av Saga689

Trodde det skulle bli lugnt när sambon börjat jobba. Hittills har han druckit tisdag och onsdag. Han normaliserar det hela tiden och han varnar mig för att ens antyda något angående hans alkoholintag. Ska jag låtsas som ingenting? Har försökt göra det men det känns onaturligt för mig. När han inte dricker så är han så lättretlig, orkar inga vardagssysslor mer än att arbeta. När han har druckit blir han fånig, korkad och fastnar gärna i oändliga diskussioner där jag måste hålla med honom. Just nu är det inte bra ngn gång eftersom det känns mkt konstigt att inte låtsas om "flodhästen". Tycker ni det är bäst att bara försöka ignorera problemet eller ska jag konfrontera?

Nykteristen
tors, 2017-03-23 - 20:38

Såklart du inte kan ignorera det om det inte känns bra för dig, du finns ju också i ert liv! Du måste se till att även du mår bra och när han dricker så mår du uppenbarligen inget vidare och då måste du kunna säga till oavsett vad han tycker om det. Det är ju inte hans åsikt som betyder nåt hällande hans drickande, för i hans värld är livet perfekt om han får dricka o du inte säger nåt!
Skickar massa styrka och tankar till dig för o klara av detta så du inte mår sämre. Kan bli en dålig spiral för dig i ditt mående o det är inget kul kan jag lova!<3

Bedrövadsambo
tors, 2017-03-23 - 23:14

Se mellan fingrarna är det sista du ska göra. Gräla om det när han är onykter är lönlöst. Konstatera bara helt kallt "Du är full, godnatt". Sen får du prata med honom när han är nykter. Utgå från dig själv. "Jag tycker...", "Jag blir orolig när...", "Jag upplever obehag när...", "Jag vill inte leva så här, så jag föreslår..."
Skriv ner allt innan du vill ha sagt, och håll dig till manus. Ge honom sedan lappen och låt honom begrunda den själv en stund. Försök få honom att acceptera det, men risken är stor att han går i försvarsställning på temat "men du då, är du så jävla perfekt då?" Gå då inte svaromål. Be honom begrunda din lapp i lugn och ro, och bestäm sen en tid då ni ska fortsätta prata. Och då ska han vara nykter. Styrkekram ❤️

Saga689
fre, 2017-03-24 - 09:47

Tack för era råd! Jag tänker på samma sätt. Problemet är bara att när jag märker att han "håller" sig så blir han på uruselt humör. Det är mest i korta sekvenser som vår relation är bra. Det är så konstigt att han inte själv är orolig över sitt missbruk och över att bli sjuk?
Han har inga tankar om att sluta dricka, möjligen dra ner men han säger att han alltid kommer ha perioder då han dricker mer eller mindre. I början när vi träffades så drack han helger och kanske någon dag i veckan men han hade liksom skäl till detta, något att fira etc. Nu dricker han pga alla möjliga orsaker. Vårt liv står still och alla pengar som vi kunnat spara går till alkohol och dyr mat. Hemskt att säga det men jag väntar bara på att alla mina känslor för honom ska avta så att jag till 100% vill lämna.

Saga689
tis, 2017-06-27 - 08:44

Snarare har det blivit värre. Min sambo får fullständig panik när jag föreslår att göra någon aktivitet, åka någonstans där alkoholen inte är i centrum. I helgen hade jag kalas för min dotter. Min sambo åkte hemifrån och sa att kl 21 måste alla vara ute för att han ska jobba dagen efter (vilket han inte gjorde ändå). Jag har nu sagt till honom att jag flyttar till en liten lägenhet så snart jag kan eftersom jag förstår att han inte vill ta tag i sitt liv, sluta med alkoholen. Vi har haft många samtal och jag märker att han absolut inte vill sluta dricka. Han tycker själv att han inte har några som helst problem med alkoholen. Det är jag som överdriver och så räknar han som vanligt upp mina fel och brister i min personlighet och även mina barns.
Nu har vi knappt sagt ett ord till varandra sedan midsommardagen, jag sover på soffan. Ett bråk på midsommarafton efter att jag glömt släcka en lampa i köket efter att ha lagat mat fick mig att känna att jag nog inte orkar längre.
Jag skickade ett sms till honom eftersom han skriker, sätter på sig hörlurar och överröstar mig när jag vill prata även om han är nykter. Behöver stöttning i mitt ställningstagande. Att kunna hålla fast vid mitt beslut och ännu en gång inte gå tillbaka och leva på de få bra stunderna som ju också finns.

