av Elisabet

Min man blir alltid fullast på fester och middagar och jag får sen ensam eller med hjälp av andra hjälpa honom in och i säng.
Vad göra ?

aeromagnus
mån, 2016-09-05 - 17:34

Förklara för din man utan ett dömande sätt att hans alkoholintag inte är ok och att du mår dåligt av det. Ska inte måla fan på väggen men räkna med ett svar som är typ "Jag har inga problem med alkoholen". Sedan måste din kille/man vilja och inse själv att det spårat ut. Gör han inte det står du på ruta ett igen. Man kan aldrig få folk att sluta dricka, viljan måste komma inifrån.

Elisabet
tis, 2016-09-06 - 09:23

Har förklarat så många gånger att hans alkoholintag inte är ok men utan respons från honom.
Jag vet att han måste vilja själv och jag försöker bygga upp ett liv vid sidan av vårt med kompisar, bio och konserter.
Jag behöver bara ett stöd från någon i samma situation.

Alkoholhjälpen
tis, 2016-09-06 - 10:22

Hej Elisabet. Välkommen till Alkoholhjälpen och Anhörigstödet! Det låter som du håller med aeromagnus i stora drag och att du har hittat en väg att hantera din situation för att må så bra som möjligt. Starkt av dig! Du är varmt välkommen att skriva här och det är ofta ett jättebra sätt att få stöd från andra i samma situation. Det är olika hur många svar som kommer i trådar, men i allmänhet tycker jag att det blir fler svar i de trådar där trådstartaren själv är mer aktiv. Med andra ord, om du fortsätter att skriva så ökar du chansen att andra skriver till dig. Hoppas att du får det du behöver här!

Karin
Alkoholhjälpen

mulletant
ons, 2016-09-07 - 05:18

Så jobbigt att din man alltid, som du skriver, blir fullast och måste hjälpas hem och i säng. Du har klart för dig att han själv måste ändra på det men det har han uppenbarligen inte gjort. Han kanske inte alls fixar att ta det första glaset? Hur är det i andra sammanhang? Skriv gärna lite mer. Det är ofta klargörande för en själv att sätta ord på sin situation. / mt

Elisabet
ons, 2016-09-07 - 15:08

I andra sammanhang som hemma har det varit ett ständigt jagande av mig för att ha koll på vad han dricker. Jag skriver "har varit" eftersom jag försöker ändra mig och inte vara kontrollant.
Om jag är bortrest över en dag så vet jag aldrig hur han är när jag kommer hem.
Senaste gången skulle han ha middagen klar närmat kom hem, var på mina barns födelsedagsfest, men han var inte nykter, låg i soffan och gick sen till sängs.
Så middagen fick jag fixa själv.
Han tål inte alls sprit, vill gärna ha en flaska gömd, vilket märks på en gång.
Varje kväll tar han med sig en öl eller om det finns ett glas vin till sängbordet.
Nu försöker jag leva mitt liv på sidan om. Har fått nya kompisar som jag kan umgås med.
Fast då finns ju oron hur han är när jag kommer hem !
Snart ska vi på en 70 års fest där det kommer att bjudas på allt som kan drickas.
Känns inte roligt !
Funderar fram och tillbaka hur det ska gå, vad jag ska göra.
Egentligen är det ju inte klokt att jag ska vara orolig.
Han får väl dricka, ramla ihop och hjälpas in i bilen och i säng !
Jag som alltid kör mår ju bra dagen efter när han sover !

mulletant
ons, 2016-09-07 - 16:37

att släppa kontrollen och slutar ta ansvar för makens alkoholintag. Utifrån det du beskriver får jag bilden att han har betydande alkoholproblem. En del storkonsumenter kan dricka behärskat på fest och dricker i ensamhet hemma men din man tar för sig när tillfälle bjuds. Har du själv roligt på bjudningar med din man? Har du ens lust att gå? med honom?

Bra att du skapar dig ett 'eget liv' med egna vänner! Du söker stöd av nån i samma situation, jag är inte den du söker. Min man är helt nykter sen ca fem år, han blev nykter efter att jag gjorde allvar av alla hot om att flytta. I slutet av hans alkoholkarriär hände det vid några tillfällen att han blev berusad på festligheter vilket gjorde mig helt galen. Det klarade jag inte alls.

