Hej på er..
Jag blev medlem här ikväll efter att ha suttit och googlat på "min pappa dricker för mycket" " min pappa är alkoholist" osv..
Efter ikväll när pappa somnade vid matbordet för att han var så full och ramlade av stolen så brast det för mig. Jag har alltid varit duktig, nästan alltid varit duktig på att hålla masken och låstas som ingenting. Jag satte mig ner och skrev en text ikväll och tårarna bara rinner. Jag kan inte sluta gråta. Som min rubrik säger, jag vill inte att pappa ska dö på grund av alkoholen. Fan alltså.
Här kommer texten jag skrev ikväll, om någon orkar läsa hela.
Pappa <3
Du är min pappa, mitt kött och blod. Allt jag vill är att det här ska få ett slut, för jag orkar verkligen inte mer. Du är fast i ditt drickande och det gör så jävla ont i mitt hjärta. Så ONT. Så ont att se världens finaste storebror som bara är tyst, för att han inte mår bra av det, så ont att se min älskade, älskade mamma att hon mår så dåligt av det här. Men ingen säger något, alla ser, alla vet, men ingen säger något. Det är så läskigt att säga det, men man har nästan accepterat att det är såhär och att det alltid kommer att vara såhär, för ibland är det ju dagar när du inte dricker så mycket. Men du dricker ändå varje dag. Och dom dagarna det är okej, det är dom dagarna man lever på. Man håller andan, hoppas att du inte tar det där extra glaset som kommer förstöra hela jävla kvällen.
Allt jag vill är att det ska få ett slut, men jag börjar inse att det inte kommer få något slut. Jag vill verkligen inte vara den som ställer krav. Alkoholen eller din familj, din dotter. För när jag tänker på det, så kommer jag och tänka på att jag vet ju att du mår dåligt.
Min älskade fina, snälla pappa, som är så talangfull inom köket och vet så himla mycket. När han är nykter.
Jag älskar min pappa och det är det som gör så jävla ont i mig att jag skulle göra vad som helst för min pappa. Men han gör inte vad som helst för mig. Slutar inte dricka.
Jag är så jävla rädd om dig pappa. Så jävla rädd för en dag kanske du super ner dig själv så mycket att du inte vaknar. Och vad ska jag göra då? Jag vill inte leva utan min pappa. Och även fast du är såhär, så behöver jag dig. För jag vet hur du var när du inte drack såhär mycket. Innan allt det här. Snälla.
Pappa, jag kommer ihåg en kväll i våran gamla sommarstuga när du var så full att du ramlade ner för trappen.
Pappa, jag kommer ihåg när du en av alla kvällar kom hem från en bowlingkväll med jobbet och stupade in på toaletten och satt och spydde i flera timmar.
Pappa, jag kommer ihåg alla elaka saker du sagt till mig alla gånger du varit så jävla full.
Pappa, jag kommer inte ihåg senaste gången jag kramade dig eller att du sa att du älskar mig. Det måste varit någon gång när jag var liten.
Snälla, få det att sluta. Jag vill inte att du ska dö på grund av det här. För det kommer att hända om det här fortsätter. Snälla.