Hej, Jag är 27 år gammal och det här är första gången jag söker mig till något sånt här, att ta del av andras erfarenheter och att dela med mig är någonting jag undvikt helt i mitt liv, Min mamma är alkoholist och jag kan inte minnas en tid då jag inte varit extremt orolig för henne. När jag var liten och gick hem från skolan brukade jag gissa ifall hon var full eller inte innan jag kom hem. Jag har under hela mitt vuxna liv försökt att hjälpa henne, samtidigt som jag försökt navigera mig igenom mitt egna liv med psykist ohälsa. Min mamma kan dricka alkohol i dygn i streck, och ringa mig och berätta för mig vilken dålig person jag är. När hennes alkohol tar slut, då avgiftning och abstinensen kickar in, ber hon (ibland) om ursäkt och vill ha hjälp med att tex gå och handla för hon skakar för mycket för att stå upp. Jag har bevittnat min mamma ha ett krampanfall en gång för ungefär 3 år sen, det var det värsta jag sett i hela mitt liv. Jag var ny till att förstå vad avgiftning innebär och jag förstod inte att det kunde hända. Efter den gången läste jag på och förstod att detta är någonting hon kan dö av, sen dess har jag haft en konstant rädsla att min mamma ska dö, hon bor ensam och hennes alkoholvanor är oförändrade. Hon verkar inte rädd även fast läkaren berättade för henne att anfallen kan ha dödlig utgång. Jag är i ettt skede i mitt liv då jag inte kan ta hand om henne längre, det känns orimligt och jag förstår att jag måste släppa den "kontrollen" jag trodde jag hade. Tidigare orosanmälan har inte hjälpt henne och hon är helt ensam, inga vänner eller familj längre förutom mig. Jag har förstått att det är svårt att få någon "tvångsinlagd?" och jag vet inte hur jag ska gå till väga, jag vill inte att min mamma ska dö av det här. Söker kanske inte direkt någon lösning med detta och det blev väldigt långt skrivet, om ingen orkar läsa så var det i alla fall jävligt skönt att skriva av sig. <3