Undrar lite när man kan våga dricka ett glas vin eller en öl efter ha haft problem med överkonsumtion? Vet att det är tidigt än, har hållt upp 14 dagar. Min tanke var ju aldrig att sluta helt men att hitta tillbaka till ett normalt och måttligt konsumerande. Har bestämt att hålla uppe en månad först och om det känns bra så kanske tre månader totalt. Bara för att se så det går bra. Hur har ni andra gjort med liknande problematik?

🌺

@Fiktiv ☀️ Godmorgon!

Jag har erfarenhet av att ha hållt upp med alkoholen i allt från en vecka till fyra månader.
Jag rekommenderar att du sätter en månad först och sedan ökar till tre. Läs och skriv på forumet så mycket du orkar, det är ett mycket bra stöd.
Har du klarat en månad har du ännu mer att vinna om du fixar tre månader.
Då kan du känna på riktigt hur kroppen mår och om du tycker det är värt att testa. Oftast ångrar man sig eftersom det inte blev så gott och härligt som man trodde...
Men varje människa måste ju få göra sina egna val och lära av konsekvenserna och jag önskar dig lycka till!🍀👍

Kram 🧡

Hej,
En reflektion från mig, vet inte om det stämmer, men jag har en känsla av att så länge man är sugen på alkohol och längtar till att få dricka så har man nog kvar sitt mentala beroende och riskerar att få problem om man försöker dricka måttligt. Så inte förrän det känns oviktigt och man lika gärna kan avstå är det möjligt att ta ett glas utan stor risk för återfall. Man får vara ärlig mot sig själv och känna efter - om det känns viktigt att få ta ett glas är det säkrast att avstå.

@Fiktiv Jag höll upp en månad tidigare. Det måste ha varit Oktober eller November 2019 och det gick bra. Jag berättade inte för någon att jag planerade att göra det utan gjorde det bara och det kändes väl för mig som ett bevis på att jag inte var beroende. När väl dagen kom då jag tillät mig att dricka igen, det gick inte så bra. Jag minns att jag längtade till arbetsdagens slut då ett besök på systemet var planerat. Jag tänkte väl ta det lugnt ändå, men det blev inte riktigt så. Jag uppfyllde väl inte @Kennies krav på att lika gärna kunna avstå och det var väl dömt att misslyckas.

Jag lyckades dock efter det att tygla mig ibland och ibland gick det sämre. Jag vet inte hur jag skulle känna mig om jag bestämde mig för att dricka igen nu såhär ett år efteråt, men förmodligen likadant. Därför har jag stängt den dörren och det ger mig en sådan frihet. Sedan är vi alla olika också förstås.

Jag vet inte om det hjälpte dig, men det är min erfarenhet.

Tack för era kommentarer. När jag läser så håller jag med om att jag måste vänta tills det känns oviktigt. Men mina hjärnspöken håller på med mig dagligen. Övertalar mig, eller försöker. Har inte druckit nått än. När dagen väl kommer då jag provar ska jag ha bestämt hur mycket jag får dricka samt se om jag kan hålla mig till det. Fixar jag inte det så har jag ju svaret sen. Då får jag med stänga den dörren.

En vanlig erfarenhet är att det går bra första gången/första gångerna. Sen halkar man tillbaka i samma hjulspår eventuellt värre än tidigare. Jag har den erfarenheten själv också. Det går bra tills jag återigen börjar medicinera med alkohol.
Fördelen med att göra ett längre uppehåll först är ju att man, beroende på hur drickandet har sett ut tidigare, ofta får väldigt positiva effekter efter ett tag. Många får de där effekterna efter 1-3 månader.
Det är otroligt lätt hänt att gradvis gå tillbaka till hur det var innan.
Läste lite i din andra tråd och jag rekommenderar dig verkligen att göra ett längre uppehåll. Det är bra att nykterheten blir en vana och det tar lite tid. Jag hör till dem som inte har slutat helt, tar nåt glas i sociala sammanhang men det är inte så ofta och väldigt lite de gångerna och inte varje gång tillfälle ges. Kan inte ha vin hemma och kan inte ”vanedricka” varje helg eller så längre för det är lätt att halka tillbaka när man en gång använt alkohol som medicin.
Jag hör till de som har ersatt med alkoholfritt ibland. För festkänslan. Vissa rekommenderar inte det och det gick snabbt att byta tillbaka till alkohol igen när jag inte brutit vanan (hände första gången efter ett långt uppehåll). Men jag dricker alkoholfritt nu också ibland. Jag gillar inte söta drycker så det finns inte så många bra alternativ annars.
Tycker du ska avvakta lite med att testa tills den där tjatande rösten har tystnat. Det blir bättre. Många här vittnar om stabilare humör, mindre ångest, starkare känslor (även glädje), bättre sömn och för mig är fördelarna jättestora och jag saknar definitivt inte mitt vanevin längre. Är så nöjd med att inte dricka.

@Fiktiv Vi är ju alla olika men om man läser allt man kommer över här inne så verkar det som om en nykterhet på tre månader är bra för att hitta sig själv efter en långvarig överkonsumtion.
Nu är det här helt och hållet min åsikt och erfarenhet jag delar vilket kan provocera. Men jag tänker så här:
När alkoholen har blivit en ”icke-fråga” då tänker jag att man kan dricka en liten mängd ifall man vill. Då får du se om du kan hålla dig inom en måttlig mängd utan att det blir jobbigt - d v s två enheter. Börjar du förhandla där så är du inte redo, Jag har kommit fram till att jag mår bra av att ha koll och sedan dra ut på tiden inför nästa tillfälle till över 10 dagar. Då finns inget sug längre. Jag misslyckas ibland men är medveten på ett annat sätt nu. Så fort jag sätter upp förbud för mig själv så blir det intressant att bryta mot detta, spelar ingen roll vad det är. Låter jag det vara och tar en dag i taget så blir livet så mycket enklare. ”En dag i taget” är en väldigt bra devis att leva efter oavsett.
Jag är nöjd över att inte fundera över nästa tillfälle jag ska dricka. Det är på väg att bli en ”icke-fråga”.