Jag är 23 år och har levt med psykisk ohälsa i princip hela mitt liv. Själv dricker jag knappt för att jag avskyr att tappa kontrollen. Men min mamma har alltid druckit. Hon blir aldrig elak och hon sköter sitt jobb, men hon dricker dagligen ganska mycket. Ofta på kvällen. Hon har också kronisk depression.
Jag bor inte hemma men är där väldigt ofta för jag mår sämre och sämre och min mamma förstår mig när jag får en episod. Men jag märker att hon går upp på natten, efter hon tror att jag har somnat, och dricker. Jag tror att det är värre varje gång jag berättar om hur jag mår. Jag önskar att jag var frisk och kunde ta hand om henne som en vuxen person ska kunna, i stället drar jag ner henne mer och mer. Jag vet inte hur jag ska prata med henne om det, hennes drickande har ju liksom alltid varit där. Jag är orolig att om jag berättar för henne vad jag tänker på nu så kommer hon dricka ännu mer och kanske dö.