av Dasiy30

Dasiy30
fre, 2025-01-17 - 01:36

Ständigt en kamp för mig som anhörig att försöka hålla en balans för att inte dras med och bli lika vilsen själv. Att hålla kontroll över sina känslor när man blir sviken, övergiven, anklagad för att orsaka deras drickande, när elak sms och samtal kommer eller när rädslan och sorgen kommer över en. Att så många gånger om, ha en kamp inombords om man ska eller inte välja att hjälpa, hämta och rädda upp när som helst på dygnets timmar. Att stå ut med lögner och att avslöja dessa. Se på när de inte respekterar sig själv och se på när de förstör relationer. Att bli offer för deras handlingar och nästa stund rätta till deras handlingar. En ständig kamp att älska, stötta och känna vanmakt,hata och känna förakt. Vad gör oss anhöriga så starka som dag efter dag står ut och offrar vårt liv för att vara en del av deras liv?? Glöm inte bort att du också är viktigt och måste få tid i allt detta

Åsa M
fre, 2025-01-17 - 06:48

Orsaken stavas medberoende, är min åsikt. Anhöriga är i lika stort behov av stöd som missbrukaren är. Det är ohyggligt att stå bredvid och se vad som pågår men efter ett tag kan man inte se klart på läget. Bara se på reaktionerna man får - jag har svårt att se att man som anhörig t.ex. skulle bli förbannad på någon som var cancersjuk, bröt benet, hade KOL? Men beroendesjukdomar och psykisk ohälsa triggar fula saker i oss alla. Jag valde att inte ha någon kontakt med mitt ex efter allt kaos som var, men det hjälpte föga när kaoset fortsatte i flera år. Det är sorgligt hur missbruket förstör dem men jag ville inte låta det förstöra mig också. Man KAN välja som anhörig.