Jag har varit sambo med en 12 år äldre man sedan 2011 och nu är vårt förhållande på upphällningen då han avslutade vår relation på fyllan på julafton. Jag själv är väldigt sparsam med alkohol då jag inte gillar känslan av att bli onykter. Jag har tidigare varit särbo med en alkoholist och denna relation var destruktiv rakt igenom och jag blev väldigt medberoende vilket jag sökte hjälp för. I denna relation så har jag berättat om det jag varit med om men det verkar som att respekten och empatin för mig tagit slut totalt på alla områden.
Min exsambo står mycket ute i garaget för att fly och står där ute och dricker öl. whiskey etc och blir rätt full emellanåt. Han köper öl och vin till helgen när jag jobbar kväll och natt och sitter och dricker ensam. Givetvis är allt bortstädat när jag kommer hem. Han gömmer burkar och flaskor där han inte tror att jag kollar. Nu kollar jag inte aktivt efter hans gömmor utan jag har haft andra ärenden till dessa ställen och hittat flaskor och burkar. Försöker jag prata om detta med att han dricker för mycket så blir han förbannad och tycker jag förtalar honom och menar att jag har en väldigt underlig inställning till alkohol och menar att jag ska sköta mitt.
Senaste halvåret har han blivit väldigt lättretlig, irriterad, höjer rösten och har knuffat mig vid några tillfällen vilket jag inte tolererar. Jag märker att när jag jobbar helgkväll eller natt så har han varit iväg varje gång och köpt alkohol eller när jag är borta på em/kvällen. Om jag köper en flaska vin till helgen så blir han på strålande humör.
Jag förstår att vår relation som inte fungerar gör sitt till och det jag är rädd för är att det är jag som gör att han dricker?? Hans pappa var alkoholist och hans äldre bror är periodare.
Han har varit otroligt elak vid flera tillfällen och säger ofta elaka saker som man inte säger till varandra.
jag vet inte vad jag ska tro. Är det jag som överdriver eller är detta ett begynnande problem?? Jag har mitt eget liv med mina vänner, ansvarsfullt jobb, föder upp hundar, styrelsejobb så jag klarar mig själv men känner ändå att detta gnager i magen då och då. Ska snart flytta till mitt eget då jag äntligen tror att jag hittat ett hus som kan passa mig och mina jyckar.
Med vänlig hälsning,
M.