Känner mig utstött

78 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Tofu
Tack snälla

Min mamma ringde upp tanten i fredags för att fråga om hon får följa med men de sa att hon inte får. Mamma bad då om att få sitta utanför...

Det känns som jag fått en dålig. Bara det att hon inte var öppen med processen och gick i baklås när jag påpekade att jag inte fått komma till tals och att möte nu bokas bakom min rygg tycker jag är oproffsigt. I den rollen får man inte gå i baklås. Man måste ju fatta att man är där för att hjälpa familjer inte för att ha rätt...

Att låta mig åka utomlands med barnen utan att förklara vad som hänt och låta mig sväva i ovisshet med kommentaren säg inget till barnen och trevlig resa när man typ blivit omyndigförklarad, tagen för alkis och som en som slår sin man känns riskabelt. En sådan person är självklart ur balans. Skulle aldrig drömma om att lämna en person som befinner sig i kris helt ovetandes i 9 dagar med enbart pysinformation. Det är ju sjukt! Folk kan ta självmord av sådant. Helt empatilöst...

Känns som hon redan innan bestämt sig om vad som skett. Hon fattar beslut om möte tillsammans med min make och att maken blir den som ska meddela mig dagen innan mötet ska hållas att de vill gå vidare (mao hade hon inte tänkt tala med mig alls innan), de har enbart gått på vad min make sagt och han har handlat i affekt. Detta gör ju att jag får alla taggar utåt. Jag kommer ju inte säga något och resultatet blir ju därefter. Det som uppnåtts är att jag och min man nu har ännu sämre relation och barnen ser ju att det är en jäkla snurra.

Jag förklarade ovan för min man och han vacklade... Bad honom hämta vad som finns registrerat så vi har koll på anmälan. Tror han gör det annars kopplar jag in jurist. Kanske inte så mycket för min del som för barnens. Denna snurra tror jag inte på. Risken är väl att tantalanta blir sur och drar igång ett stort batteri. Å andra sidan har jag så dålig magkänsla nu att jag har svårt att sitta på händerna.

Tack för alla tips! Ska ringa Socialstyrelsen.

snusen
Ring upp och fråga varför

Ring upp och fråga varför mamma inte får följa med in, du har rätt veta varför. Men ring socialstyrelsen först och hör med dem vad som gäller alltid bra ha torrt på fötterna när man ska påtala sociala gjort fel. Socialtjänsten ska va opartiska men de är få soc tanter som är det oftast är de den som tagit första kontakten som sitter med fördel. Ska absolut inte va så men tyvärr inte ovanligt. Ja precis kan ju göra hela situationen ännu värre och speciellt om man har som problem med använda alkohol för lugna sig mm. Man ska ju inte äventyra de som försöker låta bli dricka och en sån här händelse kan ju lätt trigga igång en. Bättre hon lungt förklarat och du fått ventilera vad som nu kommer hända. Men de kan ju inte va jätteoroliga över barnen i alla fall för de verkar inte ha problem med du ska resa utomlands med dem ovetandes med massa oro. Håller tummarna för allt löser sig så de blir så bra som möjligt för dig och barnen

Jullan65
Det låter som du har det

Det låter som du har det jobbigt. Men kan du inte försöka slappna av och lyssna på vad som sägs på mötet. Efteråt kanske man lättare kan säga vad som gått fel eller är fel. Önskar oxå ditt o dina barns bästa

Tofu
Tack för stöd. Ska

Tack för stöd. Ska dubbelkolla

Tofu
Dessvärre kan jag inte

Dessvärre kan jag inte slappna av när jag inte känner förtroende för processen. Tycker det hela är galet och har inte lust att ha akter som pekar fel som ligger och skräpar. Det man lyckats med här så långt är att jag verkligen håller i mig för att inte skicka in skilsmässoansökan. Tycker genuint illa om att min man kan tänka sig att köra processen på detta sätt. Han har inte berättat en grej varför vi bråkade enbart berättat att jag dricker massa, drog till honom och att vi bråkar varje långhelg. Det är starkt överdrivet. Så jag är arg och trängd eftersom de enbart är honom de pratar med. Någon lösning lär vi ju inte hitta på vår relation då. Den är ju på väg att ta slut vilken sek som helst. Kör de vidare på det spåret inne på mötet är det definitivt över. De borde soc tänka på

Kattsingen
Kan det vara så att mamma

Kan det vara så att mamma inte får följa med på grund av Coronan? På min psykiatriska enhet får ingen ta med sig extra stödperson nu.

