Hej på er !

Vi börjar bli desperata och riktigt obehagligt till mods och skulle behöva er hjälp. Min mans bästa vän ( dom är som bröder) har i många år halvt problem med alkohol. Jag kan knappt räkna alla de otaliga gånger som han råkat i problem pga att han inte kan hantera alkohol. Allt från att han sitter radiostyrd på en middag eller fest ( för att han alltid hittar ett sätt att smygdricka från kylskåpet eller barskåpet ) så han får i sig betydligt mer än oss andra. Han har blivit nedslagen och varit så full att han inte fattade att hela ansiktet av täckt i blod och sår. Vi har suttit med honom på akuten och själva bevittnat hur läkarna frågat honom allvarligt om han har problem med spriten. Han har en ljuvlig liten son och en jättefin fru. sonen är ganska ung men förstår att pappa har en sjukdom som gör att han blir sjuk när han dricker. Han har sett honom ramla in aspackad hemma 0600 på morgonen otaliga gånger och han är rädd för mamma och pappa när dom bråkar( för frun blir ju vansinnig när han kommer hem full och skäller ut honom. Dessa gräl tenderar att bli väldigt allvarliga och otäcka och våldsbenägna i viss mån. och helt rätt för ett barn att bevittna. Samtidigt är frun medberoende och även om hon säger gråtande att hon ska slänga ut honom och ringa hans familj så gör hon det inte.. hon sopar under mattan och sen e det samma veva igen... det kan ta en vecka eller två...dessa veckor är det ingen alkohol och allt är lugnt....sen ringer hon oss förtvivlad då han ramlat av vagnen igen. VI har varit bra vänner för honom.. vi har funnits där enormt mycket . , vi har stöttat och funnits där för honom .. fram till nu då vi har fått nog. Efter ett kraftigt återfall dök han upp hemma och mötte sin son i dörren 0600 efter att ha supit hos kompisar på andra sidan stan i 6 timmar under tiden hans familj sov. Frun flydde hit med sitt barn. Vid 10 på morgonen ringer han upp min man och ber honom dra åt helvete, att han minsan inte är full att det är VI som är alkoholisterna och projicerar vårt beroende på honom... han ber sin bästa vän i världen dra åt helvete.. min man blir tyst och ledsen och dom lägger på .. sen börjar sms:en regna.. att vi ska ge fan i hans privat liv ( det är HAN som ber om hjälp alltid ).. att det e vi som är sjuka och alkoholiserade och han är det inget fel på.. ( ska nämnas att det han skriver är alltså på fyllan och han kan knappt stava... det kommer många sms.. bland annat att han är stressad över sin situation och att det inte är alls så allvarligt som vi tror.. det är VI som är sjuka. Det är VI som är problemet. vi är det största fyllona .. inte han... ! Jag känner mig extremt hjälplös just nu och riktigt obehaglig till mods då det är ett barn inblandat.. han är världens bästa pappa.. när han e nykter vilket han altid är när han hämtar på dagis osv.. men sen sätter det igång.. Hans fru duckar och kan inte ta sig ur detta verkar det som. Vi känner att vi inte orkar mer så vi har valt att inte svara nu på alla sjuka sms och samtal. Vi har helt blockerat honom. Det gör ont... fruktansvärt ont särskilt för min man.. man jag är rädd för vår väns alkohol problem och ännu mer rädd för att han inte har någon insikt i att han e sjuk.. mycket sjuk... detta påverkar mig och min mans relation då vi bråkar i ren desperation över hur vi ska göra med detta... så nu vänder jag mig till er för hjälp... hur hanterar vi detta bäst? skall vi ställa ultimatum ? ska vi undvika honom totalt.. ska vi försöka få frun att fatta ( hon fattar men vågar inte ta några steg).. ska vi säga upp kontakten ? Om nån kan hjälpa oss snälla skriv här på tråden för vi mår otroligt dåligt över detta. Jättetacksam för er hjälp och stöd. Ps… sen jag skrev denna texten ( i förrgår) har det fullkomligt regnat in de sjukaste smsen.... dom e sååå obehagliga att jag inte ivl skriva ner dem här det är som att vår vän.. har blivit spritt språngande galen.. på riktigt.. ? vad gör man? ... bara nu för en stund sen kom det ytterligare SJUKA sms.. känner mig rädd förtvivlad och helt hjälplös../ Kram och tack från Thyra

Nykteristen

Lider med er, d är ingen lätt situation som er vän är i. Tyvärr kan man tjata sig blodig på en alkoholist utan att ett endaste ord går in om att personen är sjuk och behöver hjälp. Gällande frun så tycker jag att ni ska sätta er ner med henne och prata riktigt ordentligt och stötta henne i allt som hon behöver, fråga henne hur hon känner i allt d här, hur deras son mår och uppfattas. Kanske hjälpa henne med att få kontakt med en anhöriggrupp (om hon vill)....

