av Smultrontuva

Smultrontuva
lör, 2024-07-27 - 20:32

Hej!
Är gift med en man sedan 16 år tillbaks, har varit tillsammans i ca 25 år. Han lider av post covid efter pandemin. Tog ett tag innan han fick diagnosen men efter en lång sjukskrivning så började han självmedicinera. Han har alkolism i släkten. Det sista 6 -7 månaderna har allt bara eskalerat. Han smög, ljög, gömde undan alkoholen (bag-in box med vin och öl). Vi har 2 barn tillsammans som är vuxna. Det ena barnet bor hemma. H*n har oxå sett pappas drickande. Vi har konfronterat honom så många gånger, ställt ultimatum, tagit alkoholen osv. Han har hela tiden förnekat att han har alkohol hemma men det har varit ganska enkelt för mig att se då vi har gemensamt bankkonto. Jag har pratat med hans mamma och syskon och, även dem, har pratat med honom. Dock utan resultat. Han har legat inne på avgiftning och efter det lovade han att det var färdigt. Jag hoppades men trodde inget förens han bevisat det. Det har gått så långt att vi blivit särbos. Barnet bor med mig. Han fortsatte med drickandet och mitt sista halmstrå var att berätta allt för hans närmsta vänner. De pratade med honom och sa samma saker som vi andra pratat om men nu lyssnade han. Han ska ha ett bedömningssamtal, inom en snar framtid, med ett behandlingshem. Jag tycker det är jättebra, tro mig men... Efter vännerna fick reda på situationen så känner jag att han stöter bort mig. Jag får inte vara med på samtal, hans vänner kommer och besöker honom så det behöver inte jag göra säger han. Han säger att min flytt har utlöst att han dricker mer. Jag har hela tiden varit tydlig med att jag flyttar för att jag skall kunna/orka stötta honom till 100%. Jag orkar inte "gå i skiten" och försöka hjälpa honom samtidigt. Speciellt då han sagt, i och för sig berusad, att han inte vill ha min hjälp i alla fall. Samtidigt säger han att han saknar mig och vill att jag flyttar hem igen.

* Vad gör jag?
* Hur skall jag förhålla mig till att han inte vill ha med mig i sin behandling?
* Ska jag låta vännerna "ta över"? En vän skall vara med på samtalet med behandlingshemmet.
* Ska jag vänta på att han bjuder in mig igen?

Ta hand om er!

majsan
lör, 2024-07-27 - 21:33

Jag skulle låta honom köra sin behandling utan dig (med vänner.) Låt honom sen bjuda in dig om han blir mogen nog. Det kan till och med vara bra att du inte medverkar i en början som medberoende. Om han verkligen vill bli frisk kommer han bjuda in dig tids nog. Om han aldrig öppnar upp sin behandling tar han nog det tyvärr inte på allvar heller (och fortsätter dricka) men att vakta på någon annan är aldrig sunt. Börja i en anhörig grupp i stället.

Sen vill jag också säga att det är super strongt av dig att bli särbo och det absolut bästa du kunde ha gjort. Det är absolut inte på grund av dig han dricker mer, han skulle hittat andra vägar att göra det i alla fall. Du har verkligen gjort det bästa för den tråkiga situationen.

User37399
lör, 2024-07-27 - 21:37

Jag tror att du är inne på rätt linje- ta ett steg tillbaka. Det blir en tuff resa även som anhörig framöver.
Vila o fokusera på resten av din familj och ta ny kontakt när det har gått ett tag.

Så klok du är som säger jag finns här men tänker inte befinna mig fysiskt mitt i missbruket👍
Det bästa beslutet och handlingen för er alla även din man.

Åsa M
mån, 2024-07-29 - 11:16

Alla som är sjuka vill inte ha med anhöriga på resan, den är djupt personlig. Istället för att bjuda in dig på hans resa så kanske du kan fokusera mer på din egen? Hur mår du? Vad behöver du?
Det är ofta svårt som medberoende att acceptera att någon annans problem varken kan, ska eller bör lösas av en själv, men det är så det är. Det måste man acceptera. Och om det är svårt att göra så måste man fundera på VARFÖR det är svårt. Känner du att du förminskas? Att du exkluderas? Att er relation känns oviktig? Något är det som skaver och det är bra att få ut det i ljuset.