av abe

abe
sön, 2024-08-11 - 22:41

Vet inte var jag ska börja men känner bara att jag måste få ventilera mig.
Lever ihop med en man , vi har två barn i yngre skolåldern.
Min sambo har alkoholproblem, han dricker flera ggr i veckan. I smyg oftast men man märker ju såklart direkt när han druckit.
Ibland blir han otrevlig, det är inte alls kul.
Jag kan inte förstå hur man kan gå hemma bland barnen och bara berusad/full. Det är så obehagligt,
Han har alkolism i släkten, så att han har problem känns inte som en överraskning,
Han lovar gång på gång att han inte ska dricka men ändå häller han i sig öl. Det har gått så långt att han även dricker kvällen innan han ska jobba.
Ofta blir det 3.5 % öl, för det tycker han ju inte är en grej. Men häller man i sig många så påverkas man ändå,

Jag vill lämna honom. Han kommer inte ändras och jag orkar inte ha det såhär mer.
Mitt problem är att jag inte kan få någon bostad så jag tyvärr har betalningsanmärkningar. Jag kommer inte härifrån, jag har verkligen försökt hitta boende men det är svårt. Min sambo kommer aldrig flytta.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag går sönder. Och jag tänker så mycket på mina barn som får leva i denna skiten. Vårt äldsta barn som är 12 år förstår ju mer och mer.
Jag har ingen att prata med. Ingen i min närhet vet hur vi har det. Jag skäms och vet inte var jag ska börja med allt.
Jag går sönder, jag orkar inte gå igenom detta ensam.

User37399
sön, 2024-08-11 - 22:45

Har du en företagshälsovård?
Annars kontakta kommun, vårdcentralen?

Så klokt tänkt om barnen - bra om du talar med skolan/kurator även där så det vet att barnen kan behöva stöd?

abe
sön, 2024-08-11 - 22:57

Jag vågar absolut inte prata med skolan. Tänk om någon gör en orosanmälan eller att socialen blir inkopplad…
Jag har ingen relation med min pappa men min mamma har jag en bra relation med. Tyvärr bor hon för litet för att vi skulle kunna bo där.

Jag har som sagt inte berättat för någon hur allvarligt det är. Har väl förnekat det in i det sista och tänkt att det nog går över men han slutar ju inte dricka….även om han har ångest och förstår problemet ibland så är han tillbaka där igen.. Jag har förstått nu att det verkligen är en sjukdom.
Jag tycker det är jobbigt att berätta för andra eftersom han förnekar problemet, han kommer bara säga att jag överdriver och skylla ifrån sig… jag vet inte ens om jag orkar ta den fighten…

User37399
sön, 2024-08-11 - 23:05

Men du behöver ju hjälp och du gör rätt om du söker hjälp. Så är det, du ska inte skämmas - det är starkt.
Och kom ihåg.. din situation är inte unik, de har erfarenhet av att möta utsatta barn och partners.

Att söka hjälp är starkt, det värsta är att inte barnen får skydd, inte att alkoholisten avslöjas.

Ring till alkoholhjälpen imorgon för rådgivning.

Jag talar av egen erfarenhet- min chef vet, jag fick stöd av FHV.
Flera runt mig och oss informerades.

Åsa M
mån, 2024-08-12 - 06:15

@abe börja med att prata med någon anonymt? Jourhavande medmänniska? Stödtelefonen här?
Ju längre du och barnen lever i det där, desto mer får ni ärr för livet. Det är tyvärr upp till den friska föräldern att agera. Skickar dig mod och styrka!

Lilla Gumman
mån, 2024-08-12 - 19:40

Alla kommuner har skyldighet att erbjuda råd och stöd till personer med beroende och till deras anhöriga. Om du ringer din kommuns växel så ska de kunna hjälpa dig.
I vår kommun är det kostnadsfritt (5-10 samtal/fysiska möten) och det går att vara anonym.

mollykatt
tors, 2024-08-15 - 18:52

Jag råder dig till att söka hjälp för det blir värre. Börjar med folköl sen trappas det upp… En dag blir han så full att du måste ringa 112 eller polis då gör de orosanmälan ändå. Tänk på dina barn, sök hjälp! Vissa hyresvärdar är förstående och vill hjälpa med om man är ärlig.

Aronia
ons, 2024-08-28 - 21:03

Jag kontaktade regionens alkoholrådgivning angående att min man inte kunde/ville sluta dricka. Absolut det bästa jag har gjort! Har fått stöd i att förstå ett beroende och hur jag ska ta mig ur medberoendet. Även blivit anmäld till Soc av barnens skola, vilket inte var så farligt! De såg att barnen hade en ansvarsfull mamma och det var inte tal om att flytta på barnen. Det var också bra för att sambon att förstå allvaret. Han har varit nykter några månader. Hur framtiden blir vet jag inte, men barnen ska ha ett nyktert hem och det är upp till honom om han väljer oss eller alkoholen.

L3dsen
sön, 2024-09-01 - 00:50

Jag förstår dig precis då jag inte är en person som lätt öppnar mig utan har en fasad och tycker det känns jobbigt/pinsamt att berätta hur jag har det. Även fast min familj har påpekat alkoholproblem många gånger och jag har velat häva ut mig allt har jag varit tyst. För några månader sen tog jag modet till mig och berätta för min bästa vän. Det var både läskigt och pinsamt men samtidigt befriande. Jag tycker fortfarande att det är jobbigt och pinsamt och tar mig inte modet till att ringa henne när jag mår som sämst, men jag vet ändå att hon vet och förstår. Känns även som jag mer börjar landa i det hela när jag för en gång skull sagt sakerna högt till någon annan.