Hur mycket man än vill hjälpa så går d endast o hjälpa dom som vill bli hjälpta!

Hoppas det löser sig till d bästa....

Thyra

Har precis skickat ett långt sms till frun.. vi har försökt så många gånger att hjälpa henne.. stötta henne... ge henne kontaktuppgifter till olika hjälp forum osv osv.. tjatat på henne att lämna.. till och med erbjudit uppehälle.. eller att fixa bostad till henne och sonen.. Sonen e 6 år men väl medveten om pappas sjukdom... ibland hämtar jag honom på dagis och han berättar ofta att " pappa ska inte dricka vin" .. " mamma och pappa skriker på varandra.. " .. " pappa ligger på soffan och svettas.." osv osv.. han e oerhört trygghetssökande och älskar att vara med mig och min man.. hade ja grunnat adoptera ungen hade jag gjort det... men han tar enorm skada.. senast nu precis har jag sagt ifrån på sms till frun att nu räcker det med galenskaper.. men det verkar inte som det biter.. det är som att vår vän har blivit galen.. och dragit med sin fru ner i träsket.. suck.. vad jag babblar.. men är så uppgiven.. enormt tacksam för stödet Nykteristen.. så skönt att få prata med nån.. jag har hört talas om " lagen om tvångsvård" .. är det nått man kan omsätta i praktiken? vad krävs? Antar att vi måste bara blockera dom och hålla oss undan.. men det e så svårt för jag kan inte sluta oroa mig för barnet.. :( ..

Nykteristen

Frun är nog väldigt djupt nere i sitt medberoende till sin man och om du läser i de forum som finns så är vi många som sitter där i olika stadier, dvs mer eller mindre medvetna om det. Tyvärr är d ju därför även där lite samma som med er vän. Inte förrän hon själv inser att hon behöver hjälp kommer hon kunna ta hjälp.
Har ni hört om förskolan/skola/fritids lagt märke till detta? Har ni varit i kontakt med Soc? Far/morföräldrar? Jag tänker att om det är så allvarligt med sonen är d kanske dags att utöka hans skydd. Det kanske är dags att säga d till frun?
Jag personligen skulle inte kunna bryta med familjen helt förrän jag vet att sonen är okej!

Thyra

Du har rätt jag / vi kommer inte bryta förrän ungen e i säkerhet. Han e alldeles för viktig för oss. jag har textat frun precis och sagt att jag gärna följer med henne till ett center för medberoende som jag hittat där vi bor.. får se om hon nappar.. men som du säger.. hon är extremt nere i sitt medberoende.. hon påminner om en passiv collie... oförmögen att agera.. bara skickar svaga sms att " dom ska nog lösa det".. det kokar inom mig att hon inte reagerar som hon ska.. När det kommer till förskolan så svar JA. Dom har kallat båda föräldrarna till möte pga oro för sonen som är ledsen på dagis och vill inte gå hem... så ja.. dom märker nått.. sonen berättar även för sina fröknar att mamma och pappa alltid bråkar.. jag funderar på att ringa soc imorgon anonymt.. och fråga hur man ska göra om man som vän tror att ett barn i ens närhet är i direkt fara.. kanske kan dom vägleda?.. Jag är väldigt tacksam att du tar dig tid att skriva till mig Nykteristen.. jag och min man bara bråkar just nu kring detta.. av ren frustration.. tyvärr.

Hönapöna

Jag tycker absolut att du ska ringa soc och göra en anonym orosanmälan. Det kan faktiskt bli vändningen! Det som kommer att hända då är att de får en kallelse till soc där förslag på behandling diskuteras. Tänk på barnet i första hand!
Det är inte så att soc bara kommer ta barnet ifrån dem!

