av Tjej82

Tjej82
mån, 2026-03-16 - 08:06

Godmorgon, då var jag här igen efter år av försök till att ta kontroll över mitt drickande. Ibland går det bra men senast igår gick det överstyr. Jag bara hällde i mig vin och vaknade upp med minneslucka. Vidrigt är det och ångesten får mig att vilja sjunka genom jorden.

HUR kan jag göra så här med sambo och barn hemma?? HUR kan jag riskera mitt förhållande såhär och HUR kan jag låta min barn se mamma bli ”konstig” IGEN?!!!!

Har flera ggr tidigare velat dra ner, ta en vit period osv men hur tar man beslutet om aldrig mer? Känns så oerhört läskigt. Tänk ett glas bubbel i solen på resan, på någons bröllop, på nyår. Det ska ju liksom vara, eller?

Behöver allt stöd och tankar kring det där beslutet. Nu är det nog. Jag måste typ säga att jag är allergisk eller nåt för att kunna sluta helt. Att sluta helt är ju också att erkänna inför alla att man har problem. Ingen vet dock hur stora de faktiskt varit. Jag skäms. Jag behöver hjälp.

bergaberg
mån, 2026-03-16 - 09:24

Godmorgon befinner mig i samma sits som dig. Jag tror på det sist nämnda du säger att sluta helt, känner däremot ingen skam över att säga att jag har ett problem som bottnar sig i lågsjälvkänsla, oro och stress. Har kommit till flera insikter gällande min konsumtion. Jag dricker för att fly, slippa känna stress, ångest bli någon annan. Alkoholen är det som är fokus för mig och inte själva kvällen, umgänget eller platsen. Skälen till att dricka finns alltid där som du beskriver snart sommar då vill man ju ta det där glaset bubbel på verandan i solen.
Det lutar mot att söka professionell hjälp. Jag hoppas du kan finna kraften att hitta hjälpen och få följa din resa. Själv kontakta jag psykiatrin idag.

Tjej82
mån, 2026-03-16 - 11:57

@bergaberg tack snälla för svar! Så otroligt skönt att veta att msn inte är ensam. Har också planer på psykiatrin, men återigen kommer skammen i vägen… Berätta gärna vilket mottagande du får hos vården. Lycka till!

annabrhu
mån, 2026-03-16 - 13:11

@Tjej82 hJag är verkligen ingen expert inom området då jag för första gången sedan mina graviditeter bestämt mig för en period av avhållsamhet.44 dagar idag så det är rätt färskt. Jag bestämde mig efter en middagsbjudning då jag blev alldeles för berusad framför mina barn och beslutade mig för att det aldrig mer får ske.

Jag vill bara flika in och säga att bemötandet jag fått hittills av att avstå alkohol i sociala sammanhang är ingen riktigt bryr sig. Det är liksom ryck på axlarna och ”jaha” jag får inte känslan av att folk tänker att det är för att jag har problem utan för att jag vill fokusera på min hälsa ett tag. Jag säger typ att ”jag hatar att vara bakis”.(vilket ju stämmer). Eller ”jag mår så mycket bättre av att inte dricka”. Vilket ju också stämmer. Du kanske inte behöver säga att du aldrig mer ska dricka mer än till dig själv och din sambo om det är det du nu beslutar dig för. Jag tänker även tillbaka på de som inte dricker i min omgivning. Sällan har jag tänkt att personen måste ha problem med alkohol, jag tycker bara det känns fräscht att avstå :) Det har hjälpt mig hittills att tänka att nu är jag en som faktiskt avstår istället för skammen av att vara den som ALLTID tackar ja när det erbjuds.