Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Chock och förtvivlan

Hej! Jag har länge upplevt att min man dricker för mycket. Har försökt påtala detta vid ett flertal tillfällen som ofta följer samma mönster:
1. Han lovar att dra ner på sitt drickande.
2. Han drar ner en period.
3. Drickandet ökar, jag påtalar detta och då blir han arg och säger att han visst minskat och det spelar ingen roll vad han gör, jag är aldrig nöjd!

Det senaste är förstås inte sant, eftersom jag försöker förstärka förändringen till det bättre samt verkligen älskar den han är utan alkohol.

Går det att någonsin lita på någon med alkoholproblem?

Finns det någon anhörig här som det inte jättejobbigt för? När jag skriver om något bra, så är det inga kommentarer men när jag skriver att det är jobbigt så kommer det kommentarer direkt. Menar inte att vara respeklös, utan något jag noterat.
Finns det någon anhörig som har något bra att berätta om? När det gick vägen och inte åt skogen tex?
Annars är det kasnke helt knäppt att ens försöka hoppas att det kan gå med stöd och hjälp!?

Jag känner mig så förtvivlad

Min man dricker. På sista tiden har det eskalerat och han är jätte full nästan varje helg. Han dricker i sin ensamhet. Det värsta är att han numera dricker tillsammans med våra tonåringar och deras kompisar. Så fort jag försöker prata med honom om det så hamnar han i försvarsställning och säger att jag överdriver och att jag är så präktig. Jag skäms och känner att jag inte har någon att prata med. Jag känner mig så ensam. Vad ska jag göra?

Jag är förändrad

Min partner har under de 4 år vi varit tillsammans haft svårt att hantera alkohol. Det går till en viss gräns, sen kan han inte sluta dricka.
Detta har lett till otaliga upplevelser av svek, lögner och obehag. Oron och oförmågan till tilltro börjar bli väldigt tärande.
Har pratat med honom flera gånger men utan resultat. Jag har börjat undvika sociala situationer där jag är rädd för att han ska tappa kontrollen. Jag har även börjat vara hemma betydligt mer för att ha kontroll, hoppar över resor i utbildningen, träning, träffar med vänner och familj.