Hej! Blev medlem här idag så sitter här med gråten i ögonen och vet inte var jag ska börja. Trodde aldrig jag skulle behöva googla ”hjälp till anhörig som dricker”... min mamma har druckit så länge jag kan minnas, jag är 27 år. Hon dricker varje dag. Även på vardagarna, flera glas vin eller öl tills hon blir så full att hon inte kan gå rakt, tills hon sitter och gungar och hon bara sluddrar... hon köper vin varje dag men gömmer den så vi inte ska se den men det märks jättetydligt efter bara 1 glas vin att hon druckit. När jag är och hälsar på (ca 4-5 gånger i veckan) startar hon kaffemaskinen, tar fram en kopp och häller i vin för att hon tror att jag inte ser. Pappa har sagt till henne flera gånger, han har sagt som krav att om det ska fortsätta vara dom två så ska hon sluta dricka på iallafall vardagarna. Han har sagt att hon måste söka hjälp. Denna veckan drack hon ingenting enligt pappa på vardagarna men förut när jag och min sambo och våran 1,5 åring kom dit var hon redan full vid 17 och kunde knappt gå rakt. Vi åkte vid 19 och jag grät hela vägen hem. Vad ska jag göra?? Jag vägrar låta min dotter växa upp med en mormor som håller på såhär. Vad ska jag göra?? Varje gång pappa försöker prata med henne säger hon bara att det är hennes liv och går därifrån. Jag har aldrig pratat med mamma om detta då jag inte vill ha bråk, hon blir jättearg på både pappa och på mig.. jag hatar att se pappa må så dåligt och han har tröttnat på att säga ifrån till henne då det inte leder någonstans...

Du berättar att din mamma har alkoholproblem och har haft det i många år. Ni har försökt att prata med henne för att hon ska söka hjälp. Nu har du funderingar kring vad du kan göra, du vill inte låta din dotter vara med henne då hon är full och du ser också att din pappa påverkas. Vad omtänksam du är som ser saker från fleras håll, du berättar också en del om hur du själv har påverkats. Det hörs verkligen att du bryr dig om din mamma och din familj och samtidigt förstår att det är hon själv som måste välja om hon söker hjälp.

Klokt att du tog stöd, förstår att det måste varit ett stort steg för dig, så som du skriver också att du inte trodde det skulle ske att du tog en sån här kontakt, modigt och starkt gjort.

Att bolla sina tankar med någon eller ta professionellt stöd eller som du gör, berätta såhär på ett anonymt forum är stora steg och det kan vara hjälpsamt framöver.
Ibland tar det lite tid innan man får svar här på forumet och man kan behöva skriva flera gånger innan man får svar. Läs gärna runt vad andra skriver och förhoppningsvis hittar du lite som kan bli hjälpsamt för dig.

Igen, varmt välkommen hit!

Rosette
Anhörigstödet

Jeane18

Hej! Tråkigt att höra din historia. Jag känner igen mig i mycket du skriver. Båda mina föräldrar dricker och även de ur kaffekoppar samt gömmer vin överallt. Det är så hemskt att se på. Jag har därför valt att tyvärr inte hälsa på dem så mycket längre på grund av detta. Jag har konfronterat mina föräldrar och de har erkänt att de är alkolister och att de så vill fortfara vara. Det är tydligen det ända roliga de har i livet. Du skriver att du inte konfronterat din mamma. Förstår att man inte vill göra det då det känns jobbigt. Jag tyckte oxå det var otroligt jobbigt men det känns skönt nu när jag gjort det (trots trist utgång) för nu vet jag att jag i alla fall gjort något. Om du vågar så skulle jag rekommendera det. Just för sin egen sinnesfrids skull. Har din mamma bra kontakt med din dotter? Hon kanske blir peppad av att bli nykter för din dotters skull.... Iaf så vill jag säga att jag känner med dig och att du inte är ensam. Runt om i landet finns det stödgrupper man kan gå till. Jag har varit en gång men gav det inte direkt någon chans (borde gå igen). De heter alanon och är för vuxna barn till alkolister/missbrukare. Finns säkert andra sånna här organisationer med iaf ett tips. De är även gratis.

Michelle14

Hej Jeane18. Vad skönt det känns att höra att jag inte är ensam... min pappa har dock inga problemen med alkoholen så i mitt fall är det bara mamma.. hon har en väldigt bra kontakt med min dotter och vill gärna att vi kommer varje dag och hälsar på. Jag har funderat flera gånger på hur jag ska säga till mamma, jag har lagt lite hintar ibland som tex ”ska du inte jobba imorgon?” ”Dricker du vin kl 3 en tisdag?” Osv osv... hon säger bara att hon är vuxen och gör som hon vill.. jag vill inte att min dotter ska träffa henne när hon är full, men samtidigt älskar jag min mamma och jag vet hur glad hon blir när jag kommer dit.. det är så svårt. Åh tack för tipset alanon, ska kolla upp det.

Lillajulia

Hej och tack för att du delade med dig och berättar.
Det finns hjälp att få. Tyvärr kan din mamma inte bli tvingad till att sluta så länge hon inte viftar med vita flaggan och ger upp.
För sig finns alanon och stöd för anhöriga. Bor du i sthlm finns det flera grupper. Ta hand om dig. Först och främst. Kram Julia, nykter alkoholist

Michelle14

Då var det dags igen, lördag kl 14 och mamma onykter när jag och lilla dottern hälsar på... orkar inte med detta mer

Inte ok. Och jag fattar att det gör ont. Att din mamma sätter A före dig och din fina dotter.
Men det går inte att dalta med en aktiv alkoholist. Det funkar inte. Så länge du låter henne vara
onykter fast hon vet att ni ska komma så kommer hon att vara det.

Det enda du kan göra är att vägra kontakt med din dotter och dig innan hon tar itu med
sina problem. Och tumma inte på det, aktiva alkoholister är väldigt bra på att manipulera, ljuga
smyga och se till sina egna behov i första hand. Det finns hjälp att få. Det går att tillfriskna.

Du kan bara göra valet för dig och din dotter, din mamma är vuxen och måste ta ansvar
för sina val. Men du kan välja.....

Håller på dig och din dotter.

Kram

MM

Nykter beroendeperson

Lillasessan

Det kunde ha varit jag som skrev detta inlägget..

Jag har bestämt mig för att sätta ett ultimatum. Vill min mamma träffa sitt barnbarn och komma på mitt bröllop i augusti så skall hon vara helt nykter.
Jag kommer inte hjälpa henne för hon manipulerar Mig. Hon behöver proffshjälp. Blir det ingen ändring. Då är vår relation slut. Så tragiskt men nu känner jag att jag har fått kraft!

Vi kan väl peppa varandra? Jag tycker att du också skall ställa ett ultimatum. Tänka på dig och din dotter! Vad skulle du göra om din dotter 3 år är hos din mamma som druckit och lillan går ut i vägen och blir påkörd? Så vinklade min sambo det igår och det var då jag bestämde mig. Nu får det vara nog!

Styrkekramar