Hej, jag har ett problem som har pågått i många år men det har förändrat sig lite på senare tid.
Det är så att jag bor med min sambo och ett av våra två barn på en mindre ort (det andra barnet har flyttat hemifrån).
Jag kanske ska nämna att jag är en man också för att undvika missförstånd.
Det är så att min sambo har haft "dåligt ölsinne" under alla 17 år som vi har varit tillsammans och har vid många tillfällen ställt till med allvarliga scener när vi har festat tillsammans med andra, hon får dåligt omdöme och tafsar och flörtar med andra, hon får extremt kort stubin och kan börja skrika och härja om minsta lilla bagatell som växer sig otroligt stor. Hon har slagit mig vid minst tre tillfällen under dessa utbrott.
Skillnaden nu är att under några år nu så har hon börjat dricka mer och oftare hemma under vardags eller helgkvällar, oftast är det inte sådana mängder så att hon blir full när hon dricker hemma men även när hon bara dricker ett "par" glas så slår det slint ibland och då börjar anklagelserna, utskällningarna, tjurigheterna och jag får höra att jag inte lyssnar, inte förstår, att jag har alla möjliga fel på det ena eller andra sättet, jag har även fått mottaga slag under några tillfällen under en vanlig hemmakväll. Även om jag i lugn och saklig ton försöker tala med henne så fortsätter och fortsätter hon och ger sig inte förrens det har blivit ett riktigt bråk av det.
Hon söker fler och fler tillfällen för att kunna ta sig några glas. Senast nu idag så drack hon bara ett glas och så tänkte hon gå och fylla på igen, men då sa jag att det kanske räcker med vinet som var till maten,
(vi har pratat om hennes drickande tidigare och förra helgen så skulle vi gå på en dans tillsammans med några vänner, men hon söp sig så full att hon inte kunde gå in på stället. Hon betedde sig väldigt illa åt på förfesten också, tex. Så låste hon in sig med en främmande Karl på toaletten och pissade i handfatet framför honom (han berättade det för mig))
När jag sa nämnde att hon kanske inte skulle dricka mer så tände det till direkt och hon började skrika om att vi har inget att bygga på tillsammans och att jag försöker kontrollera henne, när jag sa att jag inte alls vill kontrollera henne utan att jag istället vill få henne att förstå att hon har ett alkoholproblem och att jag känner mig orolig när hon dricker, så blev hon bara ännu argare och slängde ut sitt vinglas i slasken och drämde vinglasen i köksbänken, sen var den kvällen förstörd för hon var jättetjurig hela långa kvällen.
Jag har erbjudit mig att sluta dricka alkohol för att stödja henne om hon bara ville sluta dricka själv, men det går liksom inte in för henne att hon har ett problem.
Jag är så trött på det här och att ta ett glas vin till maten är inte längre något mysigt och trevligt som det kunde vara förut. Nu är det bara ett orosmoment och en osäkerhet.
Vi ska på en kompis bröllop till sommaren och man borde ju se fram emot det, men tyvärr känner jag mest bara en stor oro för hur det ska gå.
Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag lämna henne? Ska jag försöka få henne att förstå ännu mer? Jag vet inte om jag orkar med att kämpa mer när hon inte verkar vara intresserad själv av att ändra sig.
Jag fann tron för ett par år sen och hade det inte varit för den så hade jag nog gett upp för länge sen.
Om någon har några råd så tar jag tacksamt emot dom.