Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Nu tog vi en paus i relationen

Min kille har ett problem med alkohol, det är inte så att han smygdricker men när han väl är ute på stan vet jag att det blir kl3 på natten minst. Han kan inte säga nej och hittar alla möjligheter att fortsätta dricka när han väl har tagit den första av kvällen liksom. Detta har pågått i ett år nu och såklart har alla bakfyllor som är del av det påverkat vår relation.

Vi har bråkat så mycket och han känner sig skyldig och ledsen varje gång det händer, då är det massor med ursäkter och ’bra beteende’ i ungefär en vecka tills det händer igen, och jag är så trött.

Finns det någon som stannat i en relation som gått bra?

När jag läser här ser jag en enorm hopplöshet och många sårade och medberoende. Jag funderar på om någon har stannat i en relation där nykterheten har vunnit? Lite som finns det solskenshistorier här eller bör man bara lämna direkt rakt av och inte fortsätta kämpa för den man älskar?
Jag har levt i ett annan destruktivt förhållande kort, det var svårt att lämna. Innan dess har jag inte haft destruktiva relationer, så jag skulle inte kalla detta ett mönster.

Orolig för fler återfall

Är det vanligt att vara "nykter alkoholist" och ha 4 återfall på 3 år? Detta görs i smyg och gr helt överstyr varje gång. En öl blir 10 öl på loppet av dryga timmen och sedan ljuger man om det och sedan smyger det fram.
När det kommer fram och dumpas hos mig, önskas förståelse och stöttning. Allt kretsar kring denne person som inte ens funderar på hur det blir för alla andra runt omkring, för mest synd är det om hen för att det är så skamfyllt.
Jag har varit mycke tydlig med att medberoende blir jag inte och sympati har jag svårt att känna.

Dricker varje kväll

Ja, jag lever med en som dricker varje kväll. Han har druckit i flera år. Nu är det varje kväll. Vodkaflaskor och öl. Varje kväll ska det drickas efter obbet och sen babblar han i timmar tills han däckar. Går ej att prata med honom. Terapi fungerar ej. Han söker ej hjälp, vill ej, och han har druckit i så många år nu. Är det enda vettiga att lämna honom? Vi har varit tillsammans i över 10 år. Borde ha lämnat för länge sedan. Borde ha lyssnat på alla omkring mig för flera år sedan. Nu känns det som att jag kastat bort mitt liv på att vänta på att han ska bli nykter.