Jag har hittills mest läst på forumet och ibland lämnat en kommentar eller två men här kommer mitt första egna inlägg.
Jag är medberoende till min man och vi har barn. Min man har nog alltid haft ett beroendebeteende men varit ”hanterbart” fram tills för ett par år sedan. Då drickandet bara har ökat.
Han de senaste åren; kört rattfull, blivit av med körkortet, hotat med att ta sitt liv, skyllt drickandet på mig, gjort så att vi har fått två orosanmälningar. Ja det är bara lite av toppen på isberget.
Han försöker idag att hålla sig nykter. Men jag har insett att jag inte vill leva med honom längre det har tagit alldeles för mycket på mig. Jag har tynat bort och finns inte kvar. Bara spillror av mig.
Vi har kommit överens om att separera och vi har kommit överens om att det ska få ta lite tid.
Men frågan är hur mycket tid det får ta?
Så mycket som snurrar i huvudet när en separation är ett faktum. Barnen! Hur ska det gå för dem, kan han hålla sig nykter när barnen ska vara hos honom?

Sen kommer vi till att prata om försäljning av hus. Vilket inte har landat så bra. Han vill inte sälja än utan vill vänta minst ett till två år! För att vi köpte lite dyrt och kommer inte att få igen pengarna som det ser ut idag.
Ska läggas till att han är sjukligt snål.
Jag klarar inte två år till. Jag bryr mig inte om att förlora pengar vill bara ut ur detta rädda mig och barnen. Men vi måste sälja för att få till en separation.

Kan det hjälpa att bryta ner processen till delmål? Det kan göra det lite mer hanterligt. T.ex. att inom tre månader ska vi ha tagit in en mäklare som gör en värdering av huset, efter det nlitar vi besiktningsman som ordnar besiktningsprotokollet, sen fattar vi beslut om att fotografera och lägga upp objektet som kommande försäljning på mäklarens egen sida, efter det bestämmer vi när vi ska sälja och beslutar om visningsdatum. Då får ni en lista som ska bockas av och det kan kännas lite mer hanterbart.

@Sommarsol_2023 jag tänker precis som Åsa skriver att det är bra att sätta upp delmål. Så att allt inte känns så oöverstigligt. Jag separerade förra sommaren och vi har tagit det i etapper. Vi gjorde så att jag hyrde en lägenhet i andra hand där jag och tonårsdottern bodde en period medan vi gjorde värdering av huset, pratade med banken, ansökte om skilsmässa mm. Om man har möjlighet att ha två bonden under en kortare period så kan det göra att det blir lättare att få distans till allt och tänka klarare.
Vi hade tänkt att det skulle ta ett år men det gick snabbare. Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar bra för er. Lycka till!