Se klart
Sortera

Du är ju inne i en situation som består av många delar, och så som du beskriver ert liv så mår ingen av er bra. Positivt att du inte dricker i detta läge.
Kan du zooma ut och tänka att soc- handlar om barnen och deras situation (oavsett att din man initierat möte och ev utredning)
Och vänta med relations-beslut och ev skilsmässa tills du varit nykter några månader.
Ett vet jag och de flesta som skriver här och det är att drickandet helt omöjliggör klarsyn.
Jag önskar dig lycka till och med hopp om lite vila mitt i allt.
Det låter som era barn behöver er båda!

snusen
Nej, jag hade med mig mitt

Nej, jag hade med mig mitt ombud/vän och de va inga problem. Man sitter bakom en plexiglasskiva som skiljer klinen/sovassistent åt

Tofu
Liten uppdatering

Kontaktade Socialstyrelsen och det ska inte vara något som säger att man inte får ta med vän eller mamma.

Var i en ordväxling med maken och vi kom tillslut överens om att han skulle begära ut anmälan. Nu har jag fått den och läst den. Nu förstår jag varför jag blivit exkluderad i processen. Psykologen har rått socialen att undanhålla mig info pga risk för självskadebeteende och att maken då fruktar skilsmässa. Det finns rena felaktigheter i rapporten och den är väldigt vinklad. Jag har även gått igenom rapporten med maken så vi har klarat ut de missuppfattningar som finns i rapporten mellan oss. Jag lovar att det var hemskt. Riktigt sorglig läsning men nyttig för båda. Hörrni - vad är det för fel på sanningen? Man måste väl igenom den för att komma ut rätt? Jag läser hellre saker rakt upp och ner, även om det är otroligt smärtsamt, än att bli undanhållen information. Jag har därför krävt e-post till socialen och skrivit ett brev till dem där jag pekar på att jag inte skilt mig, utövat självskadebeteende, misshandlat någon eller druckit trotts att jag tagit del av rapporten och gått igenom den via telefon med maken. Därmed borde jag nu kunna inkluderas i processen eftersom psykologens rekommendstion uppenbarligen grundas på inkorrekt analys.

Under dessa dagar har jag istället bitit ihop och klättrat i berg med barnen, ridit islandshästar, badat i varma källor och kollat in vattenfall mm. Har absolut smyggråtit men i det stora hela kunnat hålla upp huvudet. Att veta att maken har dialog men att jag blir exkluderad av någon anledning har varit slitsamt. Det har verkligen känts som de tagit makens parti rakt av och idiotförklarat mig.

Mitt brev till soc pekar snällt och sakligt på att jag ifrågasätter processen frammåt, undrar över sekretess och hur man hanterar handlingar som har felaktig input, neutralt förhållningssätt från socialen sida och även varför de sa nej till att min mamma ej fick medverka. Får se vad de svarar.

Det verkar som det inte finns något som hindrar att man kan begära ut handlingar från soc. En av dem har ingen hänvisning till datum eller pekar på vem som skrivit den. Sånt ogillar jag... Det är väl så att admin inte alltid sköts. Blir intressant att höra hur länge de sparar handlingar och hur de hanterar mitt mail.

Jag känner mig mycket starkare nu. Barnen har ställt frågor och jag har besvarat dem så även vi har kunnat reda ut saker. Jag vet hur maken tänker eftersom vi gått igenom materialet och kunnat reda ut frågetecken. Jag har även bevisat för mig själv att jag är rätt ok även under pressade förhållanden. Ger man sig den på det går det att sluta rakt av. Den turbulens dessa dagar inneburit har nog stärkt mig hur galet det än låter. Vill aldrig mer ha med soc att göra så bara det kommer göra att jag inte kommer dricka en droppe innan barnen flyttar ut. Sedan får man se... Kram på er där ute! Tack för all fin input!

Tofu
Fick detta svar från soc

Tack för din fråga till Socialstyrelsen. Socialstyrelsen kan bara redogöra för bestämmelser i gällande författningar (lagar, förordningar och föreskrifter) inom socialtjänst och hälso- och sjukvård men inte ge råd eller ta ställning till hur de ska tillämpas i enskilda fall.