Hoppas det kommer fler svar till dig och från nån som har det mera lika. För min del har jag haft hjälp av att läsa överallt här, på alla sidor och i många trådar. Det har gett mig en helt annan förståelse både för missbrukare och medberoende. Att skriva mina egna funderingar har också hjälpt mig till många insikter. Mitt motto har med åren blivit att det går att ta makten över sitt liv. Så är det! Allt gott till dig, fortsätt gärna att skriva / mt

Elisabet
tors, 2016-09-08 - 18:43

Tack Mulletant för att du orkar svara och lyckliga du som har det så bra.
Jag har inte alls roligt på bjudningar med min man, jag vill över huvud taget inte gå med honom.
Jag har fått nog !!
Många gånger har jag kört 16 mil hem från hockey match där affärs bekanta har varit bjudna.
Alternativet har varit att sova över på något hotell, hemska tanke !!
Att sitta i baren efter matchen och dricka och lyssna på berusade människor lockar inte mig.
De få gånger vi är bortbjudna, jag försöker undvika det så gott det går, så mår jag bäst när jag har honom i bilen och vi är på väg hem.
Jag längtar då efter att få sitta ifred när han har somnat, dricka en kopp the och bara slappna av.
Visst har han stora alkoholproblem och gör inget åt det alls.
Han väljer alkoholen istället för sin familj.

mulletant
tors, 2016-09-08 - 20:47

att läsa hur du har det med mannen. Du skriver att han har stora alkoholproblem och gör inget alls åt det, att han väljer alkoholen före familjen. Många som skriver här känner igen sig i det.
Du skrev att du har egna vänner, med dem gör du sånt som du tycker är trevligt. Så bra, säger jag igen! Vad kan du mera göra för att få ett ljusare liv? Kom ihåg att det är möjligt att ta makten över sitt liv! Kvällskram / mt

Lyra
fre, 2016-09-09 - 07:13

Som mulletant skriver, att ta makten över sig eget liv! Det har också en annan sida. Det verkar vara du som kämpar mot alkoholen. Inte din man. Det är fel person som kämpar.

Några saker som hjälpt mig:
Al-anon
Att berätta för andra och sluta skämmas, det är ju som det är.
Sluta normalisera - det han ställer till får han fixa själv, är han för full på stan hämta inte.. Låt honom hamna i fyllecell..
Sluta rädda honom - du förenklar, ger honom en fribiljett..
Skilj på alkoholen och din man, sätt gränser, fast om du hotar måste du genomföra..
Det har tagit mig tio år varav de senaste 3 åren när jag började fokusera på vad jag själv vill .. Det är en lång resa, min är inte slut än. Skillnade pp mig nu är att jag vet vad jag vill, jag är starkare, jag ångrar inte att det blev vi, däremot önskar jag att jag börjat ta hjälp tidigare.. Den finns! När jag inte pratade gick jag sönder. Var sjuk av oro.

Insikten att jag kan kämpa hur mycket som helst men det kommer ändå aldrig att gå om han inte gör det själv håller jag i.

Fortsätt öppna upp. Kanske skriva ner.

Hoppas du finner din styrka.

Elisabet
fre, 2016-09-09 - 12:35

Jag försöker hitta en styrka men det är inte lätt.
Blir så otroligt ledsen ibland när jag hör andra par berätta om resor, konserter, middagar med vänner osv.
Jag är så ensam, speciellt på helger när alla andra har planerat något tillsammans.
Avskyr helger !!

Flinga
fre, 2016-09-09 - 16:11

Förstår dej till fullo men kan vara bra att tänka på att den där familjelyckan eller tvåsamheten kanske inte är vad den ser ut att vara.
Ensamheten kan vara total även där.

aeromagnus
fre, 2016-09-09 - 19:06

Har själv varit den som supit bort resor, familjen har lidit. Jag har dock kommit till insikt men tyvärr inte din man. Som Flingan skriver så kan man trots samboliv vara helt ensam om den andra parten dricker. Ställ ultimatum. Familjen eller spriten, dock måste du våga fullfölja. Kämpa på.