Jag har lagt upp en tråd innan här. Min mamma är alkoholist och har varit sen min äldsta syster var liten alltså ca 35 år!
Mona föräldrar är skilda då pappa fick nog, spriten gav henne även massa pengar skulder och enorma lögner. Lögner jag inte trodde fanns förens jag blev vuxen själv.
Mina systrar har brutit med henne, hennes mamma har brutit med henne o hennes egen syster har brutit med henne.
Jag har hemska minnen som jag förträngt av alla gånger hon "somnat tidigt" framför tv, dragit med mig o handla på systemet efter handlingen på ica, trillat o skyllt på hala skor mm
Nu har jag en dotter på 2 år och en liten knodd till på väg och jag har nått min gräns. Inför varje jul, födelsedag mm så blir jag deprimerad o gråter hysteriskt över hennes situation för min älskade mamma har trots allt valt spriten före och alltid betett sig illa!
Min sambo sa att nu är det stopp jag måste må bra o fokusera på vår familj..
Så jag funderar på att skriva ett brev om hur jag älskar henne o vill stötta henne men hon måste vilja ha hjälpen själv. Hon måste själv ta tag i det och då kan vi börja här en relation utefter det!
Hör till att hon gått på antabus innan o annan hjälp men aldrig hjälpt.
Men nu känner jag att detta brevet så får hon välja spriten eller sitt barn o barnbarn.
Någon som har erfarenhet?