Generellt sett så finns inga hinder i lagstiftningen för att man inte kan ha med en stödperson på ett möte hos socialtjänsten. Däremot kan sekretesskäl mana till försiktighet och begränsa den information som kan lämnas inför en stödperson. Sekretesskäl motiverar dock inte att stödpersonen helt förbjuds att närvara.

Vad som gäller i ett enskilt ärende får man tala med handläggaren på socialtjänsten om.

snusen
Alla handlingar ska sparas

Alla handlingar ska sparas och diarieföras även Mail om jag inte missminner mig. Decsparas i 5 år sen ska uppgifterna gallras vet inte riktigt vad som menas med gallras. Min soc nu fick fram uppgifter från 2011 om mig. Kan fråga min soc vad som menas med gallring. Tyvärr är detta något som de kan slarvas med rejält. Bullshit du har rätt till stödperson el juridiskt ombud. Juridiskt ombud har de ingen som helst rätt att neka dig och vem som helst kan kalla sig juridiskt ombud, är ingen skyddad titel. Du har rätt få känna dig trygg på mötet och känna du har stöd.
Ja ibland kan stressande/pressande situationer stärka en. Vad skönt du kunnat prata med barnen och reda ut saker. Håller tummarna för soc mötet går bra

Tofu
Tackar! Uppskattar ditt stöd!

Tackar! Uppskattar ditt stöd! Ja denna process är märklig. Borde inte gallras menas slängas om inget nytt uppkommit? Jag tror man kan göra klokt i att ta en titt på akterna. Ska påpeka gällande diarieföring så det klart står datum. Det är så lätt att bara lägga sig i dessa processer och bli totalförminskad. Någon borde granska soc. Kan tänka mig att filer ligger och skräpar länge. Det finns ju inget system mig veterligen som ett visst datum säger ifrån. Dags att slänga...

Sedan är det så lätt att säga är man alko så är förnekelse del av problemet. Då får man ta att man blir förminskad... Oavsett det så borde soc vara neutrala och klart redogöra för sekretess och process. Det handlar om värdighet. Det behöver även folk med problem få känna

snusen
Fick detta svar av min soc

Fick detta svar av min soc ang hur länge saker sparas nu utgick hon dock de gälle mig vuxen utan barn

Efter fem år är det vissa saker som inte längre behöver sparas i akten utan som ska förstöras. När det gäller vuxenärenden handlar det generellt om anmälningar, rapporter som kommer från andra myndigheter tex AF, Föräkringskassan, aktualiseringar, anställningsavtal och liknande, polisrapporter, domar, drogtest, samtycke. Mycket information kommer dock sparas. Det som står i journalen försvinner inte och inte heller utredningar, utan detta är "lösa handlingar" som inkommit.

Ja soc behövs granska, sett många utredningar där de varit vårdnadstvist och soc varit allt annat än opartiska och till och med försökt vända barnen mot enna föräldern. Sånt leder ju bara till man blir misstrogen mot dem, Jag har tack och lov en bra soc nu, sen har hon regler mm hon måste följa men hon förklarar alltid vad som gäller, vilka skyldigheter hon har mm. Så som de bör vara, känner hon står på min sida. Sagt till henne att jag har blivit illa behandlad både gällande soc och vården så hon är övertydlig ibland med vad som kommer ske, frågar alltid vad jag tycker mm. Så jag ska känna att jag själv är delaktig plus inte skapa onödig stress. Inte alltid haft sådana soc assistenter en del har ju varit helt koko. Nästan så man tyckt de borde själva söka hjälp :)

Tofu
Puh, känner med dig

Istället för att få hjälp skapar man då ytterligare problem...

Nu har hon haft mitt mail i två dagar utan att svara och de har bokat möte måndag klockan 09.00. Så jag lär väl inte få svar innan mötet utan de duckar väl och förväntar sig att jag ska stå givakt på måndag. Funderar på om jag borde skicka mail och säga då jag inte fått svar så utgår jag från att mötet är inställt och avvaktar ytterligare input. Kan det vara en lösning? Jag vill inte sitta på möte under dessa förhållanden så vad tusan ska jag göra? Mötet är ju tänkt som första möte tillsammans med barnen så jag hamnar i en rävsax.

