LightOrange

Så jag har brukat rätt friskt sedan 2015, har gått lite upp och ner med vilka mängder det handlat om, men progressiv som sjukdomen är, är ju hur det blivit för mig också. Blev till nivån av total paranoia, ”skuggfolk”, sömnlösa nätter med mera. Nu idag är det 79 dagar fritt från alkoholen, det längsta någonsin för mig. Är inte lätt men jag håller i. Det jag har mest problem med är min ihållande sorg, det är som en boll i magen av gråt, en känsla av klumpen i halsen som aldrig släpper och som jag dessutom inte vet vad den består av för minnen eller känslor riktigt. Är konstant på 0 om man har en 0-100 skala av energi, så trött jämt. Jag är aktiv på fritiden med träning 4 dagar/veckan och jobbar heltid så igång är jag. Om någon här har haft likande känsla av konstanta minnen som snurrar i huvudet av saker man önskar hade blivit annorlunda, sömnproblem och trötthet, tar jag tacksamt emot tips. Vill bara det ska ta slut detta lidande, men en dag i taget.

Silvertärnan

Välkommen och du har tagit ett mycket bra beslut att hålla upp med alkoholen. Jag vet inte vad du kan ha i bagaget som tynger dig men jag kände mycket gammal, inkapslad sorg bubbla upp när jag blev nykter för drygt 10 månader sedan. Den där energin jag trodde skulle komma infann sig inte riktigt och jag är fortfarande lite energilös, men ger inte upp. Sorg, ledsna tankar, uppgivenhet har kommit och gått men nu känns det mesta stabilt. Låt tiden ha sin gång, gråt och släpp ut känslorna så kommer du att läka. Ta proffesionell hjälp om du behöver men ge inte upp.

TemporaryPurposa

@Silvertärnan Intressant! Och inspirerande att du klarat av hela 10 månader nu trots dessa jobbiga känslor, verkligen bra jobbat! OCh jag LÄNGTAR tills jag kan skriva liknande saker till andra här, men jag har börjat om på dag 1 så många gånger nu... Men det har ändå hänt mycket vad gäller reflektioner i huvudet senaste veckorna och att vara mer aktiv här!

och @LightOrange 79 dagar är ju SUPER!!! WOW! hoppas att jag ska lyckas ta mig dit också. Du kanske redan har researchat om det själv men annars vet jag att det är många som tycker det hjälpt att läsa en del om ens "inre barn". Det kan vara saker som går tillbaka till ens barndom, även om man inte varit med om något hemskt, men det kan ändå vara saker som ligger innuti en sedan länge och som man kan må bra av att "face-a"...