Addis beroende kurva.
- Läs mer om Addis beroende kurva.
- 5 kommentarer
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Hej! Jag har länge upplevt att min man dricker för mycket. Har försökt påtala detta vid ett flertal tillfällen som ofta följer samma mönster:
1. Han lovar att dra ner på sitt drickande.
2. Han drar ner en period.
3. Drickandet ökar, jag påtalar detta och då blir han arg och säger att han visst minskat och det spelar ingen roll vad han gör, jag är aldrig nöjd!
Det senaste är förstås inte sant, eftersom jag försöker förstärka förändringen till det bättre samt verkligen älskar den han är utan alkohol.
Finns det någon anhörig här som det inte jättejobbigt för? När jag skriver om något bra, så är det inga kommentarer men när jag skriver att det är jobbigt så kommer det kommentarer direkt. Menar inte att vara respeklös, utan något jag noterat.
Finns det någon anhörig som har något bra att berätta om? När det gick vägen och inte åt skogen tex?
Annars är det kasnke helt knäppt att ens försöka hoppas att det kan gå med stöd och hjälp!?
Min man dricker. På sista tiden har det eskalerat och han är jätte full nästan varje helg. Han dricker i sin ensamhet. Det värsta är att han numera dricker tillsammans med våra tonåringar och deras kompisar. Så fort jag försöker prata med honom om det så hamnar han i försvarsställning och säger att jag överdriver och att jag är så präktig. Jag skäms och känner att jag inte har någon att prata med. Jag känner mig så ensam. Vad ska jag göra?
Min partner har under de 4 år vi varit tillsammans haft svårt att hantera alkohol. Det går till en viss gräns, sen kan han inte sluta dricka.
Detta har lett till otaliga upplevelser av svek, lögner och obehag. Oron och oförmågan till tilltro börjar bli väldigt tärande.
Har pratat med honom flera gånger men utan resultat. Jag har börjat undvika sociala situationer där jag är rädd för att han ska tappa kontrollen. Jag har även börjat vara hemma betydligt mer för att ha kontroll, hoppar över resor i utbildningen, träning, träffar med vänner och familj.
För en tid sean skrev jag om en olidilig tystnad och önskade en solskenshistoria av någon för att inte tappa allt hopp.
Jag to mod till mig i förra veckan och hade lovat mig själv att inte tappa det och bli arg, ledsen eller gapig- utan behålla mitt lugn (hur mkt det än kändes i magen) och vara så saklig jag bara kunde vara.