Jag skriver det här för att få lite feedback och kanske någon av er kan ge mig några frågor som jag behöver betänka. Jag o min man har varit tillsammans i många år. Hela mitt vuxna liv. Men vår tid tillsammans har färgats av hans drickande på helgerna. Det går alltid över styr och han blir alldeles för berusad. Han smygdricker för att slippa mitt tjat och han dricker i sin ensamhet. Ja ni känner till allt det där. Han vill helst att jag ska dricka för att möjliggöra hans drickande.

Jag har sagt vid några tillfällen att jag vill skiljas och han lovar att han ska sluta. Han har sagt att han förstår allvaret. Jag lever på hoppet och ger oss en chans men så går det några månader så är vi tillbaka i samma spår. Sveken är många och likaså tårarna. Min man är fantastisk i så många andra avseenden och vi har det annars bra tillsammans men drickandet påverkar givetvis. Min vilja till närhet är inte på topp så att säga. Jag har byggt upp en mur omkring mig.

Nu har jag sagt att jag vill skiljas, igen. Han säger att han vill visa att han kan ändra på sig, igen och att allt ska bli bra igen. Tråkigt nog har jag gått tom. Jag kan som inte ladda om för att satsa på förhållandet för spärren i mig säger att det inte är värt det för vi är i samma spår inom kort. Löftena om bättring har varit för många och för kortvariga.

Maken vill inte gå på samtal för sin konsumtion för enligt honom har han inga problem. Trots det så satt han spiken i kistan för ett par helger sedan då han söp sig redlös. Trots att han ett par dagar innan lovat att han skulle skärpa till sig. Ja ni fattar min maktlöshet.

Nu drar han offerkoftan omkring sig och tycker synd om sig själv över att jag vill separera. Han lägger en del av skulden på mig att mitt beslut att inte vilja leva mitt liv med honom kommer påverka våra barn och att det vi byggt upp tillsammans raseras.

Jag behöver energiinjektion för att palla det här. Vart kan man få en sån?!?

@Lillanna
Du är så klok och tar beslut som är baserade på ditt friska tänkande i allt.
Hans bortförklaringar tillhör sjukdomen.
Jag har varit där själv men jag har inga barn. Du visar även dina barn vad som är friskt i allt detta.
Stå på dig, du är på.rätt väg, be om stöd så får han välja sitt liv.
Det går inte att ha ett samtal och överenskommelse med en sjuk person..

Säger som ovan, stå på dig och låt dig inte manipuleras. Du har redan en lång lista med skäl till varför det inte fungerar och varför du inte kan lita på honom. Det du inte har är konsekvenser, och det är bara att stålsätta sig för att genomföra dem. Annars får du leva så här resten av ditt liv. Och det vore så synd att slösa mer av din tid på en alkoholist. All styrka till dig!

Hej,
Jag känner såå igen mig i din situation och det har pågått i många år! Vi har också två barn.
Min dotter (20 år) och jag har tydligt talat om hur vi känner men det tycks inte bita! Att han överhuvudtaget inte reflekterar över eller verkar bry sig om hur vi mår gör mig heligt förbannad och frustrerad. Det känns som ett låst läge så med detta sagt, jag förstår din känsla och den är DIN och helt rätt. Kram till dig

Hej,
Jag känner såå igen mig i din situation och det har pågått i många år! Vi har också två barn.
Min dotter (20 år) och jag har tydligt talat om hur vi känner men det tycks inte bita! Att han överhuvudtaget inte reflekterar över eller verkar bry sig om hur vi mår gör mig heligt förbannad och frustrerad. Det känns som ett låst läge så med detta sagt, jag förstår din känsla och den är DIN och helt rätt. Kram till dig

Höj blicken. Om ni separerar nu är ni på en annan plats i livet om ett år! Det är ett stort steg men när det väl är gjort önskar man ofta att det skett tidigare och ett år går fort.
Det kommer bli bättre! Det går!
Börja leta boende, heja dig🌸
Vh en som är skild sedan 2 år

@Lillanna
Du har viljan inom dig. Det är därför du skriver här tänker jag.
Vad ger dig energi?
Ge dig det och fortsätt med det i alla stegen.
Det som funkar bra för mig är:
Promenader i dagsljus, mindfulness, medveten andning, springa, yoga, träna, skriva, sjunga och dansa.
Vad mår du bra av?
Gör det. Och upprepa det i din process.
Se till att ha ett nätverk med människor som orkar lyssna.
Utöver att skriva här, en psykolog kontakt?
En vän du kan prata med.
Kom igen, du klarar det!
Jag hejar på dig.
Och jag kämpade i ca 6 år på att få mitt ex att flytta.
Och nu är jag fri.
Njuter idag.
Av min frihet.
Ta hand om dig!

@Självomhändertagande Tack för pepp! Jag har faktiskt börjat med yoga. Helt utanför min comfort zone egentligen men upptäckte att det gör mig gott. Jag bryter ny mark på flera områden.

Nu är jag ”utflugen” till eget bo. Jag mår så mycket bättre och jag ser framemot helg och ledighet igen. Förut blev jag bara stressad och orolig inför helgen.

Mitt ex tror och hoppas att vi kan bli ett Vi igen men som det känns nu finns inte det alternativet på min karta. Sveken och mentala såren är för djupa. Han har offerkoftan tätt snurrad om sin kropp och där lär den sitta och gosa till sig ett tag. Han har fortfarande svårt att ta in vad jag sagt, att ta mina åsikter på allvar och att jag verkställer och inte bara pladdrar tomma ord.
Det är fortfarande jobbigt och vi är inte i mål med allt det praktiska.
Ett tag ville jag bara lämna jordelivet och skita i allt men dem svackorna kommer mer och mer sällan.
Nytt liv med nya perspektiv. ☺️

@Lillanna
Så fantastisk stark du är och så fint att du fick ordnat dig ett eget och tryggt boende.
Hoppas allt praktiskt mellan er löser sig snart så du kan få ro.
Ge dig själv tid till svackorna, man behöver få en chans att bearbeta det man gått igenom.
Heja dig!