Nordäng67
tis, 2017-06-27 - 11:40

Du har det hemskt och han uppför som ett riktigt svin (ursäkta uttrycket) mot dig och dina barn! Verkar inte som ni har några bra stunder tillsammans! Fundera över vad som håller dig kvar! Rädda dig och dina barn ur det här! Förutom alkoholist verkar han tusan va psykopat eller nåt! Hitta en egen bostad blixtfort!

Saga689
tis, 2017-06-27 - 12:05

Tack för ditt stöd! Ja, min sambo vill absolut inte att jag flyttar eller att vi gör slut. Jag brukar säga till honom när han öser klagomål över mig att det är ingen som tvingar honom att vara tillsammans med mig. Faktum är att jag behöver minnas allt dumt han gör och säger för jag nöjer mig med minsta lilla, som att han sätter på kaffe el lagar mat så att det räcker till mig och då tänker jag att det kanske inte är så farligt ändå.....Det hela har ju blivit värre sen vi träffades och det är väl gamla minnen el fantasier om hur det hade kunnat vara som hållit mig kvar?

Nordäng67
tis, 2017-06-27 - 12:14

verkar va livrädda för att va själva! Någon skall finnas där när de super och också ha koll på vardagen åt dem. Och någon att ösa ur sig sin ångest på! Finns ju ingen annan som accepterar att ta emot sån skit! Nä känner igen det där med att man sänker sina egna krav och behov till en miniminivå, glad för nåt litet en gång i månaden typ! Nej fy ta dig bort från honom omgående medan du har lite krafter kvar! Till slut kanske du blir så orkeslös att du inte KAN! Har ni gemensamma barn?

Bedrövadsambo
tis, 2017-06-27 - 12:30

Du är värd något mycket, mycket bättre. Låt honom sitta där och dricka i sin ensamhet om han vill. Du behöver lugn och ro och slicka dina sår. Detta ständiga hackande på allt man gör, inte gör, allt som inte passar osv, gör en helt galen av vanmakt. Till slut tystnar man och smyger på tå, begår våld på sig själv, självkänslan rasar i botten. Flytta så snart du kan därifrån!

Saga689
tis, 2017-06-27 - 15:44

Nej, som tur är inga gemensamma barn! Jag har kommit en bit på väg. Planerar in saker för mig själv och mår faktiskt bättre. Är inte lika förlamande ledsen längre och ber inte längre om ursäkt för min personlighet och lovar inte att ändra på mig. Jag har förstått att jag inte kan ändra på hans drickande och försöker inte längre övertala honom.
Efter i helgen så sover jag på soffan och vi pratar knappt med varandra. Han försöker låtsas som om inget hänt, skickat vardagliga sms där han inte frågar något. Jag har inte svarat på dessa sms. Han uttrycker aldrig någon ånger eller ens uttalar något om att hans alkoholkonsumtion kanske är lite för hög!? Han kan alltså dricka 3 liter vin och 7 öl fredag kväll och finns det någon slatt kvar så börjar han lördag morgon med det. Jag ska börja rensa ut lite gamla kläder och grejer i dagarna som en början på flytten.
Jag tänker också att alkoholen kanske har förstört hjärnan på honom så att han även om han slutade dricka skulle vara lika elak ändå?

