Var det den sista eller den första?

70 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Brasklapp
Färdigt. Finito. Tur man har

Färdigt. Finito. Tur man har andra vägar att gå. Tankeverksamheten går åt onödigheter. Eller så kanske det är nödvändigt. Jag vet inte. Avtändning. Helt absurt. Ska på gymmet. Flexibilitetrörelsen har inspirerat mig så blir ett antal nya moves på gymmet. Eftersom dygnet är vänt kan jag göra det helt utan att ändra ser en. Nu när skammen håller på att förgöra mig så är det skönt att inte möta den allt för mycket på samma gång.

Far drack i helgen. Oroar mig för honom. Kanske inte känns nu men vaknade igår morse panikslagen över att han kommer att dö en dag i sjukdomen. Men det ska vi alla. Jag kan dö imorgon. Bäst att leva nu. Eller hur?

Ahh den kära dopaminkicken. Kan man få nog av den? Nej. Det är sanslöst vad det ställer till det i hjärnan att mixtra med droger.
Nu tampas jag snarare med relationer, män, sex och arbete än alkohol och narkotika men visst flyger dessa förbi periferin emellanåt. Jag kan dock säga nej och stå emot. 2 månader drogfri! Ska iallafall inte leka med elden och utsätta mig för risksituationer för att sätta mig på prov. Helst inte nu när jag är i en svacka.

Brasklapp
När det luktar bränt vet man

När det luktar bränt vet man att man ska dra sig undan. Synd det behöver gå så långt.

Brasklapp
Kapitulera. Att ge upp mot

Kapitulera. Att ge upp mot fienden. Att dra sig undan.

Jag mår bra. Inte sovit på 24 h så det kan vara en bidragande faktor men jag tog mig på jobbet och jag är så jäkla nöjd och stolt över mig själv som klara det. Gamla jag hade kastat in handduken för länge sen. Har aldrig varit någon disciplinerad typ. Inte riktigt fått med mig det hemifrån heller och inte kunnat eller velat lära mig själv. Men jag tränade väldigt hårt något år förr och det är väl ett av de områdena i livet jag lyckats tillämpa disciplin så det är väl bara att inse att jag kan om jag vill.

Har på senare tid varit ansvarslös och mitt i allt det tagit ansvar jag inte har ansvar över egentligen. Försökt kontrollera. Ordna upp allt och hela världen i den bästa ordningen, det är ju bara jag som kan det också. Nä så storslagen blir jag inte men något åt det hållet liknar mitt beteende.

Ja det är blandade känslor men tänker inte lägga sån stor vikt vid dem. Har psykotiska tankar om att alla pratar om mig och att allt handlar om mig.
Men det tycker jag har hängt med sedan jag slutade fram och tillbakas. Tidsuppfattningen är skev. Vet knappt vad det är för månad.

Aja jag gör det bra. Fick en "bra jobbat" idag. Kunde inte ta emot det. Tog det direkt som en pik eller negativt helt enkelt. Behöver bättre självkänsla men att den är låg nu är förståeligt då jag inte haft några sunda rutiner kring mat och sömn alls.

Kärleksguden
jag kan relatera. Ibland

jag kan relatera. Ibland känns det som folk pratar om en. Men jag kan skaka av det ganska lätt. För jag vet innerst inne att det inte är en stor konspiration även om det finns en osäkerhet ibland. Det är väldigt vanligt att passa in i andras konversationer. Låt mig ge dig ett exempel:

i fredags gymmade jag utan att byta om från arbetskläder och jag kände att jag inte behövde duscha för att jag inte hade svettats nå mycket.
i gymmet fanns det fem kvinnor som svettades som bara den av ett circle program. De började skämta med varandra om att de inte tänker byta om eller gå och duscha efter de var klara.

Jag fick då tankarna om att de pratar högt om mig, och att de gör narr av mig, att jag är lite ohygienisk osv.