Vad brukar ske i ett första möte? Vad är de för frågor de ställer till barnen?

snusen
När jag försökt förhala

När jag försökt förhala socmöten så har vi alltid skyllt på mitt ombud, att han varit bortrest mm. Då är de inte jag som klient som förhalar. Och soc har inte kunnat ha de emot mig. De har en förmåga att läsa in allt möjligt om man förhalar som såklart är till ens nackdel. Då jag inte har barn så vet jag inte vad för frågor de kommer ställa men kan tänka mig tex hur går de i skolan, trivs ni hemma, är du utsatt för våld, misshandel mm. Typ sådana frågor.
Dig kommer de såklart fråga om ditt missbruk, hur de ser ut, ditt mående överlag. Sen kommer de så klart fråga din man hur han upplever er situation. Om din mamma är med så har hon möjligheter ytra sig. Och på detta ska de sen bilda sig en uppfattning om ni behöver hjälp el inte.

Miomi
Inte ställa in!

Det gagnar dig absolut inte att ställa in mötet! Se till att få det överstökat istället. Det jag tycker är märkligt är att du inte ska komma själv första gången. Jag fick komma själv och prata med dem, sedan var jag och min sambo där. Barnen blandades aldrig in.
Jag förstår att du är stressad och känner sig trängd, men försök att ta det lugnt och se det som en möjlighet att få hjälp. Det är fruktansvärt att hamna i den situationen och man känner sig så fruktansvärt underlägsen och bara att man hamnat i en situation där soc har blivit inblandade känns surrealistiskt...
Det är deras jobb att följa upp en orosanmälan helt enkelt. Behöver ni någon form av hjälp som familjeterapi eller om du behöver gå i behandling så kan de hjälpa till. Vill ni gå i privat regi så kan ni göra det.
Jag förstår att du känner ett behov av att förklara och försvara dig, men när det förekommer missbruk i hemmet så måste soc kolla upp läget. Det bästa är att du bara accepterar att det blivit som det blivit och så tar du det därifrån...

Tofu
Nu är jag på Island med

Nu är jag på Island med barnen och vi fick precis veta att flyget är inställt och att de inte automatiskt bokar om. Får se vad det betyder 🤷‍♀️.
Det verkar som jag och maken är överens. Vi har hittat en klinik som har typ all expertis. Vi fixar uppstartsmöte med dem där vi lägger fram allt och ber dem komma med en plan. Då kan vi koppla bort soc antar jag bara de får se att barnen är ok?

Jag har aldrig slagit mina barn och
Båda barnen har toppbetyg så den går nog bra iaf 🥳. Jag dricker inget nu och blir helt avtänd på tanken efter allt. Därmed borde ju soc vara helt ok om vi lägger upp en plan med en proffsklinik med bra referenser.

Miomi
Det tror jag absolut!

Det är ju alltid positivt att ta egna initiativ. Fram för allt är ju det viktigaste att de ser att ni själva är medvetna om problemen. Det hela ÄR inte så stort och så hemskt som du tror! Kommer att gå jättebra!
Lycka till och lycka till med flyget...

Tofu
Du har rätt. Bara att

Du har rätt. Bara att acceptera. Det kan jag göra bara vi håller oss till sanningen i de rapporter som läggs fram och att jag blir involverad. Fattar verkligen inte varför de inte låter mig och maken få reda ut orosanmälan först med dem och då inte inför barnen. Vi är ju båda överens om att flera saker i den är felaktiga. Det behöver ju inte barnen vara med på tänker jag... När jag blivit behandlad som jag blivit har jag ju ingen lust att vidareutveckla familjens problem med soc (jag är en del av det men inte det enda). Jag vill ha in proffs direkt och inte stöka runt. Jag har inte ork att jobba fram en god relation med soc efter detta. Jag vill att de byter kontaktperson eller så får vi fixa in egna resurser för att bibehålla fokus på målet, dvs en väl fungerande familj. Då måste alla komma till tals. Inte som nu när de helt går förbi mig fast jag säger att rapporten är vinklad och fel (vilket även maken håller med om).

snusen
Att ni har en plan och är

Att ni har en plan och är medvetna om problem i relationen är ett stort steg framåt och att ni står enade. Sånt gillar soc och kommer inte ligga i er fatet. Snarare tvärtom. Hoppas de löser sig med flyget

Tofu
Tackar!

Tackar!

