av Nivek

Hejsan.

Jag är ny här på forumet, ska försöka berätta min historia lite kort. Har levt med min sambo i 9 år och han har alltid druckit mer eller mindre och tagit droger framför allt rökt gräs... Dom senaste 5 åren har varit en riktig jävla kamp då allt bara har eskalerat och varit riktigt destruktivt. Vi fick våran son för 2 år sedan och då lovade han guld och gröna skogar men vart ju så klart inget med det!! Och efter den här sommaren har jag fått nog jag får sköta ALLT själv och efter en insedent då han var riktigt våldsam så rann bägarn över.. Jag har fått en lägenhet som jag får om några veckor och nu helt plötsligt bestämde sig sambon för att lägga in sig på ett behandlingshem utomlands, det jag har bett om i såå många år... Varför nu när det känns som känslorna har försvunnit?! Älskar han för att han är pappa till mitt barn men pirret i magen har försvunnit :( han har varit helt förtvivlad sen han fick veta att jag har fått en lägenhet. Att jag måste ge han en andra chans nu när han försöker få ordning på sitt liv ( han har ju fått 10000 chanser ) jag vet att jag är hans allt!! Han var helt krossad imorse när han åkte till flygplatsen och jag har varit helt knäckt hela dagen, tårarna slutar aldrig rinna känner mig helt tom... Till historien hör oxå att jag har fått upp ögonen för en annan kille som verkligen behandlar mig som en drottning jämfört med mina sista 9 år. Men sen imorse så vet jag ingenting längre??!! Ska jag strunta i lägenheten och ge min sambo en andra chans?? Blir helt slut av det här, har varit så bestämd och säker på det här fram till idag.. Hoppas att nån som har varit i en liknande situation kan ge mig lite tips och råd :(

Kramar

markatta
tis, 2013-11-12 - 15:05

Välkommen hit till forum!

Det är inte konstigt alls att du känner dig osäker, du har ju levt med den här mannen i nio år. Jag tror det är jättebra att du flyttar till något eget. Du behöver ju faktiskt inte veta just nu hur du vill att relationen till sambon ska se ut i framtiden. Ta dig den tid det tar att fundera ut det i lugn och ro, i ditt egna boende. Oftast är det ju först när man inte står mitt uppe i kaoset som man kan landa i sina känslor och tankar och fatta de viktiga besluten.

Nej, du måste inte ge honom en chans till. Däremot måste du ge dig själv en chans till lugn och ro och trygghet. Hans tillfrisknande och framtida nykterhet kan ju inte hänga på dig utan på honom själv. Kanske är hans beslut om behandlingshem nu ett resultat av att du bestämt dig för att lämna. Oavsett om han kommer vara fortsatt nykter eller inte efter behandling så antar jag att det finns en massa som du behöver bearbeta också. Det finns massa stöd och hjälp att få, t.ex. anhörigstöd hos kommunens beroendeenhet, alanon, skriva/läsa här på forum. Dessutom, om det har förekommit våld i er relation så rekommenderar jag dig starkt att söka kontakt med en kvinnojour för samtal också.

Själv lämnade jag min sambo p.g.a. alkohol och våld. Det var såklart oerhört svårt och en startade en jävla process av känslor och tankar men det blev sakta men säkert bättre. Då hade han också fått tusen chanser och jag orkade inte längre leva i samma spiral och vågade se att ett annat liv var möjligt. Jag trodde då att vi aldrig någonsin skulle ha en kärleksrelation igen eftersom jag hade bestämt mig för att jag inte ville eller kunde leva med en alkoholist och den otrygghet och stress det innebar. Men jag valde att ta tillbaka honom (och han mig) efter att han fattat ett seriöst beslut om att sluta dricka och dessutom söka hjälp för sin våldsproblematik. Jag skriver detta, inte för att ge dig förhoppningar om att det kan bli ni igen för det vet jag ingenting om, utan för att lyfta att det är viktigt att se till både våldsproblematiken och missbruket. Båda delar behöver behandlas, det är inte alltid sådant destruktivt beteende upphör bara för att en slutar dricka.

Så till din fråga "Ska jag strunta i lägenheten och ge min sambo en andra chans??". Det ena behöver inte utesluta det andra. Kanske kan det vara (som i mitt fall) en förutsättning för att lyckas med både relationen och sin egna personliga utveckling att var särbo. Jag menar att den personliga utvecklingen kommer i första hand, därefter kan du bestämma hur du vill ha det i relationen till din sambo och kan i lugn och ro fundera över vart dina gränser går om det skulle till att bli aktuellt igen. Ta en sak i taget bara.

Kram på dig!

Nivek
tis, 2013-11-12 - 15:39

Tack så mkt för dina svar/råd markatta Som sagt allt har känts riktigt bra fram tills idag, för när han blir så där "ynklig" och sårbar så känns det som att det är jag som är "boven" i dramat... Att det är jag som är hemsk för att jag kommer flytta under tiden han är inne på behandlingshem!! Men det är som jag har sagt till min sambo, det är inget som är skrivit i sten, kan ju inte svara för hur jag kommer känna i framtiden... Har tänkt att gå på alanon möten, känns som jag har mkt o få ur mig och behöver höra andras historier efter alla dessa år :(

Kramar

Berra
ons, 2013-11-13 - 21:02

Jag tycker nog att du ska ta lägenheten, alla gånger, han har haft sina chanser, sina 10 000 chanser som du säger.
Går du tillbaka till honom så känner han sig trygg att allt är som vanligt, kanske inte på en gång, men sen...
Skaffar du din egna lägenhet så har DU skapat en förändring, och har på så sätt övertaget, över ditt liv.
Du kan välja att fortsätta umgås med honom, men på dina villkor, du går hem när du tycker det känns obehagligt, och han vet det.
Så länge du inte ger upp ditt egna liv så kommer han inte kunna styra det, det är du som bestämmer vart du sover, varje natt.

Men låt inte din lägenhet betyda ett definitivt slut på erat förhållande, utan mer som en andningspaus, tid för eftertanke...

Låt han få "tävla" med din nya vän om ditt förtroende, du kan vara väl värd lite extra uppvaktning.
Visst är det mysigt med en ny förälskelse, men efter ett halvår så övergår även den till vardagen, och den är viktigt att kunna förutse så tidigt som möjligt,
Vill jag leva så här i framtiden?

Att bli våldsam är ur min synpunkt helt oförlåtligt, man slår aldrig den man älskar, oavsett orsak, att bära hand på den andre är att skeva maktbalansen i förhållandet genom att göra den andre rädd att bli slagen och våldsam.
Kanske mer ett bevis på deras tillkortakommanden i att kunna argumentera sakligt.

Har ingen erfarenhet av att röka braja, men de vänner som har haft bekanta som rökt på säger att de blir långsamt "sjuka i huvudet",
Skitsiga och oansvariga om de håller på för ofta och för länge, det kan ha en grund i hans beteende, vem vet?

Jag anser att du ska ta vara på det som är bäst för dig och ditt barn, och det som DU kan förändra i varje möjlig situation,
Hellre chansa än att sitta kvar i en obekväm situation, och bittert senare ångra att du aldrig tog chansen till en förändring när du hade en möjlighet,
Om du tar en förändring, så är det upp till honom och bevisa att han är värdig att hänga på ditt nya liv.

Aldrig vara för rädd för att göra en förbättring, en försämring kan man ju alltid backa tillbaka ifrån.

Lycka till!

Berra