Nordäng67
tis, 2017-06-27 - 16:33

Att du inte har barn med honom! Då kan du avsluta på ett lättare sätt och också slippa oroa dig över att vara tvungen att lämna barnen till honom! Tror också att alkoholen förstör psyket! Man är så förtvivlat inställd på att allt löser sig om de slutar dricka! Men tror inte problemen slutar med det! Inte vid långvarigt och svårt missbruk i alla fall! Mitt ex var på något sätt underutvecklad när det gäller empati, inlevelseförmåga mm även i nyktert tillstånd! När han var nykter hela hösten var han nästan som deprimerad. Jag tyckte det var så lugnt och skönt för att man slapp hans fyllor och allt som följer med det! Fast egentligen var han inte "helt vanlig" då heller! Bra att du har börjat tänka på dig själv och vad du behöver istället!

Saga689
ons, 2017-06-28 - 10:12

Stämmer precis in på min sambo, ingen empati alls, även som nykter. Det är ju något jag inte kan leva med. Ändå sörjer jag det som hade kunnat bli så bra. Skäms tyvärr också för att jag gav mig in i detta när jag ändå såg vissa varningstecken. Valde att blunda och tro att allt skulle ordna sig med tiden. Igår när jag inte ville betala ett abonnemang ett halvår framåt, utan bad om att få betala varje månad istället eftersom jag ju inte är säker på att jag bor kvar om en månad, så fick han ett utbrott och skrek: Ska du börja diskutera igen!!! Han har ju också dövat allt jobbigt med alkoholen så han har ju inte vuxit som människa. Vägrar att prata om något som är jobbigt. Så jag är införstådd med att livet med min sambo som nykter tyvärr inte skulle bli enkelt. Ju sämre han beter sig ju lättare har jag att hålla mig till mitt beslut.
Jag gillar verkligen inte den person som jag blir i allt detta.

Nordäng67
ons, 2017-06-28 - 20:46

att Du trodde honom om gott! De flesta människor KAN man ju lita på! Skämdes också för att jag blandade in mina barn i något som utvecklades på det sättet! Men hur ska man kunna veta och förstå vidden av missbruk om man inte själv varit i det? Sen tänkte man också på allt man investerat i relationen, tid, engagemang, kärlek mm! Kändes meningslöst och jobbigt att vara i det men att avsluta kändes också meningslöst! Då var ju allt ogjort på nåt sätt, bortkastad tid! Som sagt skäms inte, DU har inte gjort nåt fel. Tänk på vad som är bäst för dig och dina barn nu och hur du vill att er framtid ska se ut! Vill du dela resten av ditt liv med ett opålitligt fyllo son för er illa? För han verkar ju ha noll insikt och noll vilja till förändring!

Saga689
tors, 2017-06-29 - 10:07

Tack! Jag inser ju att ju längre jag skjuter upp det ju mer intrasslad blir jag ju och då blir det ju ännu jobbigare. Sorgen jag känner är ju egentligen mina drömmar om en framtid som inte är på riktigt.

Saga689
tors, 2017-07-13 - 10:07

Efter att ha sovit på soffan, inte pratat med honom på 2 veckor så tog han initiativ till att bli sams igen. Han lovade att bättra sig, dock inte sluta med just ölen eftersom detta är ett stort intresse för honom.......Jag bestämde mig då för att ge honom sommaren och se hur det hela utvecklade sig. Helgen var ok. Han drack öl och whisky men inte asfull och inga aggressionsutbrott. Igår så hade han fått en flaska vin på jobbet och han märkte på mig att jag inte var så förtjust när han föreslog ett glas vin på balkongen. Vi har inte semester än. Sen var bråket igång, han blev rasande, skrek jävla idiot, blandade in min dotter precis som vanligt. Jag skrek tillbaka och sa att jag inte kan tänka mig att leva ett liv där allt kretsar kring alkohol. Han bankade och slog i saker, välte ut salt över hela köket och bar sig åt. Jag fick inte vara i samma rum som honom. Jag hoppas nu att min botten är nådd, att jag äntligen tar tag i det och flyttar.

