Hur många gånger har jag hört "annars tar jag livet av mig".
Ska jag kunna skilja på om det är på riktigt eller bara tomma ord?
Är det plötsligt mitt fel om det görs ett försök att ta livet av sig?
Jag blir så trött och matt av att höra den beroendesjukas sanning, utan att få det minsta gehör för att "det kanske beror på alkoholen att du mår dåligt".
Det blir inte bra om jag svarar med min version av vad som hänt.
Det blir inte bra om jag är tyst.
Det blir inte bra om jag svarar med något som jag själv inte tror på.
Gissar att det är flera som råkat ut för liknande situationer.

@Nöjd57 jag har inte riktigt varit i din situation, men växte upp med ett ständigt närvarande hot om suicid hos nära anhörig.

Så jag vet vad det kan göra med en.

Jag samtalade med en bra präst under den tiden som sa att det är det värsta en kan utsätta en annan människa för: att hota med att ta sitt eget liv.

För mig hjälpte dessa samtal mig i att hitta min väg i att hantera det. Det var fortfarande inte lätt, men jag hade en ”handlingsplan” som jag kände att någon utomstående med kompetens inom området hade hjälpt mig med.

Att vi inte kan stå ansvariga för andras val och agerande vet vi ju oftast intellektuellt, men känslomässigt är det inte lika lätt. Det gäller väl att hitta en väg där som förhoppningsvis hjälper en, både vid hot men också om det värsta skulle hända.

Jag tror att det finns mer kunskap om det här på forumet än vad jag kan ge, men jag ville ändå säga: jag hör dig och förstår att det här är väldigt svårt och tungt att bära!