av diris

diris
tors, 2026-03-05 - 22:52

Två veckor har gått sedan sambon fick reda på att soc vill ha utredning ang hans alkoholvanor… allt lades på mig, kort sagt, han är förbannad på mig. Han känner sig besviken ledsen arg, som knivar i ryggen osv..
Jag har i 4 års tid försökt prata med han, dottern har försökt o nu blev de som de blev..
Haft två bra veckor ändå, och idag ringde soc igen ang möte.. sambon vägrar träffa dem, och vill ha teams.. jag och min son ska dit om två veckor.. ikväll eskalerade allt..jag är så trött på att höra hur hans liv nu är förstört , hans frihet att kunna välja, osv… han har ingen annan i sina tankar, inte barnen och inte mig.. offerkofta och smällen får jag ta..nästan så jag saknar personen som bara drack hela veckorna..
Vi har aldrig bråkat på 4 år…(kanske för mitt medberoende och möjliggjort hans vanor) och nu när jag försöker få han att förstå varför det blev en anmälan vägrar han förstå och tycker jag förstört hans liv…jag lägger fram argument, ifrågasätter när han blir sur… nu ikväll handlade det igen om att hans liv och valmöjligheter är förstört..jag kontrande då med att ”så barnens valmöjligheter räknas inte” slutade med att han skrek att jag och min son kan flytta och att de är slut.. min son har aldrig vart med om att vuxna bråkar och blev såklart nervös direkt..
Sambons mående och agg mot mig växer och nämner jag hur han betett mig för soc så är det helt slut…och han kommer inte vilja ha hjälp, och jag undrar vad soc kan göra då? Kan de neka barnen att vara där?