Era bekanta kan skatta sig lyckliga över att de har så fina vänner som ni verkar vara ❤

Thyra

Behöver verkligen ert fina stöd. Jag ska ta mig en funderare .. saken är ju den att mannen kan bli ganska aggressiv och jag e rädd att vi får en demon på oss för all framtid om vi agerar nu.. missförstå mig rätt.. vi MÅSTE agera för sonens skull.. jag vill bara göra det som är smartast och orsakar även oss minst skada.. som sagt.. vår vän är inte vid sina sinnes fulla bruk längre ( dessutom har han i dagarna fått sparken)... jag trodde aldrig jag skulle kunna bli de facto RäDd för honom.. men det är jag.. han har noll stresstolerans som person och jag skulle säga att han nog besitter någon form av bokstavskombination som inte e utredd. Han e struktur fanatiker och rädd för förändring.. samtidigt oerhört begåvad.. Han e innerst inne otroligt fin.. en go underbar man.. men alkoholen har gjort honom till en demon.. nu när hans fru är vansinnig.. hans barn far illa.. han förlorar jobbet.. och vi ställer ultimatum.. så har det runnit över helt enkelt... Fråga till er: Kan det vara så att han har gått in i nån form av psykos? Eller är det att han är onykter som skapar denna förvandling till ondska? Hur som.. ska inte tjata mer.. :).. bara så skönt att få ventillera ut all ångest som onekligen skapas inom både mig och min man nu.. vi vill ju bara finnas där för dom och hjälpa ... vi älskar dom alla tre så mkt.. usch tårarna rinner..

Hönapöna

Här inne kan du tjata hur mycket du vill:)

Men om du gör anmälan annonym och förklarar för soc att det absolut inte får anas att det är du som gjort anmälan så tar de hänsyn till det. Ja menar om han är så pass full utomhus (när han kommer hem på morgonkvisten) så kan väl vem som helst ana oråd? Grannar etc. Dagis har ju också reagerat. Bolla med soc tycker jag. De är jättebra att prata med!

Tänk på det stackars barnet som inte kan få sin talan hörd ❤

Nykteristen

Som Hönapöna säger, här kan du skrika av dig och tjat hur mycket som helst. Det är därför detta forum finns och är världens bästa forum till på köpet(enligt mig själv ;-D)

Det är skönt att höra att ni kommer att ställa upp för barnet, som verkar behöva ha er nära till hands. Frun kanske inte ser det nu, men om och när hon gör det kan jag lova att hon kommer vara evigt tacksam. Att vara rationell i dessa sammanhang när det är involverat alkohol så kan det för vissa människor vara svårt när man lever så tätt med den beroende. Har frun nåt beroende?

Gällande hans beteende så är det svårt att säga, alkoholister kan bete sig egentligen precis hur som helst på fyllan. Min sambo blir oftast väldigt aggressiv och kan bete sig som ett riktigt rövhål mot alla i hans närhet. Det finns liksom inget stopp, speciellt när fyllan pågått länge och väldigt mycket i de perioder. Så visst kan hela hans sätt bero på "enbart" alkoholen.

AliceAlice

Kontakta soc, de är till för barnets bästa och kan vara ett bra sätt för mamman också att få stöd i sin situation. För vår del så var det en orosanmälan om hur mina barn hade det hos sin pappa som ledde till att han delvis slopade förnekelsen. Så det kan leda till något gott! Hoppas att förskolan också anmäler, det ger mer tyngd? Känner ni någon mer som kan anmäla? Det spelar liksom inte så mycket roll att han är en bra pappa när han är nykter n'är det är helheten man måste se till!

Frun, ja troligen är hon också i förnekelse eller "romantiseringen" om att det kommer att bli bättre. Det kan vara lika svårt att nå en anhörig som att nå missbrukaren men det ni kan försöka är att berätta vad ni ser, skriv gärna ner det och lämna över det till henne också. Berätta att ni är oroliga för henne och barnet, våld? Då är det en fara för hennes och barnets liv. Utifrån detta kan ni även göra en orosanmälan vad gäller pappan och hans missbruk, att han 'är en fara för sig själv och andra, det görs också till soc. De är skyldiga att behandla alla anmälningar och be att de gör det omgående för det är bråttom med tanke på faran han utsätter sin familj för! Ta även upp dina tankar kring att du tycker han beter sig psykotiskt. För visst kan man få en alkoholpsykos men det kan likväl vara alkoholen (eller kombinerar han den m något annat?) och när han dessutom känner sig trängd så kan de värsta tänkbara sidorna komma fram, oavsett så låter det som om han är en fara både för sig själv och andra!!!

