Hej.
Ny här och mycket osäker på det mesta.

Hade kunnat skriva en roman om varför jag dricker men har lärt mig av min exman, som är grav alkoholist med ton av bagage, att ansvaret ligger hos dig själv.

Jag dricker i perioder varje dag i veckan, på vardagar efter jobb och längtar efter helgen när jag kan ta första glaset på lördagen runt 11 på förmiddagen och bara låta det flyta på.
Tycker det är skitjobbigt när jag har en middag eller häng inbokat som innebär att jag måste vänta med att dricka.

Min familj har flertalet gånger påtalat för mig att jag dricker för mycket, min vuxna son pikar mig samtidigt som mitt drickande genom åren har skadat vår relation och hans mående. Inte minst då med att växa upp med min exman, hans bonuspappa, som jag skrev var och är grav alkoholist.
Som jag läst att andra skrivit så vet jag nog inte hur jag har kul eller uppskattar livet utan alkohol. Tänker att ledighet är direkt sammankopplat med alkohol, socialt umgänge med alkohol, städning med alkohol osv.
Jag kan få panik om jag vet att jag ska till ett socialt sammanhang jag själv valt, om det inte serveras alkohol.

Hade kunnat fortsätta i oändlighet, förlåt för att det blev långt!
Fick ur mig en liten del iaf ❤️