Nordäng67
tors, 2017-07-13 - 12:45

för ditt eget liv istället för att slösa din energi på honom, fixa bostad mm! Vänta inte längre, kommer inte att bli bättre utan tvärtom! Nu slår han i saker men rätt som det är kommer det att vara dig han slår! Eller ve och fasa dina barn! Har du nånstans hos någon du och dina barn kan bo tillfälligt tills du hittar eget boende? Ingen bra miljö för barnen att vara i! Han verkar ju, förutom alkoholist, vara galen! Ha inte mer tålamod är min reflektion! Du har väntat länge nog på att allt ska bli bättre! Du har sagt och gjort allt kan! Kram

Saga689
tors, 2017-07-13 - 13:57

Som tur är bor inte mina barn hemma längre. Min dotter ska flytta in som inneboende hos en kompis och jag tar hennes lilla lägenhet. Det är hennes förslag eftersom hon inte står ut med att se hur jag har det. Det är en stor sorg för mig att hon ska behöva flytta därifrån, inte alls som jag tänkt mig. Jag tror att det går att flytta ganska omgående och jag måste nog göra det snabbt, innan jag ångrar mig igen. Jag vill ju känna att jag gjort allt, så skönt att du skriver så Nordanäng67!
Just idag tänker jag på allt jobbigt praktiskt jag har framför mig, men det är idag det. I morgon kan det vara relationen jag sörjer, det växlar. Min sambo har ju ingen vilja att ändra på sig el ens reflektera över sin alkoholkonsumtion. Jag vill bli älskad och respekterad.

Saga689
fre, 2017-07-14 - 09:44

Igår gick jag inte hem direkt efter jobbet, dröjde mig kvar på stan. Min sambo verkar tycka att allt ska vara som vanligt igen... Jag pratar inte med honom direkt. Jag känner att jag måste komma därifrån ganska snart eftersom jag är rädd att övertalas att stanna kvar igen.

Bedrövadsambo
fre, 2017-07-14 - 15:30

Oavsett orsak så är det en stor sorg att separera. Man sörjer de fina stunder man haft ihop, trots att man vet att de aldrig kommer att upplevas igen. Man sörjer att man misslyckats, trots att ingen kan hjälpa att det har blivit som det har blivit. Även om orsaken är så tydlig som i ditt fall undrar man vad man kunde gjort annorlunda. Att sätta igång med praktiska flyttbestyr skingrar dessa tankar, och man ställer sakta men säkert in sig på att flytta, och efter ett tag kan inte flyttdatumet komma fort nog. Bestäm flyttdatum, börja packa, sörj och gråt mellan varven, men stanna inte kvar!

Saga689
sön, 2017-07-16 - 18:24

Först idag förstår min sambo att jag menar allvar med att lämna honom. Han mår så dåligt, kräkts. Det är som att slita ut hjärtat ur kroppen på mig. Nu ber han om ursäkt för hur han har behandlat mig och viöl börja om, säger att det inte är försent. Det är lättare när han är elak för mig. Jag kan dock inte backa ur nu som jag gjort tidigare, för min dotters skull. Tänker att han mår dåligt nu men hur dåligt har jag mått under så lång tid?
Det är ju trots allt jag som får flytta till en liten etta. Han får ju bo kvar i sin lgh som är i ett bättre skick nu pga mig.
Min sambo erkänner fortfarande inte ngt missbruk och jag får inte ens nämna ordet alkoholist.

Nordäng67
sön, 2017-07-16 - 18:49

far att själv inte förlora något han vill ha/behöver! En frisk människa ber om ursäkt när man gjort nåt fel mot en annan människa för att man inte vill såra andra! Förlåt betyder ju: jag förstår att jag har gjort dig ledsen, jag skall aldrig göra så igen! Och förlåt följs av handling annars betyder förlåt ingenting tycker jag! Mitt ex visste exakt hur han skulle manipulera mig: grät hjärtslitande! Han visste att mitt hjärta brast av det och inte kunde stå emot! Så hemskt hur man kan använda andra människor och deras känslor! Stå på dig, han förtjänar INTE dig!