Hej! För ett par år sedan märkte jag att min man drack i smyg, att han var påverkad utan att jag sett honom dricka. Jag konfronterade honom och sedan blev det bättre. Vi har en mycket ansträngd familjesituation med en 15-årig dotter med autism som mår psykiskt dåligt. Nu i helgen pratade min dotter med mig om att hon tror att pappa är alkoholist. Hon berättade att på kvällarna när hon lagt sig hör hon hur han vrider om nyckeln till barskåpet och häller något i ett glas. Detta händer flera gånger i veckan säger hon. Jag och min man delar inte sovrum och jag lägger mig alltid tidigare än honom så jag har inte märkt något själv. Jag känner en förlamande oro att han börjat dricka igen. Vårt liv är så svårt ändå med att hantera vår dotter som mår dåligt och att vår son ska må bra trots sin systers mående och jag känner att jag helt inte klarar av att hantera att min man dricker också. Vi är en vanlig familj, har bra jobb båda två, bor i villa. Jag reagerade primitivt och berättade för min man vad vår dotter sagt, jag var rasande arg. Han säger att hon överdriver. Sen tog jag nycklarna till vitrinskåpet och gömde dem. Så omoget men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min man är labil i humöret och jag har flera gånger tänkt om han har druckit när han beter sig illa. Känner ofta ett behov av att skydda barnen, inte för han är våldsam utan för hur han pratar och beter sig. Han är martyr ofta. Och fast han vet vår dotters funktionshinder så blir han ändå dum mot henne när hon får utbrott eller låsningar. Jag vet bara inte vad jag ska ta mig till. Har inte kraft att hantera om min man börjat dricka igen. Jag reser en del i mitt arbete och tanken som mal i mig är om han dricker när jag är borta och han är ensam med barnen. Samtidigt vill jag inte skapa ett drama kring detta om jag har fel. Läget är så ansträngt ändå i familjen.