Hej alla
Jag har druckit i många år men skulle säga att det blev "på riktigt" år 2015. Därifrån eskalerade det och fick bränsle av flera olika traumatiska dödsfall i min familj och spårade sedan ur fullständigt. Jag blev helt och hållet slav under alkoholen. Som radiostyrd. Det är jättesvårt att förklara men det var (är!) som om jag har drabbats av någon slags parasit som kidnappat min hjärna medan jag, mitt riktiga jag, sitter maktlös och bara kan titta på medan det förstör hela mitt liv.
Fast jag har märkt att det hjälper om jag väljer att se på det så; som en utomstående kraft som har tagit kontrollen över mig, något som egentligen inte är jag, som ett slags väsen. Ett extremt manipulativt väsen som inte skyr några medel, inte har någon barmhärtighet eller medkänsla utan som gör precis allt för att få tag i sitt gift.
En gång i tiden såg jag ned på folk som drack. Jag föraktade dem. Det är ju bara att sluta, de är svaga och själviska, tänkte jag. Men jag förstod inte. Förstod inte att man blir kidnappad.
Jag vet inte vad jag vill med detta svammel, försöka beskriva mitt problem antar jag. För nu vill jag göra slut med alkoholen. Jag vill bli fri. Jag vill kunna höra och lita på min egen inre röst igen. Jag känner att det är frihet eller döden, i princip. Jag förstår att det kommer att bli svårt. Kanske kan jag använda det här forumet som en slags dagbok. Kanske någon där ute vill följa mig på vägen?
Idag är det dag 3.