Tofu
Första mötet avklarat

Igår läste jag på en del på detta forum bla om självrespekt. Hur långt är det ok att trycka till någon gällande sina problem? Sedan även om att man själv är ägare av sin egen självkänsla. Det fick mig att tänka till. Om jag fortsätter slå på mig själv och om jag låter andra göra detsamma kommer jag aldrig klara det...

Jag hade tidigare under veckan skrivit ett mail till Soc där jag förklarat min sida av myntet, att jag läst anmälan och ansåg att den var vinklad och i vissa avseende felaktig. Att jag och maken läst igenom den tillsammans och var överens. Ville få möjlighet att reda ut detta inför vårt möte och då utan barn. Fick då ett e-mail där man sa att de kommer gå igenom processen på uppstartsmötet med barnen mån.

Mötet startade med en halvtimmes utläggning om all hjälp jag kunde få gällande mina alkoholproblem. Tillslut började jag himla med ögonen varvid maken flikade in att problemen han beskrivit som fanns i anmälan var hans uppfattning och nödvändigtvis inte riktiga samtidigt som han påpekade att jag inte blivit hörd. Där gick jag in och sa jag har inte druckit en droppe på över två veckor. Sa även att fråga barnen. De har sovit i samma rum som mig på hotellen. De nickade. För mig är den typen av monolog på 30 inför mina barn helt förkastlig. Att de inte noterar under den halvtimmen att de totalt tappat mig känns märkligt.

Jag frågade då om de läst mitt mail. De hade de. Jag inflikar att fokus är på att få till en fungerande familj. Då måste ni visa att ni är neutrala. Jag har inte sett det. Jag ser inte heller att ni kommer kunna få mig att återfå förtroendet för denna process utan vi behöver gå externt. Vi måste hitta någon som kan hjälpa oss hitta grundorsaken till våra problem och där ser inte jag att ni kan bidra. Frågade om mitt brev tex registrerats. Det hade det inte. Sa - då så. Då kan jag inte heller ha förtroende för att ni hanterar papper neutralt. Hur ska vi då nå i mål - en fungerande familj? De menade att det kommer jag se i nästa möte och då menade jag att kraften hos oss måste ligga på att få ihop en fungerande familj. Inte att bli kompisar med er. Någonstans vet jag att jag går fram hårt men för mig blir det viktigt att ha fokus på rätt saker och att de faktiskt visar att de är neutrala. Annars kommer vi inte komma tillrätta med problemen.

Nu kommer vi kontakta extern byrå och lägga fram en plan som de kan granska. De kommer fortsätta med sin utredning eftersom lagen ut så. Mina barn är inte så intresserade men ok att gå in och berätta hur de mår så vi kan bordlägga sos. Jag kommer själv gå dit och igen förklara att jag inte litar på att de är neutrala och att jag vill ta del av neutral analys för att jag ska känna mig komfortabel framåt. Att hitta roten på vår familjs problem är inte lätt. Då får man inte ta förhastade slutsatser. Jag ser inte allt men är helt säker på att inte alla problem pekar på mig. Jag är absolut inte oskyldig men det finns mer än jag som måste fixas till för att alla ska må bra.

Hur känner ni? Är inte ett viktigt steg för att klara allt att jobba på sin egen självkänsla, be om ursäkt för allt man gjort men förbjuda sig själv (och till viss del andra) att älta/vältra sig i allt som hänt? Att alkoholproblem är ett symptom inte en grundorsak?

Det ska bli spännande att se hur sos agerar nu. Jag är inte säker på att jag agerat rätt men jag tror det. Hade jag lagt mig vet jag inte om jag gått under för jag känt mig totalt överkörd och inte säker på att andra vidgat blicken för att ta en större helikoptersyn kring vad som behöver göras. Jag har gått undan i familjen alldeles för länge och blundat för massor av saker. Tex att min äldsta fått ta föräldraansvar och varit bollplank till maken gällande mig. Han har fått bära en stor tyngd på sina axlar. Så klart skulle inte jag ha druckit men mina barn skulle inte vara de som sa till mig. Det borde maken gjort. Finns massor av anledningar kring att jag gått undan. Bl a att jag varit den som dragit in pengarna och varit borta alldeles för mycket. Det har gjort att övriga familjen har en tightare relation där jag inte ser till att ta plats/blir insläppt mm mm.

