av Chimera

Chimera
ons, 2022-03-02 - 21:37

Hej! Jag har nyss varit med på mitt första aa-möte, vilket var digitalt. Jag tänkte att jag inte skulle säga någonting utan bara sitta med i smyg, men när mötet var på väg att avslutas så gav jag mig till känna. Jag var jättestressad och pratade totalt osammanhängande, men känslan efteråt är något jag aldrig känt tidigare. Tårarna rinner och rinner nu, men att erkänna för någon annan att jag är alkoholist är en oerhörd befrielse. Jag har ju tidigare knappt erkänt det för mig själv.

Därför tänker jag att det kan vara positivt att även ge sig till känna här. Just för att det är en möjlighet att för mig själv erkänna att jag är en alkoholist. Så därför säger jag hej, och tackar för era fina tidigare inlägg som hjälpt mig 🌸

vår2022
ons, 2022-03-02 - 22:20

@Chimera Hej och välkommen hit! Här hjälps vi åt att stötta varandra till nykterhet. Vad bra att du gav dig till känna på mötet och fick den befrielsen du beskriver. Det lättar att vara ärlig och sann mot sig själv och ger styrka till att kämpa med att vara nykter.

Lycka till! 🌷💕

Chimera
ons, 2022-03-02 - 22:43

@vår2022; tack för välkomnandet och dina peppande ord 💕 Ja, du har nog helt rätt i att det lättar att vara sann mot sig själv. Det där med självbedrägeri har jag hållit på med alldeles för många år nu, och till viss del fortfarande. Jag försöker lura mig själv med så många olika saker; att jag kan dricka måttligt, att jag kan lösa detta på egen hand, att jag egentligen inte har ett problem. Men vem hjälper det att intala sig själv såna här saker? Inte mig själv i alla fall. Så nu försöker jag på flera plan att inse att jag är alkoholist. Bara genom att göra det känner jag att jag kan växa, utvecklas och må bättre.

vår2022
tors, 2022-03-03 - 09:50

@Chimera Ett avgörande steg är när vi slutar förneka vårt alkoholberoende och är sanna mot oss själva och inser att vi har ett beroende. Jag levde också i förnekelse många år, jag visste att jag hade problem men ville inte kännas vid det för jag kunde inte tänka mig att vara utan alkohol. Det blev alltså bara värre och värre med tiden och jag blev allt mer beroende. När jag till slut var sann mot mig själv och insåg att jag håller på att förstöra mitt liv totalt var det en otrolig befrielse. Jag kapitulerade totalt och slutade dricka. Det innebar precis som du säger att jag kunde växa, utvecklas och må bättre. Ett av de bästa besluten i mitt liv! Det är helt underbart att vakna på morgonen nykter utan skuld, skam och den ångest som alkoholen för med sig. Jag får kontakt med mina äkta känslor och min riktiga verklighet. Jag känner mig fri och har kommit ur alkoholens bojjor. Jag styr mitt liv, inte alkoholen.

Det finns ett självhjälpsprogram här på forumet du kan anmäla dig till, samt även kontakta en rådgivare om du vill. Programmet har varit till god hjälp att formulera mål och plan framåt. Att skriva här är verkligen bra och jag använder min tråd som min dagbok. Ha en fin dag!🌷💕