I efterhand så tror jag inte de bryr sig tillräckligt om de nu är så att de är normala människor. Mitt huvud har gjort mig "större" än jag är pga försvarsmekanism. Jag hade grandiosa tankar om mig själv tidigare för att jag kände mig inte värd så mycket, inte åstadkommit vidare mycket. Var nära på att ta mitt liv flera gånger. Så mitt huvud blev rena rama science fiction äventyret efter ett tag med mig som huvudperson.

Tur att jag hittat tillbaka ur kaninhålet och att jag inte tappade bort mig själv.

Jag brukar titta in i din tråd ibland och hoppas att du mår fint även fast jag inte säger något.

Du är en bra människa!

Brasklapp
Skönt att höra att man inte

Skönt att höra att man inte är ensam om de sjuka tankarna, önskar bara att de kunde försvinna. Vill inte ha dom. Vill inte ha konspirationsteorier. Vill inte. Det är sjukt. Jobbigt.

Jag är drogfri, 2 månader 24 dagar. Ska till en behandlare idag. Hon som sa att alla människor är beroende. Efter det började jag ifrågasätta sjukdomen igen. Att det bara behövs nån liten kommentar från någon och jag nappar direkt. Eller ja, mitt sjuka jag. Skeva jag. Beroendepersonligheten.

På jobbet håller jag på somna, presterar inte så bra, känns det som. Hjärnan går på högvarv varje dag. Försöker läsa, bli smartare, förstå allting, veta allting. Har en sjuk rädsla av att vara okunnig inför andra. Göra bort mig, framstå i dålig dager. Kan vända på den steken till att vara rädd att ju mindre kunskap desto sämre val gör jag.

Men allt som allt mår jag bra. Bara det att jag är orolig över ekonomin, hur jag ska få det att gå ihop, hur jag ska få ett annat jobb, och så vidare. Skulle vilja va där jag älskar livet och att allt är så himla underbart men nja jag mår inte så nu. Tacksam över att jag lever, ens har lägenhet, slipper jaga droger, slipper planera drickandet. Det är faktiskt det viktigaste. Men nånstans så borde jag få till livet också men jag har inte fixat det än. Det gör att jag känner mig värdelös, dum, idiotisk, som en förlorare.

Brasklapp
Kan knappt titta på det jag

Kan knappt titta på det jag skrivit. Inbillar mig också att någon jävel är här inne och läser, folk jag känner ,och hittar mina ord. Det är lätt att profilera folk genom skrivstil. Har därför försökt anamma ett nytt sätt att prata på och utrycka mig samt skriva på men det går inget vidare. Vad som hänt är att jag förenklat allt i de enklaste av det enkla att det finns inget kvar ungefär. Ganska dåligt har det fungera. Vet inte varför jag börjar fokusera på sådana här sjuka onödiga saker egentligen. Kanske är uttråkad. Kanske är ensam. Bryr mig inte om någon annan, ellr orkar intee. Det och oro över andra. Vad är det värt då. Tack för oron liksom. Nä , jag vet inte längre. Varken ut eller in. Känner mig förföljd och snart ikappsprungen av någon eller några. Det är läskigt. Men jag hoppas på något vis att bli påkommen. Vet dock inte med vad, för jag sysslar inte med olagligheter längre. Kanske i tanken men tankepoliser finns det ju ej. Har dock börjat tro det. Men det kan ju vara som du skrev, jag gör mig större än vad jag är, och att det är en slags försvarsmekanism. Ja jag vet inte. Nu är jag här igen också. På forumet för alkoholister.

Hopp finnes! Jag har varit nykter och drogfri snart 6 månader men det känns inte så. Det känns som det gått flera år samtidigt som det int gått någon tid alls. Det känns som om jag flyter fram snarare än går och jag tror att det går dåligt men det kanske gå bra. Beror det på andras bedömning, ja det gör det, och min egna. Känns som om jag tappat bort mig själv helt ärligt. Tom och ihålig.