Kanske skulle sos jagat grundorsaken (jag ser självklart inte allt). Jag tror ändå nya personer in i processen som alla i familjen har förtroende för är avgörande för att lyckas. Om vår familj, framförallt jag och maken, tar ägarskap över processen tror jag det kommer gå snabbare... När vi frågade barnen om vad de vill få ut av sos säger de att de ser till att jag och maken kan kommunicera. Där har vi väl svaret? Det hänger på mig och maken. Då måste vi hitta en process som vi båda tror på...

Tofu
Liten uppdatering

Har fixat en sponsor från AA. Så bra att få förståelse för vad alkoholism är och kunna prata 100% öppet om allt. Jag har även berättat för 3 kompisar. De blev superförvånade och hade svårt att ta in det. Vi har ju ätit middag och det har ju alltid fungerat tycker de. Jovisst, jag har järnkoll på läget när jag sitter i sådana situationer. Skulle aldrig leva om och tänker på att släppa in andra i samtalet. Har nog druckit mest men det verkar inte som någon noterat det...

Jag börjar fundera mer och mer på det där med medberoende. Det verkar inte som min familj hänger med riktigt. De är inne på att jag okynnesdruckit på skoj typ. De hade nog förväntat sig att det inte skulle gå så snabbt frammåt för mig och att jag skulle visa mer motstånd. Att jag inte skulle börja berätta för vänner och inte ta egen hjälp. Det känns helt ärligt som maken har större problem än vad jag har nu...

Idag var tanken att vi skulle åka till shoppingcentret. Jag ville med men bad dem vänta för jag hade en liten sak att fixa. Det gick inte så maken sa först att de måste iväg direkt eftersom det var bråttom hem igen för äldsta sonen. När jag då sa när tänker ni åka tillbaka då? Jo, de skulle inte vara borta länge. De kom sedan hem vid 19. När jag då tar upp det med maken så säger han att han inte orkade med konflikter för äldsta sonen skulle bli sur om de inte åkte på direkten. Det var därför han gjorde som han gjorde med mig. Snirklade sig ur situationen.

Är det någon som känner igen sig i detta? Att familjen bildat en sammanhållning där man inte ingår och heller inte blir insläppt när man slutar dricka? Att medberoendet skapat en rätt svag människa som inte kan sätta ner foten gentemot barnen och hellre ljuger för att skapa lugn. Tänker att det är väl så de agerat för att inte avslöja mitt beroende för andra och för att hålla ihop familjen.

Är detta klassiskt? Har ni tips? Vi börjar terapi på måndag och då har jag kommit överens med alla att både jag och maken ska skriva ner problemen så att terapeuten kan läsa innan. Jag tror dessvärre inte maken kommer öppna sig annars så det är mitt sätt att försöka få bollen i rullning.

snusen
Har du skadat/lurat/sårat

Har du skadat/lurat/sårat/svikit någon oavsett i de är fysiskt el psykiskt medvetet el omedvetet är du skyldig den/dom personer att få ge sin syn på saken ochhur de upplevt de hela. Men de är ju klart ingen som kan tvinga dig lyssna på dem men då får man ochså ta med i beräkningen att de kan bli konsekvenser i er relation. Att prata ut om något är inte att älta utan att bearbeta de som varit. När man får reda ut saker sinsemellan så uppstår aldrig ätning. Så ätning är bara tecken på att man inte rett ut allt en gång för alla. Men gå bara med på prata ut om du verkligen känner du är beredd att sitta helt tyst och bara lyssna på vad den andre säger och är beredd stå upp för de gjort och ta ditt ansvar inte skylla på någon.

Alltid när en missbrukar i familjen då blir alla andra medberoende på ett el annat sätt de går inte undvika när man lever ihop.Men tyvärr är de oftast missbrukaren de fokuseras på så när missbrukaren fått hjälp så återstår ju problemen i familjen för övriga familjemedlemmar har ju inte fått hjälp. Till dina barn kan jag rekommendera AA för barn till missbrukare. Där får de träffa andra barn under ordnande former vars föräldrar ochså missbrukar, många kan tyckande är skönt träffa andra som lever under liknande omständigheterb

