av lone.ranger

Hej
Just nu är jag på avstånd från min partner, vi har varit ett par i mer än 4år.
Första året var jättejobbigt eftersom han redan var långt gången alkoholist. Men han var snart medveten om detta och tog hjälp av en stödgrupp och antabus.
Hade ett jobbigt första år med återfall var tredje månad tills en jobbig sak hände och nästa uppehåll varade i 9 månader. Sedan följde 3 återfall med 1 månads mellanrum och sedan ytterligare 9 månader av sinnesro och underbar tid med honom.
Nu har han tagit ett återfall i månaden i flera månader. Vi flyttade nyligen ihop, kan låta korkat men eftersom han tar återfall ihop med en alkoholist som är honom väldigt nära så var det skönt med ett nytt blad och en ny stad. Han höll 2 månader sedan tog han ett till när han hälsade på sin gamla hemort.
Har svårt att lämna honom efterom han direkt efter en dags återfall tar kontakt med Aa eller annan stödgrupp och börjar med antabus igen.. älskar ju den här mannen, men inte hans sjukliga beteende.
Det är svårt att hitta något om detta eftersom de flesta som skriver har partner som vägrar inse problem, vägrar hjälp eller som varit nyktra i vad som känns som en evighet.

självet
tis, 2013-09-24 - 10:53

Han ska alldrig ge upp han är männska som försöker och du älskar honom det är fint han måste ta sitt drickande allvarlig för spiralen går neråt.Sjävet

lone.ranger
tis, 2013-09-24 - 15:10

Det är tydligt att han har kvar hoppet om att bli nykter.

Men jag tror att jag börjar förlora det, jag klarar kanske att må såhär om och om igen men vill ju i framtiden ha barn, skulle inte vilja utsätta någon annan för detta,

hur vet man att han kommer klara det den här gången(eller inte)
Han är underbar på alla sätt men jag börjar ge upp hoppet om att vi ska kunna få en bra framtid.

Trött på att ge honom oändligt med chanser, flytten skulle bli vårat nya liv...
Har inte sagt att jag ska lämna honom som hot eftersom jag inte skulle klara att hålla det,(rädd att inte klara det ens om vi hade barn) men nu är vi ifrån varandra för att tänka på vad vi vill.

Mammy Blue
tis, 2013-09-24 - 17:24

Det måste vara jobbigt för dej att leva med en tidsinställd bomb, du vet att han kommer att dricka, men inte när. Hur länge kommer du att orka ha det så?

Jag kan bara ge dej rådet att läsa och skriva här, både i anhörigdelen och i alkisdelen (förändra sitt drickande är det mest liv i).
/MB

lone.ranger
tis, 2013-09-24 - 22:05

Börjat acceptera att det kanske inte kan vara vi, men jag önskar och vill vara med honom..
Något återfall kan jag ta eftersom jag ändå väljer det här livet varje gång jag väljer honom. Men så här ofta gör att man tappar hoppet och lusten.
Gick på anhörigmöten i våras men känner att jag redan jobbat med många av mina problem. Är inte heller orolig under hans nyktra uppehåll., så det påverkar mig mest på det sätt att när det hänt vet jag inte vad jag vill, brukar säga att jag älskar halva honom eller hela honom men inte hans beteende. Vill bara ha en framtid med den personen han är som nykter, men det kanske är önsketänkande..