Men det blir väl bättre och bättre hela tiden. Men det kan vara eett jävla mantra jag intalar mig själv också. Det kan ju gå åt skogen också. HUr ska jag kunna veta. Vill veta hur det blir, vill veta hur jag ska göra, är bara handlingsförlamad för det mesta. Noll kraft och energi, trött. Tankarna går men dom är lätta, huvudet känns tomt.

Jag dricker energidryck. Min hjärna associerar allt till droger och alkohol, inte allt, int jämt och ständigt, men ofta. Det oroar mig. Allt oroar mig, fast gör det verklign det? Är ansvarslös och obrydd. Sådär likgiltig som jag int gillar att vara samtidigt som jag gillar det. Då slipper jag ju bekymra mig om något. Som baloo. Fast det kanske är bättre att vara så istället för att oroa sig i onödan. Behöver lära mig det.

Li-Lo
Hej Brasklapp

Det gör mig ont att läsa att du känner dig osäker på vem du är just nu. Du har en tuff tid bakom om dig och jag gissar att både din kropp din hjärna med dess komplicerade belöningssystem samt din identitet just nu håller på att omformas. Mycket mer glädjande och imponerande är att läsa att du valt bort såväl droger som alkohol i ett halvår. Snacka om att ge dig själv bra förutsättningar för att må bättre och komma till den punkt där du åter får kontakt med dina känslor och din kraft. Tack för att du väljer att berätta för oss, speciellt då du ibland får tankar om att du är utsatt. Jag hoppas att vi får följa dig en bit på din resa, du har mycket att bidra med och modet att göra de.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Brasklapp
musiken

Gamla drömmar kommer upp till ytan. Musiker på drift. Jag har växt upp med 70tals proggen litegrann, trots att jag är född på 90 talet. Det blev väl så. Vi fann varandra, kanske för de sjöng om något så nära mig och mitt liv.
Jag funderar fram planer för hur jag ska ta mig dit. Istället för att bara göra det som jag behöver göra för att ta mig dit. Men jag inser väl också mina begränsningar, visst jag vill tro att allt är möjligt och sådär men jag har ingen större tro på att jag kan ta mig nånvart med den drömmen. Jag skulle förvisso nöja mig med att spela på sjaskiga barer med några trevliga bandkamrater med pengar tillräckligt för att klara livhanken och nån resa hit och dit. Är det ens möjligt att kombinera med ett heltidsjobb. Nja jag tror inte det. Jag vill så mycket. Jag vill jobba, tjäna pengar, ha relationer som ger mig något och jag kan ge dem, resa, vara produktiv i mitt konstnärliga liv och så vidare. Men jag vet inte, jag har väl gett upp på mig själv.

Jag har en liten liten tro på mig själv. Som gör att jag ändå tar små små steg framåt. Men minsta lilla bakslag får mig att känna att jag inte klarar det här. Självkänslan och självförtoendet är på botten. Jag har isolerat mig ganska mycket på senaste. Känner mig oerhört konstig bland folk och kan knappt titta dem i ögonen. Blir bara märkligt alltihop. Som plus på detta går jag nu på socialbidrag. Och slösar en kvarting hit och dit på läsk och godis. Tröstäter. Får mig att känna mig ännu sämre, dålig och karaktärslös, men jag vet att jag är maktlös inför min sjukdom. Men för mig är det där bara ord nu. Jag känner det inte, vet inte ens om jag förstår det. Var på ett möte ikväll och delningarna flög över mitt huvud. Jag är på en helt annan nivå, en lägre, och det oroar mig också. Jag behöver växa upp mer, ta mitt ansvar och börja leva mitt liv.

