Mer än tre år sen nu som relationen tog slut pga hans supande och psykiska ohälsa.
Han skickade en ursäkt två år senare, måste haft en nykter dag och funderat på alla sina misstag. Jag svarade inte.
Vi ses nästan dagligen på jobbet, jag undviker honom allt vad jag kan.

I dag kom en av hans kollegor förbi och berättade att han super som en svamp igen. Skickar fyllemejl mitt i natten till folk. Sjukar sig. Hans chef är som handlingsförlamad för han säger ju rätt saker när hen frågar hur det är! (Så idiotiskt!) Jag känner att energin börjar försvinna igen, trots att jag håller honom på armlängds avstånd. Fy vad jag avskyr den här sjukdomen. Det är så frustrerande att han inte fattar att han kan söka hjälp, få medicin, funka bättre - eller så vill han inte, och det är ännu värre. Folk runt omkring honom drabbas så hårt, år efter år. Själv bara sabbar han sitt liv, år efter år. Önskar att jag aldrig hade träffat karln. Avskyr alkohol.
Dags att söka nytt jobb så jag slipper se förfallet åtminstone...