av @oro

@oro
ons, 2023-11-15 - 16:57

Texten kom ej med…
Snart har 3 v gått sedan min makes återfall.
Bad då att vi behöver prata om detta och att bollen ligger hos honom att ta upp detta.
Han är livrädd (som han uttrycker det) att förlora mig.
Den olidliga tystnaden om att låtsas som ingenting har vi gjort de andra gångerna och det skapar en stor klump i min mage.
Oattraktiv och en sårad person är vad jag ser, fast inombords älskar jag honom.
Vi har varit på en resa, där han inte rörde alkohol och jag drack ett glas vin till maten på kvällarna.
Men inte ett ljud om detta eller frågan om hur jag mår.
Jag har livat mig själv att inte be om frågorna utan dessa behöver komma ifrån honom för att jag ens ska tro på att han vill försöka.
3 återfall på 1,5 år som har varit så fruktansvärt jobbiga att jag sagt att så här vill jag inte ha det.
AA och sen efter ett tag slutat med AA och nu gått med igen plus skaffat egen psykolog, men detta för att jag ifrågasatt: vad ska du göra åt detta?
Nu är det bara en total tystnad och en obehaglig stämning.
Vad hade ni gjort?
Tack för att ni finns och stöttar.

Tröttiz
ons, 2023-11-15 - 17:31

@@oro
Hej. Jobbigt att ha det så där, en stämning som är "obekväm".
Det jag tänker är att han säkert har tankar kring vad som varit, hans situation och er situation. Att ha ett beroende är skambelagt, och jag tänker att man som beroende vet att det skadar både sig själv och andra men att man har svårt att ta sig ur det. Man drar via systemet på väg hem fastän man från början tänkt annat m.m. Inte för att ställa till det för anhöriga, utan det är ett beroende som styr. Man försöker skärpa till sig , men åker dit - igen.
Man trillar dit gång på gång, och skäms. Att vara den som tar upp det då, nja, jag vet inte ...

Nu är det ett tag sedan jag levde med en alkoholist, men jag skulle nog själv ta upp det om jag går till mig själv. Inte vänta på den andra.
Att inte prata kan ju också ses som någon slags självbevarelsedrift, pratar man inte om det finns det inte problem och att sådana här tankar kan vara omedvetna? Jag skulle nog inte fråga s.k. ja-nej frågor utan berättarfrågor såsom hur tänker du om alkohol och vård nu?

KRAM.