Hej!
Jag är ny här på forumet. Hoppas kunna få hjälp med att förstå. Lite bakgrund:
Jag har levt med min man i 27 år, och dom första 22 avlöpte helt smärtfritt, i alla fall när det kom till alkohol!
För ca 5 år sedan märkte jag att han verkade så trött vissa kvälla och det slutade med att jag skickade honom till läkaren. Det var inga fel på honom. Kärnfrisk! Det tog ett tag till innan jag hittade första flaskan gömd, och sen fortsatte det ett bra tag och jag tjatade och var förbannad. Han lovade och lovade. Till slut hände det som inte fick hända, jag var iväg över dagen ich skulle inte komma hem förrän sent på kvällen. När jag ringde mitt op dagen hörde hag att han druckit. Han jobbar hemifrån, så man kan ju säga att han druckit på jobbet...
Jag var ju såklart galen, involverade kbt-behandling och han var otroligt ångerfull. Man det inte igång och dricker mitt på dagen bara för att jag är borta!!! Sen var det som vanligt igen under ca 2 år, och det funkade bra även när jag var borta (jag har både värsta tentaklerna och bra spioner). Så hände igen när jag iväg på resa. På kvällen denna gång, men det är inte ett glas vin vi pratar om utan han liksom häller i sig under kort period. Jag blev galen igen och vi gick igenom samma procedur med kbt och ångest!
Nu har det gått bra i 2,5 år till. Så hände det igen förra veckan, jag var bortrest.
Emellan dessa gånger har vi det som våra vänner ungefär, vi äter middagar och umgås, öl och vin är en naturlig del av det.
Naturligtvis är jag ganska säker på att det har det hänt en handfull fler gånger än jag angivit, men mest innan jag ertappade honom mitt på dagen skulle jag tro, efter det har jag haft järnkoll!
Så hur fasen gör man för att komma till insikt med vad det är för triggern som drar igång när jag försvinner??? Och hur kan han då hjälp att stå emot den?
Tacksam för hjälp för att orka våga lita på honom igen!!

Du berättar att din man har alkoholproblem, att vissa gånger har det hänt att han hällt i sig för att snabbt bli full. Det har varit lång tid mellan dessa gånger och de samtal du haft med honom har gett effekt. Samtidigt märker du nu att du känner att tilliten behöver byggas upp och att du önskar du kunde få svar på vad som händer i honom när du drar iväg som gör att han dricker på det sättet.

Klokt att tänka utifrån honom, vad är det som drar igång hans drickande för att kanske kunna prata om just det, om han vill det. Det kan också vara hjälpsamt om båda vill att prata om det. Samtidigt låter det ganska tufft om du ska vara både samtalsterapeut, känna in stämning och läge och fundera över hur ni kan bygga tillit i er relation. Hur tänker han kring det här, kan ni prata om hur ni kan bygga upp tilliten tillsammans?

Hur har du själv mått och vad har du själv haft för stöd kring detta på ditt håll? Vad skulle du vilja ha för stöd för din del?

Bra att du tagit steget och skriver här och berättar. Berätta gärna mer, hur det går och hur du mår. Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar!

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet