Hej. Det var längesen jag skrev här. Min sambo har problem att dricka måttligt. Han kan dricka 5 gånger och det går bra, sen den sjätte går det åt helvete. Kan inte sätta stopp när han väl börjar. Han går inte ofta på fest, men när han väl gör är jag alltid orolig för i vilket skick han bli i. Jag kan inte slappna av för jag måste ha koll. Jag tycker inte om honom full. (Han blir inte aggressiv, men hans risktagande försvinner). Jag älskar honom som nykter, vilket är marioriteteten av tiden. Senast inatt kom han hembärandes av sin vän, han fick dra upp honom från diken. Jag känner mig sårad och förbannad, fast han inte gjort mig illa under festen han varit på. Idag kommer han inte kunna ta ansvar för sin 9 åriga son, utan det faller på mig. (Sonen har aldrig varit med när han varit full) Det skulle vara skönt att lämna, men jag vet att på måndag när han är sitt vanliga jag igen, då vill jag vara kvar eftersom jag älskar hans nyktra jag. Hjälp.

Ja du, jag vet inte vad man ska säga. Jag tror inte den nyktra finns kvar där inne. Sjukdomen tar över dem och man vill så gärna hoppas, men jag har fått lära mig den hårda vägen att det är kört för han vägrar vård. Kanske du har bättre tur? Om han har sjukdomsinsikt.

Han har insikt, han vet att han har problem. Men viljan att ta bort alkoholen är nog inte tillräckligt stark. 😐. Alkohol är ju en rätt stor del eller en väldigt stor del i sociala sammanhang. Han känner sig som socialt missanpassad utan Alkohol. Men att ha ångest i flera dar efter en praktfylla borde vara det allra största svaret.