får dricka öl samtidigt. För mig är det ett varningstecken, när man säger att det inte går att ha roligt utan att dricka sig full.

Jag kan inte längre diskutera alkoholen med honom för att han blir så arg, han har även blivit otrevligare och otrevligare och kallar mig fula ord. Jag vet inte längre vad jag ska göra, har någon tips?

Självomhändertagande
lör, 2022-11-26 - 06:40

@linneamaria
Hej,
Du får varningssignaler. Tro på dem. Han blir arg och du kan inte längre diskutera alkohol med honom. Otrevlig och fula ord. Stor igenkänning på det. Jag ägnade så många år på att vara medberoende utan att förstå det, då jag själv hade fullt upp med att bli frisk från psykisk ohälsa.
Jag tror ändå att jag skulle gå igenom min resa med mitt ex, som var ett oerhört lidande, men även mycket viktiga samtal för min del. Då jag fick en bipolär diagnos för mer än 20 år sedan så var det inte enkelt att leva och vara öppen med den. Han lyssnade, när han drack. Därför lät jag honom dricka. Och det var inte förrän jag blev frisk och kunde klara mig utan mediciner som jag såg nyktert och klart på livet med honom.
Eftersom jag ville bli en mamma så var det viktigt för mig att välja att leva en sund livsstil utan undantag. Jag nådde mitt hälsomål, men inte målet att bli en mamma.
Den tiden är passerad. För att jag valde att pröva förändra honom i flera år. Jag trodde att när jag kunde bli frisk, så kunde även han bli det, från sin alkoholismen. Men det jag inte visste då, var att vi fungerade olika.
Han älskar att känna ruset från alkoholen.
Jag avskydde att känna ruset från hypomaniska skov i bipolariteten. Något jag fick första gången av antidepressiv medicin. Och dessutom orsaken att jag insjuknade.
Och jag valde att jobba med mig själv.
Det gjorde inte han.
Då.
Vet inte hur han lever idag.
Jag har ett nytt liv.
Men för att jag skulle få mitt nya liv, så behövde jag gå en instruktörsutbildning i mindfulness.
Det var i mina meditationer som jag "vaknade" och förstod vilket ansvar jag hade att guida mig själv til, hur vill jag leva mitt liv.
Och några år senare, lever jag det liv som jag vill leva.
När jag började lyssna inåt.
Som du verkar göra.
Fortsätt med det.
Och ta det stöd du behöver.
Det finns så många vägar.
Prata med en kurator, präst, psykolog, en vän, eller dig själv.
Meditera gärna.
Beroende på din erfarenhet, så kan det vara bra med ett bollplank i den processen.
Det kan vara svårt att möta sig själv.
Men det är det enda sättet att själv få svaren, som man vill ha.
Och det tar den tid det tar.
Ta hand om dig på alla sätt.

Kennie
lör, 2022-11-26 - 11:00

Hej,
Det låter hemskt med en man som tycker att alkoholen är enda sättet att roa sig. Om han själv inte har insikt är det nog tyvärr svårt att få honom att ändra sig. Och att han är verbalt elak mot dig är en varningsklocka. Vad är det som gör att du vill fortsätta leva med honom?