Min och pappas relation har varit lite upp och ner i hur ofta vi haft kontakt och så men sedan jag fick min dotter på 6 mån hör han av sig mycket. MEN detta har också gjort att jag blivit ledsen.. för flera ggr när jag ringt så har han låtit sluddrig i talet. Han har även fått minnesproblem. Vid ett tillfälle glömde han vad dottern heter, då började jag fundera på om det var en begynnande demenssjukdom men den borde väl inte ge så varierande symptom? Nästa dag är han helt "som vanligt". När vi sågs i somras vid ett tillfälle gick han väldigt ostadigt och "försiktigt". Jag tänkte att antingen har han fått en stroke eller så är han packad (kände ingen doft).. jag konfronterade honom då och sa att jag var orolig över detta men han förnekade det såklart. Till saken hör också att han tagit tåget till oss den dagen men kör ALLTID bil annars, han sa att han inte sovit på hela natten och därför inte vågade köra. Har även konfronterat honom med min oro när han låtit sluddrig på telefon. Jag har varit noga med att försöka att inte låta dömande och sagt att vi vill hjälpa honom om det är så att hn dricker. Men han säger nej.
När jag och min bror växte upp så vet jag att mamma var ledsen och arg ibland för att han "smygdrack". Men detta märkte vi inte direkt på honom.. I vuxen ålder har jag hittat tomma gömda vinflaskor när jag städat i källaren hos mina föräldrar.
Jag vill inte lämna min dotter själv med honom även om han verkar nykter, då jag befarar att han kan vara lite småberusad utan att jag märker det.. inser ju själv att jag inte kan hjälpa honom om han inte själv vill blir hjälpt men har svårt att släppa detta och veta hur jag ska förhålla mig i kontakten och med min lilla dotter? Detta tar oändligt mycket energi från mig.. Tacksam om någon har några tips eller varit i liknande sits.