Min pappa är då alltså alkoholist, men bara på kvällarna. Om jag ska börja med att berätta lite om honom så är han ganska svensk av sig, lite fördomsfull, gillar bilar och vääääldigt främlingsfientlig. Han har eget företag och lever ett ”vanligt liv”. Så länge jag kommer ihåg har han alltid haft problem med alkoholen, som jag kommer ihåg det började det efter att han blivit opererad för att han var tjock( ja alltså vet inte vad det heter), efter operationen blev han mer känslig för alkohol än vad han varit tidigare och han blev ofta full. Alltid när vi vart bortbjudna, på fester, släktkalas, vad som helst slutade det med att han är så full att han vinglar hem. Min mamma som jag tycker mest synd om vet nog inte riktigt vad hon ska göra. Hon är utlänskt och jobbar som undersjuksköterska, många gånger har hon pratat med pappa om alkoholen och att han inte klarar av det, och många gånger har dem bråkat i dagar och ibland veckor för att hon varit så sur på honom. Oftast så låter det något i stil med att ”jag vet, jag ska sluta”, det har hänt kanske 3 gånger nu att han slutar dricka helt, sen börjar han med alkoholfritt vin och öl, sen blir vi bortbjudna till någon där dem inte har öl eller vin som är alkoholfritt och han är tillbaka i ruta ett igen. Min storasyster är nog den som tar det värst, hon älskar honom det vet jag, men nu när hon börjar bli äldre och kommer in i vuxen ålder vågar hon stå på sig och säga emot honom. Men han är verkligen inte taskig eller slår oss, ibland kan han bli arg om han är påverkad men han har aldrig slagit någon av oss. Ibland när min syster har blivit arg på honom pågrund av alkoholen blir han arg tillbaka och nästan hotar med att han inte ska försörja henne längre och köpa saker till henne (han är väldigt bra ställd ekonomiskt och köper ofta saker till oss för att be om förlåtelse). Det värsta är att han inte tror att vi vet, nu har han fallit tillbaka till ruta ett igen. Han har spriten gömt i garaget. Han dricker mest öl men blir påverkad snabbt. Han går ut i garaget, är där i 15 minuter och kommer in igen, för varje gång han går ut blir han mer full. Det gör så ont i mitt hjärta att inte veta hur jag ska hjälpa honom, jag älskar honom så otroligt mycket och skulle göra allt för honom. Bara nu idag hittade jag honom på hans toa, sovandes med spya i skägget. Jag sa till honom att gå och lägga sig (klockan var efter midnatt) han satt och jämra sig på toan i kanske fem minuter när jag var smått arg på honom, sen kommer min syster nerrusandes för trappan och börjar skrika på honom, jag säger till henne att gå och lägga sig och att jag tar hand om det, men istället går hon och hämtar mamma. Det hela slutar i att min syster gråter och skriker att han förstår vår familj och mamma blir så arg på honom att hon tillslut också börjar skrika och skiter i honom och går och lägger sig. Vad ska man göra i sånna här situationer? Jag får så dåligt samvete över att jag inte hjälper honom i sängs och tänker alltid massa hemska tankar om vad som kan hända med honom. Jag vill verkligen prata med någon utanför min familj om detta, men jag skäms för mycket för att berätta för någon. Jag tror att min farfar också kanske hade problem med alkoholen när pappa var liten eller iallafall när jag inte var född, jag har aldrig sett honom röra en droppe alkohol inte ens alkoholfritt, så det är kanske något som går i generna? Detta påverkar inte bara honom utan mig väldigt mycket också. Snälla hjälp mig, vad kan jag som tonårsdotter göra?