Jag har skrivit här förut, hittade hit i julhelgen.

För att göra en historia kort. Vi, jag och mina döttrar befann oss på semester under jul och nyår och min exman befann sig inte långt därifrån i ett grannland. Han var ute på en "hitta sig själv" resa. Jag och mina döttrar hade upptäckt att han drack på sin resa, i princip redan från början. Inte så att vi såg att han drack, men inte svårt att upptäcka det på mejl, sms och annat. Då bestämde vi oss för att vi inte ville träffa honom. Vi sa klart och tydligt att du dricker, och vi vill inte träffa eller ha dig runt oss när du gör det. Han blev galen, väldigt arg.

Efter många mejl från honom, med de ena anklagelserna efter de andra om att allt är mitt fel, jag lurar och ljuger för våra döttrar (som dessutom numera är vuxna och mycket kloka) om honom.

Han har skickat så många hemska mejl efter att vi vägrade träffa honom. Han anklagar ena dottern för att vara psykiskt instabil, mig för allt, den andra dottern för att vara svag för oss mm mm.

Han söker reaktioner, hela tiden. Vi fick också bilder på honom med en annan kvinna. Då han skrev att han träffat en underbar kvinna som han tänker stanna hos. Dock har han lämnat henne, och befinner sig i det land vi var i under jul och nyår. Nu är vi hemma.

Eftersom han skickade alla dessa mejl, lät kvinnan skicka bilder via Facebook till min ena dotter där han drack så blev hon väldigt arg. Hon tar examen från universitetet i USA i maj, och hon skrev till honom att hon inte ville ha dig honom då han dricker och beter sig illa. Han blev ännu mer galen och arg.

Hans mejl har fortsatt. Vi tänker att vi ska blocka honom, men vill inte. Det är den chans vi har att veta att han lever. Men han verkar sjuk, väldigt dålig. Känns också som om det psykiska är värre än någonsin. Och hans hat till framförallt mig.

Igår fick jag (han skickade sedan kopia till våra döttrar) att han kommer söka upp mig, och då blir det inte roligt för mig. I det senaste stod det att om jag ljuger för hans bror och hans mamma, då är det läge att anlita en mördare. Så har han aldrig skrivit förr. Känns obehagligt.

Han har eller har egentligen alltid varit arg på mig, anser att det mesta som gått snett i hans liv beror på mig.

Han hade tidigare en lysande karriär. Bra utbildning. För två år sedan söp han bort jobbet. Så han har nästan ingenting kvar. Så hatet, ångesten och frustrationen är stor.

Men som sagt, dessa hot som tagit en ny vändning är obehagliga. Vad gör man? Han känns som en tickande bomb som sitter på andra sidan jordklotet.

Emjuli

Kanske ska förtydliga att han skyller sin just nu obefintliga relation till våra döttrar på mig. Det är mitt fel och jag har ljugit om honom till dem. Enligt honom har jag hittat på att han dricker.

Vi var gifta i över 30 år. Han har genom åren svikit, haft enorma konsekvenser.

AliceAlice

Ryser av att bara läsa! Ta hoten på allvar! Vet du med säkerhet att han befinner sig på andra sidan jordklotet? Spara allt han skriver, skärmdumpa om det behövs, skriv dagbok över alla hot mm. Jag hade ringt polisen för att diskutera med dem och ev upprätta en anmälan, olaga hot, psykisk misshandel... Du bör inte vara själv. Har du bra kontakt m hans mamma och bror? kan du lita på dem, Berätta i så fall för dem och visa vad han skrivit, du har du ju inte ljugit... om han nu skulle ta upp detta igen.

Något har uppenbarligen hänt, hjärnskador pga missbruket? Abstinens och dille? Oavsett så är det inget som du och dina döttrar ska behöva utstå!

Att blocka honom på sociala medier, byta nummer osv, kan förtydliga, men det kan också göra honom mer arg. Du skriver att argumentet är att det är enda sättet för er att se om han lever. Oavsett vad ska du göra åt det? Han har valt sitt liv och om han dör, där på andra sidan jordklotet, du vet inte riktigt var han är... vad ska du göra åt det? Jag har tänkt lika dant, men gick igenom flera månader då jag inte visste ett dugg om var mitt x och barnens pappa var eller hur han mådde, jobbigt i början men sen en stor befrielse. Vet jag inget kan jag inget göra och därmed släppte en del oro och jag fick energi över till annat. Däremot förstår jag ett argument som att du vill ha koll på vart han är, så han inte kan stå utanför din dörr, men hur säker är du, det kan vara fejkat det med!

Ta inte hans beskyllningar på allvar, de kommer från en sjuk man och troligen vet han att det inte är så. Mitt x hade några få nyktra veckor efter en behandling, då hann vi prata om sådant här, som jag alltid funderat på. Han berättade att han visste att han ljög men det kändes bättre om han la skulden på mig, så hade han gått ut som vinnare i den striden också. Kan du, om du svarar honom, bara skriva att ni vet båda hur det ligger till och att komma med felaktiga anklagelser hjälper ingen av er.