Hur gör man?
Jag vill leva drömmen jag har. Jag kanske kan ta mig dit en dag? Om jag bortser från alla mina ursäkter och hinder jag sätter upp som - för gammal, för dålig, för lat, för allting. Vad har jag att förlora? Just nu känns det som om jag ingenting har att förlora. Inte ens mitt liv och det jag har idag. Inget jag värdesätter. Alla de yttre framgångar jag ändå fått erfara är inte värt nånting för mig egentligen. Det som alltid hållit mig uppe dessa tider är musiken, mina konstnärliga uttryck. Men visst är jag glad att jag slipper vara hemlös men det vore ju också en erfarenhet. Jag skulle dock lätt kunna fastna i det där. Har fastnat här nu i halvarbetslösheten, värdelösheten, odugligheten.

Jag kanske bara ska hoppa rätt ut i det okända. Vad det ens nu betyder. Är gråtfärdig. Minsta lilla berör mig till tårar. Har dialoger med mig i huvudet, dissikerar allt till de minsta beståndsdelarna. Analyserar och övertänker. Högvarv. Ansiktet hänger ner. Extrem stress har präglat mitt liv på sistone. Med mina panikattacker och fight and flight systemet på konstant nästan - hur hade jag tänkt att jag skulle klara av det fortsatta livet med allt vad det innebär?
Dividerar med mig själv - ska jag göra det eller det. Lika bra att bara göra, köra på! Men då går det för fort. Och så stressar jag sönder mig själv ännu mer. Känner mig utbränd och icke funktionell eller duglig på arbetsmarknaden. Funderar för mycket. Behöver börja göra, gå till handling, men jag vet knappt vars jag ska börja. Det är väl nu jag ska ta till devisen Bara för idag.

Ja, och att gå igenom detta jag skrivit här är skamligt och jag vill bara radera, så därför ska det få vara kvar.

För att vara positiv så - det går framåt. Drogsuget är inte borta, jag vill fly på alla sätt, men jag är kvar. Jag gör det jag ska. Det jag saknar är rutiner - tror fanimig det är det viktigaste av allt just nu för mig - har jag inte det har jag fan ingenting. Går i gamla mönster och behöver bryta detta. Håll tummarna för mig!

Har en andra dröm om att utbilda mig men jag tror det är mest prestige och pengar i den frågan för mig.. eller nej faktiskt inte, jag älskar att lära mig saker och att förstå hur saker och ting fungerar. Och det skadar ju inte att det är pengar i det som vi alla behöver idag. Där jag är nu och arbetar längtar jag mig från och sitter bara av tiden där. Vad är det för liv liksom.

Lyssnar på totta och känner vemodet och hoppet komma till mig. Allting ordnar sig och det kommer lösa sig. Vilket jag i och för sig på något konstigt vis alltid tänker trots att jag oroar mig. Dagarna går och de är svarta. Jag minns inte vad jag gjorde förra veckan riktigt och tror att jag behöver leva på ett annat sätt nu. Jag kan nära drömmarna men hur tar jag mig dit, är de bara tonårsdrömmar som kommer blekna med tiden eller är de på riktigt mina innersta drömmar jag bör följa oavsett?

Påväg igen mot något annat, något nytt,
vi hörs
gratulanter och trafikanter
icke bekanta och ni andra

Brasklapp
Ja. Jag drack idag. Konstigt

Ja. Jag drack idag. Konstigt nog. Fast det är inte sant. Men det känns precis som det. Sömnen är kaos. Tryckt i mig en glasskål. Smakar illa i munnen. Tyckt synd om mig själv. Känt mig ensammen, som en tragisk och eländig person ingen vill ha runt sig. Dragit mig undan. Värdelös. Oönskad. Patetisk.
Stick och försvinn, ingen vill ha dig här! Jävla misslyckade parasit! Usch!
Så låter demonerna i skallen och jag vet att jag inte bör lyssna men jag börjar tro att det är sant. Att det är precis så det är. Jag borde ha fixat allting nu. Jag borde ha ordnat upp mitt liv. Jag borde ha gjort annorlunda.

Vad kan jag göra nu? Plugga.
Framåt? Planera och genomföra efter bästa förmåga. Oavsett hur det känns.

Jag vill bara inte hamna i offereollen eller börja tycka synd om mig själv längre. Aldrig mer.

Sidor