Då står påsen från systemet i kylen med sex öl som säkert ska drickas allt ikväll. Säkert blir det några glas vin till middagen också. Vet inte hur många gånger vi pratat och han lovat att ta det lugnt och inte dricka så mycket. Men det slutar lika varje gång, allt är upp drucket, jag är ledsen och arg vilket leder till bråk! Inte så kul eftersom vi har två barn, 4 och 2 månader.
Nu sitter jag här och har ångest över hur kvällen och natten samt morgondagen blir. Helst vill jag ta barnen och åka någon annan stans. I vanliga fall brukar jag redan nu tigga och be om att han ska ta det lugnt men efter vårt senaste samtal ska jag lita på honom och ge honom en chans att bevisa att han inte behöver dricka så mycket. Men hur många chanser ska man ge, det här blir inte direkt den första. Varför köper man sex öl om man inte har tänkt dricka alla, bättre att köpa tre!
Det är konstigt hur han från att va skit arg och helt oförstående för mina känslor kan när vi "pratar" helt plötsligt förstå och lova allt möjligt. Då får jag höra att det är bra att jag är på och tjatar om att inte dricka för mycket, istället för att höra vilken jävla tjat kärring jag är. Att han är medveten om att det blir för mycket ibland, (alltid enligt mig) och att han inte vill förlora mig och barnen. Jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag inte orkar mer. Kommer den dagen, och det gör den förr eller senare kan han glömma delad vårdnad. Då tar jag barnen och drar. Men det är i te vad jag vill!!! Jag vill ha ett fungerande familje liv. När han inte kollar fotboll och dricker så har vi det så bra, roligt, mysigt! Kan det inte få va så?
Men men det är väl bara att hoppas på att förändringen kommer ikväll och att det finns öl kvar i påsen när han förhoppningsvis somnar i sin säng och inte på soffan inatt. Jag ska försöka att om det blir som vanligt, låta bli att va arg och ledsen och inte bråka och prata imorgon istället.

så bra att du hittat hit! Vi är många som fått hjälp och kraft att förändra livet genom att stötta varandra här.

Läs i olika trådar här på anhörigsidan så kommer du att känna igen dig... Mönstret är tyvärr alltför bekant både vad gäller hans drickande och dina försök att få kontroll över det. Tyvärr brukar den vägen inte leda till förändring... det är vi många, många som har erfarenhet av. Men det går att förändra sitt liv! Det är bra att du vet vad du vill - stå fast vid det. Stanna kvar här, läs och skriv... det är en bra väg att få hjälp att ta sig ur den situation du befinner dig i. Bästa hälsningar, i all hast / mt

Mittendaliv

Känner igen det där mönstret..
Mitt tips är att inte lägga tid på att försöka förstå hans beteende.. för det är ju helt ologiskt att köpa massa öl om man inte ska dricka .
Det som är självklart för oss är inte det för den som har alkoholproblem.
Åh det är så svårt att hålla sig lugn när ännu en besvikelse inträffar och sorgen väller över. Jag kämpar oxå med att inte ta några strider när min sambo har druckit. Blir bara massa onödiga elakheter som inte leder någonstans.
Försök lägg din energi på dig och barnen. Ta hand om er! Din sambo behöver troligtvis någon hjälp för att sluta.
frågan "när är det dags att gå" spökar här med. Jag har inte kommit på något bra svar på den...