av bless

bless
sön, 2024-04-21 - 17:58

Jag är särbo sen 17 år tillbaka.
Min make har problem med alkohol, det är öl och vin som gäller, mest öl.

Ett långvarigt förhållande på 25 år gick i kras för 20 år pga av alkohol. Men han säger att det är lugnt nu och han fick sig en tankeställare.

Vi träffas om helger och semestrar, nu är vi bägge pensionärer och har träffats lite oftare.
Vi reser mycket, hittar alltid på roliga saker när vi träffas, konserter, teater, musicaler, går ut och äter, träffar vänner och är på fest. Då blir det vin och öl, jag dricker måttligt och maken har många ggr druckit för mycket, blir vinglig och trött. Han tål nästan inget, men förstått nu att han har redan haft alkohol i kroppen när han kommit till mig. Ibland har han sagt, "tog en öl på tåget ihop med räkmackan".

Vi har tjafsat många ggr om det när han druckit innan han kommer till mig. Då skärper han sig en tid.

Jag dricker aldrig vardagar eller när jag är själv (Men han har såklart druckit mer när han har åkt hem, det har kommit fram nu för en tid sedan)

Han har i 1.5 år tid haft problem med magen. Gått på läkarbesök och där han dom påtalat att han har höga värde på vissa prov som visar alkohol i kroppen. Vi har varit utomlands vid dom tillfällena.
Han äter dåligt och är alltid trött.
Nu i december så eskalera allt. Han ringde mig och sa att han såg i syner, såg dubbelt. Jag hörde inte att han var påverkad. (Men hans normaltillstånd är säkert att ha 3-5 öl i kroppen) Har nog alltid varit så under hela hans liv.

Även då hade han höga halter av alkohol i blodet.
Läkare ringde mig där dom sa att hans lever var skadad, inflammation i magmunnen, magsår och tecken på Wenecke syndrom enligt hjärnröntgen.

Dom pumpa han full med B-vitaminer.

Han kom hem och jag var sur och arg för dessa resultat att insåg hans problem.
Vi prata om detta och han lovade att aldrig mer dricka, alla hans skador var alkoholrelaterade.
Han åkte hem och han fick tid till endoskopi men gick inte dit, han orkar inte sa han.
Jag bokade ny tid till honom.
Efter 8 veckor fick han tid, under tiden prata vi i telefon, flera ggr om dagen, han lät nykter. Jag åkte upp till honom när tiden närmade sig. Jag hittade honom i fullständig misär. Smutsigt, han var smutsig, skäggig, långhårig, lägenheten i kaos, han helt utslagen och borta, han låg i soffan med ett smutsigt täcke. Han mage i katastrof.
Jag fick ringa efter ambulans.
Han blev inlagd i 4 veckor. Svår näringsbrist och gått ner 10 kg.
Jag stanna kvar och sanera hans lägenhet, hitta gömda vindunkar, öl överallt. Han hade alltså druckit sen han kom hem efter julas.

Nu är han hemma, han klara inte dig själv, hemhjälp som fixar mat och städar och jag har krävt Antabus. Han har gått med på det, en sjuksyster kommer och ger honom det, men det är precis som han gör det, för jag ska bli tyst. Efter det har han fått tid till Beroendeenheten.
Jag når inte fram, han fattar inte. Glömmer, förvirrad och snurrig.
Så fort alkohol nämns så är det som han fryser till is och han stirrar bara med tomma ögon, precis som han inte hör.
Sen börjar han prata om annat.
Han nämner aldrig något själv om problem,
Nu har jag sagt att detta gör jag för vi lovade varandra "nöd och lust" nu är det nöd.
Men om jag märker att han inte vill själv eller inte går till samtal när han får tid så ger jag upp.
Han säger att han inte vill mista mig.

Jag tycker det är svårt och ibland tänker jag, "varför håller jag på med honom?" Känslorna för honom är ju inte dom bästa längre.

Åsa M
mån, 2024-04-22 - 22:19

Vad sorgligt att höra att han verkar ha gått upp. Förstår helt och hållet varför han behöver dig - du kämpar för honom när han inte orkar göra det själv. Det hedrar dig. Men jag tycker det låter som att du får betala ett ohyggligt högt pris för det. Har du samtalsstöd, någon att prata med gör egen del? Ditt liv må vara knutet till hans på många sätt, men det består av mycket mer också som jag undrar om du får utlopp för?

bless
tis, 2024-04-23 - 09:05

Tack för ditt svar. Jag har mina barn, vi pratar mycket. Även hans dotter, han har 3 barn, dom andra 2 har tagit avstånd. Dom förstår mig att jag stöttar honom i detta, men det finns en gräns.

Detta är ohållbart och jag har bestämt mig att det är nu eller aldrig som gäller.

Jag börjar känna mig begränsad, nu måste jag åka till honom, han orkar ju inte komma till mig. Det innebär att jag inte kan umgås med mina barn och barnbarn, vara på min söta koloni, träffa mina vänner och mina systrar, vi har alltid haft nära kontakt och hittar på saker ihop. Min make har då också varit med. Vi har varit mer hos mig än hos honom.

Jag har påtalat flera ggr nu att detta är sista chansen, men jag vet inte om han förstår. Han glömmer ju och är helt snurrig. Han verkar så avstängd och borta på något sätt. Ingen power, lite likgiltig och ”accepterat situationen” att han har fått hjälp från kommunen med mat och annat. Han är så svag, bräcklig och trött. Han orkar inget och han sover mest. Blir väldigt tråkigt för mig att vara hos honom. Det blir vi tittar på TV och jag läser mycket. Känner mig lite som en barnvakt.

