Jag har en familjemedlem som fallit i djup depression pga trauma som inte bearbetats. Årsdagen blev katalysatorn och hen har självmedicinerat extremt med alkohol i den grad att vid semesterns slut har hen inte gått till jobbet, utan att meddela.

Krisen är så akut att vi i nuläget försöker med hjälp av en familjevän få in henom på psykakuten, men det krävs givetvis att hen någonstans vill själv. Vi har en plan för den biten, men är så orolig att denna alltid så skötsamma och karriärsinriktade person kommer bli ännu mer deprimerad när hen inser att jobbet står på kant. Jag vill försöka kontakta jobbet, för jag vet att de är skyldiga till att hjälpa till. Men hur gör man? Vad säger man? Jobb känns som en så onödig praktisk detalj, men försöker någonstans se ett ljus att hen ska kunna må bättre i framtiden och då ha den säkerheten kvar utan att dömd för att detta fortfarande är tabu och folk kan ha fördomar på arbetsplatsen. Har någon erfarenhet av detta? Hen är inte kapabel att höra av sig själv i nuläget.

Jag bokade möte med mitt ex' chef för att berätta om hans alkoholmissbruk och psykiska ohälsa. Det är sekretess i fråga om personalärenden så du ska inte oroa dig för att det läcker ut. Mitt ex' chef bokade i sin tur möte med honom efteråt och sa att det var "flera kollegor" som hört av sig och varit oroade. Det var det också, även om det var jag som satt på mest information. Han hade också en historik av personalärenden pga konflikter och olämpligt beteende så de såg mönstret direkt.