Aldrig varit medberoende

Sisyfos
Inte så lätt

Håller med Snusen, att ta ansvar för att man inte varit perfekt är viktigt. Andra har rätt till sina känslor i det här, det betyder dock inte alls att allt är ditt fel och det är kanske heller inte det de säger, varken på Soc eller din familj. Fast det är otroligt lätt att hamna där i försvarsställning.
När jag läser det du skriver tror jag att du är oerhört snabb och kvicktänkt. Du har på väldigt kort tid hunnit jäkligt långt in i processen. Din man är troligtvis rejält på efterkälken. Kanske är det ofta så när ni har konflikter, att du är jäkligt mycket snabbare och att han lätt blir överkörd just därför? Han verkar dessutom lite konflikträdd eftersom han väljer att åka iväg med sonen för att denne inte ska bli arg.
Jag kan inte bråka med min sambo, jag är mycket snabbare än han och kan vara mycket elakare och köra över honom om vi grälar. Så det gör vi inte, på gott och ont.
Min sambo är heller inte så bra på att prata om sina känslor, inte min son heller om det är nåt som skaver. De får vara ifred med det, vi pratar på deras villkor. Om jag skulle försöka tvinga fram något skulle det sluta med att jag blev arg och de blev ledsna... inte precis det som var målet - tanken vore ju att rensa luften. Jag tror inte att det går att utan utomstående som stöd diskutera relationen om inte alla är beredda att ta ett steg tillbaka och lyssna utan att känna ett behov av att försvara sig.
Jag tycker att du ska vara superstolt över dig själv och det du har åstadkommit på de här två veckorna. Men kom ihåg att du är väldigt långt före just nu. Du behöver kanske jobba lite på din självkänsla så att du inte känner dig så utanför. Ta lite mer plats, men kanske inte då på dina villkor (försöka få dem att sätta ord på känslor) utan på deras villkor den här gången. Gör saker tillsammans som ni gillar allihop.
Lägg inte dina tankar om vad de tror om ditt drickande i deras munnar, barnen verkar åtminstone se att sanningen inte ligger där. För din man är det ju lite bekvämt att slippa se sin del, men det tänker jag att ni får hjälp med nu.
Jag tycker att du är alldeles fantastiskt kvick och klarsynt. Låt de andra ta det i sin takt bara. Jag tror att ni kan fixa det här väldigt bra.
Lycka till!

Ostrukturerad
Orkar inte läsa igenom tråden

Orkar inte läsa igenom tråden.. Räcker med att läsa halva ditt inlägg för att bli upprörd..!
Dumpa fegisen till karl och kräv ensam vårdnad om barnen säger jag, även om de flesta förmodligen tycker jag är en idiot som tycker så! Han är en OLÄMPLIG förälder som snackar skit om sin fru med ett (omyndigt?) barn!! Fy fan! Inte konstigt att man tröstar sig med alkohol då! Han verkar inte bra för dig på något sätt av det lilla jag läst. Vem fan skulle inte ta till alkohol om man blir behandlad så respektlöst? Lämna eller KRÄV att han skärper sig! Sluta vara duktig och att be om ursäkt för att du finns, det kan vara så att du är på väg mot utbrändhet efter alla år du varit högpresterande och varit andra till lags! Jag tror att du kan klara av att vara nykter om du lämnar den odågan!! ❣

Tofu
Du läser helt rätt

Det är alltid rallyhanna på mig... Går jag in för något så gör jag det till 100÷. Jag läser allt, jag kollar in dokumentärer, pratar med alla och vill förstå helheten. Nu svamlar jag men tittade på en dokumentär där frugan stod och hamrade mentalt på maken som precis blivit nykter. Typ som en "intervention" för 100:e gången. Tänkte att om inte han får återfall nu så är det nästan konstigt. Denna skopa med skam som kommer flygande. Han fick återfall... Det gick åt fanders. Man kunde se smärtan hos båda ❤.

Jag vill inte få återfall. Jag vill ha en hel familj!