Jag ger honom denna tid med Antabus och sen Beroendeenheten, var väntetid på 6-8 veckor, men där måste han öppna upp, visa lite vilja att han vill sluta för sin egen skull, inte för min, han måste få insikt. Just nu är han helt låst och blockerad.

Åsa M
tis, 2024-04-23 - 16:05

Förstår dig. Behovet att dra en gräns blir snabbt stort. Det är inte alltid som den sjuke förstår själv hur sjuk hen är.
Mitt ex blev inlagd och sa efter ett par dagar att han var frisk - han fick panik av tanken att vara föremål för behandling, trots att det var uppenbart för alla att han behövde det. Jag vet inte hur man ska hantera det. Jag kunde inte göra det. I mitt fall var det han som avslutade vår relation under en nattlig ångestattack och jag har aldrig sett tillbaka efter det - jag bara gick och avslutade all kontakt. Jag orkade inte mer.

User37399
tis, 2024-04-23 - 17:43

@bless
Det låter som att han är för sjuk för att komma till insikt.

Jag tycker att du verkligen nu direkt ska ändra fokus och prioritera familj, kolonilott och vänner.
Inte sitta där… alls.

Det låter som att du redan gjort allt du kan o massor mer.

bless
ons, 2024-04-24 - 09:55

Åsa. Ja, ibland önskar jag att han bad mig gå. Hade varit lättare då.

Bella70. Vet att du har rätt. Jag borde inte åka dit. Men nu känner jag, han har börjat med Antabus då kanske jag ska vänta in och se hur det går.

Men skadorna i hjärnan har jag mycket svårt för. Vi kan prata på telefon och nästa gång vi pratar (kanske 1 timme efter) har han glömt vad vi prata om. Han förväxla 1 personal som kom till honom med sin fd arbetskamrat. Tog ett tag innan han förstod att det inte var hon.
Han blandar ihop tid och klockslag. Glömmer vilken tid jag skulle komma till honom m.m.

Vet ej om det går över och hjärnan återhämtar sig. Enligt vad jag kan läsa mig till så kan det göra det, men då måste det helt avhållas den alkohol. Men tyvärr drack han ju från december då han fick diagnosen tills jag hitta honom i mars. Det är nästa 3 månader, utan mat och bara öl och vin trots skadorna i hjärnan.

Usch… får se hur det blir nu när jag kommer upp igen.

bless
ons, 2024-04-24 - 20:16

Nu kom jag upp till honom. Enligt honom så hade sjuksystern varit där och gett honom Antabus. Jag köpte en alkomätare på Claes Olson och bad han blåsa. Inga problem sa han. Han blåste ich det gav utslag på 0.48 och jag blåste, det gav utslag på 0.00.
Han sa direkt det var fel på apparaten.
Ja, ursäkter och ursäkter.
Tag tog min resväska och satte mig på tåget hem. Innan jag gick sa jag ”hör av dig när du fått insikt och när du slutat dricka”
Trist.. nu är det upp till honom,

Kameleont
ons, 2024-04-24 - 23:34

@bless Wow! Jag blir så imponerad av din handlingskraft. Bra gjort!
Och även om det nu känns tufft o trist, för det är klart, så lägg din tid o energi på dina nära o kära som ger dig kärlek o omsorg tillbaka.
Du har gett så mycket. Nu är du värd att få njuta av livet.
Hoppas för din skull att din man får insikt o tar emot professionell hjälp.
Lycka till! 💪

Ansjo
tors, 2024-04-25 - 13:50

Jag känner igen mycket i det du skriver. Starkt jobbat. Min man smygsuper, ofta är han helt packad mitt på dagen, oftast på helgerna. Jag har sagt till honom att han inte få åka till bolaget...
I julas somnade han på toaletten hos mina föräldrar, i söndags skulle mina föräldrar komma på lunch, han förstörde hela lunch. Helt plötsligt gick han och la sig. När mina föräldrar skulle åka kramade dom om mig sa att jag kunde komma till dom när som helst. I tisdags åkte jag hem till mina föräldrar och är här fortfarande. Har haft kontakt med maken som säger att han ska gå på behandlingsmöten.

bless
tors, 2024-04-25 - 14:48

@Ansjo
Vad bra att han tar tag i det. Dom måste vilja själv. Jag har tjatat ihjäl mig, är som att prata med en vägg. Han stirrar på mig med helt tomma ögon och svarar inte.

Nu har han skrivit att han är ledsen. Men fortfarande inte att han har problem, han förnekar och förnekar.
Han kommer inte att klara detta om han inte får insikt. Tyvärr..

Håller tummarna för dig och maken.

Tröttiz
fre, 2024-04-26 - 15:51

@bless , @ansjoo
Ja, det där med att tjata funkar ju inte ... En med beroende gör ju allt för att hålla sig i sitt beroende och hittar alla möjliga "svar" på att kunna fortsätta med det. Alkoholmätare visar fel, inte så farligt, känsliga parners and the story goes on ... Jag fattade det för sent att tjata funkar ju inte för det blev ju jobbigt för både honom och mig.
Och också att säga vad någon får och inte får göra vad gäller alkohol - funkar ju inte heller.
I nuläget har exet och jag kontakt lite nu och då, och jag har kunnat förhålla mig till hans beroende och står rätt stark i gränser, mycket med hjälp av olika kanaler till att förstå beroende. Att komma hit har tagit en evighet att få till.

Sköt om er.