Hallå alla här inne! Så efter att ha druckit och försökt sluta men max en veckan uppehåll senaste 6 åren så är jag nu på 2 månader och en dag, wihoo!

Men det är samtidigt bara ena sidan av det jag upplever. Det gick väldigt tufft de första 3 veckorna, sen gick det lite för lätt kommande 4 veckor och jag förstod inte riktigt varför. Nu senaste perioden har jag varit så extremt lättirriterad, alltså minsta lilla sak och jag blir skogstokig. Känns som jag inte tar djupa andetag, alltid på hyperspänn med korta andetag. Har alltid sovit ca 8-9h/natt men sen ungefär 6 veckor tillbaka sover jag 5-6h/natt. Har testat allt möjligt, inklusive min sömnmedicin men jag sover inte bra. Är helt slut när jag vaknar och det börjar bli lite oroande att det är en så rejäl skillnad på mina timmar. 3-4 timmar är ändå rätt mycket på min sömn. Har det ganska rejält kämpigt med tankarna på att dricka och det känns som om jag är beredd på att något från mitt förflutna ska komma upp närsom, som någon man umgicks med förut eller tidigare partner ska komma fram och skälla ut mig. Så jag är nästan lite paranoid skulle jag nog säga.

Min fråga är, hur har ni som varit nyktra ett tag upplevt denna resa så här långt in? Hur gör jag för att ta mig ut mitt hjul? Kan vara värt att nämna att jag går på samtal, jobbar heltid, tränar 5 dagar i veckan och umgås med vänner.