Jag är beredd att få en skopa. Sprang 2 ggr igår för att ta bort de känslor som kom flygande. De blir dock så mycket enklare för varje steg jag tar. Sten för sten faller.
Igår pratade jag och familjen om gårdagens färd till Barkarby. De kunde fråga mer om min alkoholism.
Insåg att äldsta baxnade av att jag berättat. Två av vännerna jag berättat för var ok men inte den 3:e. Jag sa de tog det bra. Den 3:e informerade om att hennes bror var riktigt illa däran. Att hon tyckte det var bra att jag bara så där drog ur mig det när hon frågade om vi ville komma på middag. Lättare för alla. Hennes bror har blivit av med familj, jobb och bostad så de kämpar alla med det. Alla är ledsna. Kan ju vara bra första familj att äta middag med och då vara beslutsam om att alkoholism inte blir enda samtalsämnet... Sa till min familj att jag tänker inte skämmas för vem jag är men vad jag har gjort. Att de får berätta för vem de vill och på sitt sätt. Upp till dem! Då fick jag frågan om att jag smällt till maken. Kommer jag berätta om det? Ja så - jag tror det. Detta fenomen är så vanligt och kommer från mitt alkisjag. Sjuk grej! En viktig pusselbit för att hjälpa andra förstå hur illa det kan gå om man inte tar tag i sina problem och att det finns andra sätt. För mig som en varningsklocka att passar jag mig inte så... Det ligger ingen skam i det. Man får göra om och göra rätt.
Jag ska se till att dra av på takten lite. Kanske drunkna i jobb några veckor kan vara bra för alla ❤.
Samtalet vid matbordet gav förståelse. Allas axlar åkte ner. Sonen fattade nog att jag inte kommer slå igen bara så där iaf...

Tofu
Ostrukturerad - du sätter ord på det jag

Du sätter ord på det jag tänker.

Jag sa det till maken i enrum igår. Inte en gång till.

Vi hade även delar av den diskussionen vid matbordet igår där jag sa till äldsta att du har ju tagit över föräldrarollen. Maken har blivit din kompis. Föräldrarollen borde istället tillhöra mig och maken. Vi måste börja samarbeta. Du är inte gift med din pappa och har inte sista beslutanderätt. Dags att jag och maken ska bära det ansvaret. Det blev skratt runt bordet så någonstans fattar alla... Någonstans är jag så snabb så jag måste nog vänta in lite. Om inte annat för mina barns skull. Då ser de att jag inte bara var alkis. Jag försökte med...

Maken har gått i baklås. Alla taggar utåt. Han säger att han inte bara kan lyssna på mig utifrån vad jag läser på internet. Han behöver andra som kan se klart på saken. Klassisk dominant ledarstil från min sida där jag tappat släpet. Man måste förklara igen och igen. Vänta och låta andra få tid. Öppna för dialog.

Bara det att det alltid varit så här. Blir trött på alla bortförklaringar. Båda måste vilja ändra sig...

Han är fortfarande på det planet att han tror det var hans psykologs orosanmälan som fick mig att sluta. Att psykologen tryckte till i sin rapport gjorde enligt han susen. Lösningen är här - jag tar tag i mina alkoholproblem!

Det var det inte. Jag sliter med den typen av framställan och får kämpa som en gris att inte dricka pga den synen. Noll förståelse noll empati. Jag slutade när mina barn pratade med mig på ett empatiskt sätt. Det fick mig att inse vad jag förorsakat. Att jag har en öppning nu men om jag inte ändrar mig kan den gå förlorad. Elaka blickar, silent treatment och att trycka till har snarare motsatt effekt. Det blir som en våt filt att kämpa emot. Han vägrar inse det så kanske bättre att vi flyttar isär tills han kommer ikapp (om han nu gör det) och att jag blir mer stabil.

Kennie
Rätt spår

Låter som att mycket är på väg åt rätt håll nu. Det viktigaste är ju att du vet varför du slutade, och om en tid kanske din make kan ta in det. Jag vet inte hur länge ni haft problem och hur mycket ni båda kämpat, men om du orkar tror jag det är bra att ha tålamod nu och tänka att makens taggar kanske försvinner när han ser att du menar allvar med nykterheten. Jag tror att det går över om ni kan ge den nya tillvaron med humor och förståelse lite tid.

Tofu
Gå ur kroppen = normalläge

Frågade honom vilka problem vi har? Fick till svar det tar 6 månader innan beroendet går ur och sedan 12 tills jag blir någorlunda normal. Det hade han fått info om från beroendecentrum. Jag ger upp typ... Frågade honom om han visste vad medberoende är? Hans svar blev att man stöttar alkisen att dricka. De hade haft den bästa byrån på jobbet som pratade om det och han och barnen är iaf inte medberoende. Där ser ni. Nu om 12 månader kommer vi leva lyckliga i alla dagar... Nå har gått i 2 timmar nu. Tur det så jag blir trött...

Sidor