Jag vet inte ens vart jag ska börja...
Är bara så fruktansvärt ledsen. Träffade honom för 5 år sedan då jag redan var i ett annat förhållande. Drogs till honom på ett helt magiskt sätt. Även han var i ett annat förhållande men vi kunde inte låta bli. Ja visste från början att det fanns ett alkoholmissbruk men valde att inte se. Vi separerade å skulle börja vårt liv tillsammans men allt sket sig. Vi gick tillbax till våra tidigare partners...men likförbannat kunde vi inte släppa taget. Tillslut efter 4.5 år av fram å tillbaka blev det så äntligen vi igen! Vi flyttade ihop men hans drickande kom nu på tok för nära. Han sänkte mig så många ggr genom elaka ord, svartsjuka å hot om att gå tillbaks till sitt ex (även hon alkoholist) att ja knappt visste vem jag var. För 2 veckor sen fick jag lämna jobbet då han var extremt full å drog runt på stan å va otrevlig. Då ställde ja för första gången kravet att det va sista gången...å nu har han lämnat mig å gått tillbaks till den människan jag inte tål...så här sitter ja nu i en mörk lägenhet me alla hans saker å bara gråter. Vill inte gråta mer, livet blir ju bättre nu eller hur? Men känner mig så bottenlöst ensam...ingen förstår mina tårar, han va ju ett svin osv men jag älskade ju honom å ja känner mig så dum å lurad...

Liv76

Kan inte sova, det susar i öronen å tankarna slutar inte snurra...

Han har varit sjukskriven i 4 år å springer på beroende psyk å lämnar urinprov varje vecka för att när proverna visat att han slutat dricka ska han få hjälp?! Ursäkta mig men om det skulle funka behöver han ju knappast deras hjälp.
Han sa ofta sista tiden att han helst inte ville att ja skulle jobba utan va me honom som va så ensam utan mig. I nästa sekund va ja otrogen med typ hälften på jobbet. Det va bara jag som va trogen inser jag nu...

jag har också nyss lämnat en alkoholist som valde spriten före mig. Förstår ditt mörker.

Jag vet att jag har gjort rätt val, det finns inget annat val om jag inte vill brytas ner totalt.

Känner igen mig i allt inte orka göra någonting och allt mörker som kommer över mig. Och att aldrig få förståelsen eller förlåtelsen. Det som jag försöker hjälpa mig själv med är att det inte kan bli värre. Bara bättre. Även om det tar tid.

Du har gjort rätt beslut. Det var mycket modigt! Styrkekram.