Spara alla sms mm. Skriv dagbok om vad som sker och vad ni får höra. Är han hotfull mot er så kan ni göra en polisanmälan, allt för att förhoppningsvis få honom i ett läge där han får insikt. Ibland spelar det ingen roll vad man gör utan insikten måste mogna fram o det kan ta år eller en hel livstid...ibland... men då har man åtminstone försökt.

Du o din man måste bestämma er för att hans missbruk och hans val inte får påverka er relation, skriv ner era tankar kring hur ni kan hjälpa och lova att ni avsätter tid för er själv och er egen familj, nöjen osv. Ert liv måste gå vidare även om allt är annorlunda. Missbruk har en konstig kraft att skapa sådan oordning och tråkiga ringar på vattnet. Som ett team är ni starkare både för att stå stadigt själv och för att stötta er vän!

Mycket styrka o lycka till! Berätta för oss hur det går!!!

Thyra

Tusen tack för ert stöd... ni anar inte vad det betyder... jag håller med i allt ni säger. På frågan om frun har ett beroende är svaret nej. Hon är uppvuxen med en gravt alkoholiserad mamma och en pappa som avlidit i cancer.. så hon har inte det lätt.. särskilt inte med mamman som fortfarande super. Hon tycker om att ta ett gas vin... ( ibland har vi tjej träff och går till ett ställe vi båda gillar och tar ett glas vin) typ sånna saker.. men hon är inte beroende av nått. Hon är träningsproffs och mycket sund. Men i huvudet är hon totalt medberoende nu och ute på hal is.. det är nästan som att hon är i en annan värld... jag har försökt nå henne igår kväll och idag.. och sagt att jag vill följa med henne till medberoende centrum så hon får hjälp... men hon svarar inte... DÄREMOT.. så hör HAN av sig nu på telefon till MIG och vill ha stöd i sin jobb situation..( han kommer alltså få sparken inom kort, uppsagd.. vi misstänker varför) han lät inte nykter på mobilsvaret.. men heller inte aggressiv.. jag vågar inte svara och vill inte svara.. han utsätter oss för trakasserande sms hela kvällarna.. jag köper inte detta. Precis som ni säger så får det inte påverka min relation till min man på detta sättet... vi pratade om det sent igår.. att vi inte får bråka pga detta.. usch det är en mardröm... nu regnar smsen in från honom på min mobil... han vill ha stöd och hjälp.. jag jobbar hemma idag så sitter liksom och stirrar på mobilen och bara ser meddelanden regna in.. hade gärna hjälpt honom om det inte var för situationen.. blir så frustrerad.... ps.. jag sparar alla sms.. har skridit ut allt och skriver dagligen ner händelseförloppen. Så jag har koll när det är dags att ta nästa steg... fråga: ska jag svara honom nu eller bara ignorera hans jagande ??

Thyra

VANSINNIGT arg på dom båda. HUR kan man vara så självisk att man gör intrång och mitt och min mans liv och styr och ställer och bara förstör för oss... så egoistiskt och hemskt.. jag VET att dom inte vet vad dom sysslar med och att dom båda e sjuka.. men ändå... jag kan inte hjälpa att jag blir arg... framför allt.. för dom utsätter sonen för fara. :(

Hönapöna

Kontakta soc. Där kommer bägge föräldrarna och framförallt barnet att få hjälp. Därmed kommer du och din man få lugn och ro. Förstår att det inte är en lätt situation men ring soc redan idag och bolla iaf. Styrkekram❤

Nykteristen

Gällande hans jobbsituation så ska du inte hjälpa honom då visar du att du som vän godtar hur han sköter sitt liv, det ni ska fokusera på i det här fallet är i min mening sonen då han inte valt detta liv. Som vuxen kan man aktivt välja hur man vill leva men inte som barn tyvärr. Vill varken frun eller vännen ha er hjälp så ja det är tyvärr inte så mycket man göra, även fast det gör fruktansvärt ont. Du o din man måste i det här fallet ha klara och öppna spelregler inför varandra, ni får inte förlora er i det här för att er vän mår som han/dom mår.
Har du varit i kontakt med soc än? Finns det möjlighet att du/ni hämtar sonen på dagis/fritids och samtidigt kan prata med dom om hur situationen är och om de tagit tag i soc?
er vän kan du polisanmäla om susen blir hotfulla, det finns inget att lägga emellan i det här fallet.....han kanske tycker ni agerar helt fel som vänner just nu, men i slutändan så kanske det är så att det blir ett uppvaknande och det kan bli ändring på det. acceptera inget sånt beteende, d är er vän inte ert ansvar.

