Min pappa har precis påbörjat en akut behandling för sina alkoholproblem. Allt är väldigt nytt och skört för oss och det är första gången som han får behandling för sin sjukdom, samtidigt som vi aldrig har sett honom så här sjuk. Det är väldigt chockartat för oss, vi visste att han hade problem men inte att de var så här stora. Vad jag förstår så ska han få mediciner för att minska suget och lindra abstinensen, men jag undrar om det finns något annat som kan hjälpa som komplement? Jag vet inte när han kommer hem från behandlingen, men jag antar att det blir inom några dagar eller veckor och har planerat att köpa hem mycket smaksatt vatten osv, men jag undrar om ni vet något som kan mildra suget lite mer.

Tack för ditt meddelande! Det låter verkligen som om du bryr dig mycket om din pappa och vill att han ska kunna må så bra som möjligt, väldigt omtänksamt av dig. Att du vill köpa hem alkoholfria alternativ för att underlätta är jättebra och säkert nåt din pappa kommer att uppskatta, även om det i slutändan ju är han själv som behöver bestämma sig för att han vill jobba mot förändring och hitta andra sätt att förhålla sig till alkohol. Det är lätt hänt att man som barn till en förälder som dricker tar på sig överdrivet mycket ansvar. Så, att du vill stötta är fint men glöm bara inte att ta hand om dig själv också, att ha en anhörig som dricker är påfrestande och slitsamt och jag tror att många här i forumet kan känna igen sig i din berättelse.

Jag tänker att du skulle kunna ringa till Alkohollinjen, där kan man anonymt prata med en rådgivare och få stöttning just i hur man kan förhålla sig till/stötta anhöriga med alkoholproblem. Du kan läsa mer på http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

MioMinMio

Jag valde att döpa om tråden eftersom jag tyckte att den kändes statisk och avslutad, istället för att öppna en ny tråd för vidare diskussion.

Jag är smärtsamt medveten om att jag inte kan hindra honom från att dricka, men jag hoppas att mitt engagemang kan hjälpa till att motivera honom att göra sitt bästa. Just nu är han nykter för (vad jag tror) första gången på flera månader och jag tror att han börjar inse hur galet allt blivit. Jag har inga större förhoppningar om att han kommer låta bli alkohol, men jag hoppas att han kan försöka avstå så länge som möjligt för att låta kroppen återhämta sig. Vi har tagit bort all alkohol som vi hittat och jag känner mig lite nervös över hans reaktion när han inser det, men vi får se hur det går.

Jag vet att jag har lagt mycket ansvar på mig själv och jag inser att oddsen är ganska dåliga, men för min egen skull måste jag känna att jag gjort allt vad jag kan. Om jag inte gör det kommer jag må dåligt av det hela mitt liv. Jag har en del vänner med föräldrar som har grova alkoholproblem så det är skönt att ha någon man kan prata med som känner igen sig i vad man går igenom. Samtidigt har jag varit ganska förskonad från alkoholismen under min barndom, även om den förmodligen visat sig emellanåt. Jag har vetat om att det funnits alkoholproblem under en längre tid, men jag har inte riktigt velat ta in det. Dels har det berott på att vi inte har bott nära varandra, vilket gör det svårt att upprätthålla en bra relation. Samtidigt har jag undvikit att ta kontakt under helger och kvällar, eftersom jag inte velat veta.

Jag har börjat prata lite med honom om hur han ser på saker och ting och även talat om vad jag har sett. Jag tror inte på att man ska gömma undan saker, samtidigt som jag tror att man måste gå varsamt fram och försöka undvika att lägga skuld och skam på personen i fråga. Jag ska försöka prata mer med honom under tiden som han mår bättre. Jag ska be honom försöka vara ärlig och säga hur han mår och om han inte klarar av att hålla sig nykter. När vi talade vid häromdagen frågade jag honom om han inte tyckte att det kändes befriande att slippa ljuga och gömma sig. Jag uppfattade det som att det var det, samtidigt som det känns väldigt jobbigt och pinsamt. Jag ska försöka ta en dag i taget. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid tanken att vara barn till en alkoholist, men jag hoppas att den värsta ångesten och sorgen kommer lägga sig efter hand. Jag hoppas att jag får tillbaks min pappa som jag alltid kunde ringa för att be om råd eller hjälp, samtidigt som jag hoppas att han kan känna detsamma med mig.

Tack för ditt svar. Det du skriver låter helt begripligt. Jag tror verkligen att det är viktigt att du fortsätter att dela dina upplevelser med kompisar med liknande erfarenheter, det är hjälpsamt att inte bära på för mycket tankar/känslor själv och få stöd utifrån. Precis som du säger är det en process du befinner dig i och dina upplevelser kommer säkert att ändra sig under tiden. Tveka inte att ringa till Alkohollinjen om du skulle vilja ha prata med någon professionell också, och fortsätt att skriva här!

Allt gott,
Miriam