Ny här men inte ny gällande alkoholism. Genomgått det med min far hela livet. Har idag lämnat min sambo som har problem med alkoholen. Älskar honom av hela mitt hjärta men kan inte leva med lögnerna eller beteendeförändringarna. Som någon skrev i ett annat inlägg så har han redan fått 1000 chanser och någonstans blev det verkligt att ja alkoholen är viktigare än allt annat. Han trodde nog inte att detta skulle hända och det har varit mycket tårar och mycket prat denna helg under nyktra förhållanden. Antingen söker han den hjälp han behöver eller så blir det mer dricka men jag kan bara inte se på eller leva såhär längre. Hoppas verkligen han får hjälp men hoppas också att han fullföljer och börjar förstå vad det innebär att leva ett nyktert liv.

Bedrövadsambo

Och det enda rätta. Men det är jävligt sorgligt och ledsamt och ensamt också. För min del har det gått tre veckor nu och saknaden börjar mattas av lite. Jag tar det lugnt, fokuserar på jobbet, dottern, vila och motionerar - slickar mina sår och kommer igen. Och hoppas innerligt att ex-sambon får ordning på sitt liv. För sin skull, inte för vår skull för det blir aldrig vi igen. Kommer aldrig lita på honom igen, för mkt lögner har kommit ur hans mun.

är ju ändå grundstenarna i ett förhållande! Man har inget av det tillsammans med en människa som väljer alkoholen före förhållandets bästa om och om igen! Bla bla bla tänker jag numera när min särbo pratar om förändring! Du gör helt rätt och var ståndaktig! Så svårt när hjärtat älskar men hjärnan, kroppen, sinnet säger eller snarare skriker "nej jag orkar inte mer"! Styrka och mod till dig!