AliceAlice

...att det inte är ok med 1000 meddelande, att vara aggressiv osv, förklara att ni är hans vänner och ställer upp om han har ett konstruktiv lösning, tex att han behöver hjälp till beroendecentrum...Att diskutera och svara på allt fungerar. Passa på att förklara att hur ni ser på det, att ni ser problemet och inget från honom kan förändra det. Jobbsituationen kan ni inte påverka.

Det är svårt att lägga sig i lagom, fundera på hur ni hade gjort om det var ngt annat än missbruk. Har du pratat m soc???

Thyra

Vi har otaliga gånger stämt i bäcken att han inte får skriva dessa vedervärdiga sms till min man. vi har även sagt till hans fru att om vi får ett enda till så kommer vi vidta andra åtgärder för att få stopp på eländet. Men hon svamlar bara och säger att han har lovat att sluta skicka... innan helvetet brakade lös så lovade jag vår vän att vidarebefordra hans ärende till en kontakt jag har i vårt fack. Detta har jag gjort men jag tänker inte göra mer. Han har textat mig idag och ringt och vill " snacka" om saken som han utrycker det. Sanslöst att han vågar kontakta mig trots det han gör mot min man... men som sagt vi upplever ju att han inte är vid sina sinnes fulla bruk så han e väl desperat kan jag tänka. jag försöker nå hans fru utan framgång hon duckar nu.. jag har pratat anonymt med en handläggare på sos men inte namngivit någon ännu. vill vara säker på att jag och min man är helt överens och vill vara vaken i vad detta kan få för följder för oss två. Att hjälpa sonen är högsta prio det vet vi och det kommer vi göra. Vi har kontakt med deras andra nära vänner nu för att vi inte vill vara ensamma i detta. Så vi får sen hur vi går vidare nu. En sak e säker.. det spelar ingen roll hur mycket vi säger ifrån till vår vän.. han kommer skicka fler sms.. nu var det senast igår kväll och hans fru sa till på skarpen.. men det har inte hjälp innan och kommer inte stoppa honom nu. Så sjukt dränerande minst sagt.. jag har tröttnat ordentligt... orken börjar ta slut.. men det kanske e naturligt.. :)

Thyra

nu har vi inte hört nått sen lunch från honom... hans fru inte sen igår... jag har tillsammans med min man lyssnat av det meddelande som han talade in på min svarare imorse... för att försöka utröna om han var påverkad... det är tydligt att han hade nått i kroppen.. men osäker på om han var onykter eller bara psykotisk.. svårt att säga.. hur som.. ska ta en vända till med soc. jag och min man har i alla fall pratat ikväll om att vi inte får bråka om detta.. vi måste fokusera på oss själva också... hade det inte varit för deras son.. så hade ja haft lite lättare att släppa... men iom den lille.. :(... hur som.. just nu är det lugnt på sms fronten.. vet inte ens om det e bra eller dåligt att han tystnat.. er feedback mottages tacksamt som alltid.. tack för ni finns och stöttar..

AliceAlice

Låter som ni har en strategi på gång! Det gäller att tydligt markera. Ta tag i sonen och försök sedan att släppa, så gott det går. Ni håller på att dras in hans missbruk och det är lätt hänt men nog viktigt för er att stoppa!...

Nykteristen

Håller med ovan, ta tag i sonens sits och försök få det iordning så är det bättre att släppa det därefter. tyvärr kan ni nog inte göra så mycket åt varken ser vän eller hans frus sits.

Thyra

Det enda positiva i allt detta är väl att man blir tacksam för vad man har själva ... och att man inser vikten av ett sunt liv och hur illa det kan gå om man hamnar i träsket.
Jag gör som ni säger. Sonen är viktigast och han måste vi rädda.
Återkommer när jag vet mer. Tack för ni finns. Vilka eldsjälar som gömmer sig här inne på forumet.. känns tryggt lugnande och fint! Så tack!