Vad har du och döttrarna för stöd? För det ni utsätts för är enormt påfrestande!

Massor av styrka!!!

Emjuli

AliceAlice, tack för din input. Jag går i dessa funderingar själv, att polisanmäla. Mina döttrar tycker det. För dessa hot har tagit en helt annan vändning ju mer han supit bort i sitt liv. Riktigt obehagligt, och det är ju sådant man läser om ibland, men tror att det aldrig ska hända en själv.

Jag har bra kontakt med hans bror, min svägerska och hans mamma. Hans mamma är tyvärr mycket gammal så henne lämnar vi utanför. Men hans bror och hans fru är ett stort stöd. De är egentligen det jag behövt och behöver då jag också varit sjukt medberoende och fixerad vid att min exman helt plötsligt ska vakna upp och bli den jag älskade så mycket.

Jag får hjälp, går hos en terapeut som är specialist på medberoende och även beroende. Hon är själv nykter alkoholist sedan 16 år tillbaka och har haft medberoendet också.

Jag ska prata med hans bror. Kommer också ringa polisen och rådfråga.

Det dumma med att samtidigt vara medberoende, är att jag då och då får upp tankar som att "stackarn, nu förstör jag mer för honom" eller "han mår ju redan så dåligt".

Men helt klart är han i mycket dåligt psykiskt skick. Hjärnan är nog förstörd och detta kommer bara att fortsätta.

Kramar och tack!

Jag tror han på lång sikt kommer att må bäst av att bli stoppad och av att du tar hand om dig själv. Du och dina barn. Han är inte ditt barn!

Li-Lo

Vilken skrämmande situation du och dina barn befinner er i. Jag har inget klokt att skriva, du har fått så tydliga och fina svar av andra användare. Och det låter som att du tar alla de steg som kan göra skillnad nu. Jag vill gärna säga att ditt val att berätta här på forumet sannolikt är hjälpsamt för andra. Jag blir speciellt rörd av att du kontaktar polis då det säkert är ett tufft steg att ta. Modigt!

Fortsätt gärna skriv här,

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Emjuli

Hej alla, och tack för era inlägg. Kan inte nog mycket säga hur viktigt detta forum är. Vi är många som behöver det.

Jag har inte fått något mer hot. Däremot kom det flera elaka mejl om allt och alla. Jag har inte varit rädd eftersom han befinner sig på andra sidan jordklotet.

Jag själv fortsätter att hjälpa mig själv. Jag går i terapi och självhjälpsgrupp. Har hjälpt mig mycket. Ser nu tydligare hur sjuk jag också varit i mitt medberoende. Det går upp och ner. Just nu känns sorgen värst. Jag försöker att inte ha på offerkoftan hela tiden, dock åker den på lite då och då. Jag försöker skilja på missbrukspersonligheten och min exman så som han är nykter. Den jag älskar. Den andra är elak (alkoholen) och projicerar all sin ångest på andra, särskilt mig.

Det positiva som hänt med honom är att han troligtvis i sista stund blivit hjälpt av den han hyr sin lägenhet av där han just nu befinner sig. Eftersom han hade bokat lägenheten med mitt mobilnummer (tappat sin egen) så kunde hon hitta mig. Kanske på gott och ont eftersom jag är i tillfrisknande också och måste åtminstone försöka släppa taget.

Hon har skrivit att hon blev mycket orolig och hade inget annat val än att hjälpa. En ängel måste hon vara. Hon kontaktade sin vän som är terapeut och även hennes kyrka. Då log jag lite, för min exman är den största ateisten, gick ur svenska kyrkan för många många år sedan. Men som sagt, hon har berättat att de tagit med honom på gudstjänst och att de inte kommer släppa honom utan ta hand om honom. Han är i ett land med blandade religioner, och de som är det är väldigt troende. I morse skrev hon att han var bättre och att han inte druckit på fem dagar. Hon har även gått på gymmet med honom för att få igång kroppen igen.

Jag försöker att inte ha för stora förhoppningar, men är naturligtvis glad att han får hjälp. Och det bästa är att det inte är jag som försöker hjälpa. Det har aldrig gått tidigare, och skulle inte gått nu heller.

Jag föll tillbaka i söndags (efter att inte haft kontakt med honom på länge) och skrev ett meddelande där jag sa att jag är glad över att han får hjälp och önskade lycka till. Kanske var det fel, ett återfall i mitt medberoende. Men har sedan dess inte haft kontakt. Det tänker jag vänta en längre tid med.

Det är svårt det här med kontakt. De flesta säger att man ska släppa taget helt och inte höra av sig. Jag försöker göra det.

Men för mig är mitt välmående viktigast just nu. Jag älskar min friska man, men måste hålla mig borta. Vi är ju lika sjuka fast jag inte dricker.

Kramar till er alla!