Drömmar & utveckling

Profile picture for user Tofu på besök

Återblick
Ville komma hit för att göra en summering och önska er alla Gott Nytt År. Nu utan historik med fokus på framtida möjligheter ❤. Ni känner mig ju och min historik så nu blir det mer fokus på positiv utveckling snarare än att gräva i det som var. Snarare måla upp en spännande resa som jag hoppas ska inspirera mig att växa. Alla här är ju kloka så era tips och trix är mer än välkomna!

När jag funderar över 2021 kanske det är ett av de viktigaste åren hittills. Det var året jag insåg att hur jag väljer att se på mig själv är avgörande för min framgång och mitt välmående. Finns inga fel utan snarare möjligheter till utveckling bara jag vågar se hela bilden. För att göra det ska jag berömma mig själv för att jag faktiskt vågar titta på hela bilden och aldrig någonsin skuldbelägga eller tillrätta mig själv under denna process.

Göra en bakgrundsanalys på helheten och sedan fokusera på gapet mellan nu och önskad nivå. Fokus ligger då inte enbart på resultat utan även hur jag genomför saket så jag behåller en känsla av välbehag så långt det är möjligt.

När jag stött på svårigheter har jag försökt titta på varför detta blir svårt och verkligen försökt fundera över hur jag kan hitta alternativa vägar frammåt som gör att inte bara resultatet kommer men att magkänslan är god. Den där utan ångest.

Det har verkligen skapat helt nya förutsättningar. Jag ser hur folk runtomkring slappnar av och att jag även får med dem i den kreativa processen. Skapar nyfikenhet istället för blockeringar.

Tiden efter jag lämnade forumet har varit utmanande men jag har lyckats lösa problem på vägen utan att i sedvanlig ordning peka med hela handen. Jobbat med att inte ta över andras jobb utan väntat in folk.
Det intressanta är att även jag mår så mycket bättre av det. Att inte stressa och tokpressa fram resultat utan låta det bero. Bångstyriga människor får inte längre min uppmärksamhet. De där som vevar med hela kroppen och man kör i väggen med. Fokus på det som går att göra istället för att få rätt. Det andra kommer av bara farten om man bara fokuserar på saker som ger något istället för att göda eldiga konflikter.

Min nya grej ska bli att bygga ett moodboard över vad jag vill uppnå under 2022 och vilken känsla jag vill ska omgärda detta år. Utgångspunkten ska ligga i att försöka hitta möjligheter. Sluta gapet mellan drömmar och nuvarande position. Inte bara resultatmässigt utan även känslomässigt. Så det blir balans. Jag tänker mig att jag skapar ett bildspel så det blir lite mer inspirerande och sedan sätter upp det i köket. Har jag tur skapar jag en snackis hemma och får med mig resten på tåget ❤.

Visst låter det ganska härligt?

Profile picture for user Tofu på besök

Nu var resan inledd. Idag började jag gå igenom en lista på massa känslor. Försökte identifiera känslor som ger mig kraft och sätt att ge dessa större utrymme. Det drillade ner i tre känslor.

1. Glädje
2. Stillhet
3. Tacksamhet.

För att få verktyg att fokusera på dessa har jag skapat en mall med uppgifter vilka jag som rutin - varje dag - ska skriva lite om på mitt alldeles privata konto på FB.

Morgonmall:
Tacksamhet ~ Reflektera över sådant som du känner dig tacksam över varje morgon innan du går upp. Skriv ner tre saker som du är tacksam för just idag.

Kvällsmall;
Glädje ~ Identifiera daglig glädje & stanna upp i den känslan några minuter. Unna dig själv att tänka på dem före läggdags & skriv ner tre saker som fått dig att känna glädje just idag i ditt eget FB flöde.

Stillhet ~ Schemalägg stillhetsaktiviteter varje morgon & middag. Lär dig identifiera varianter & njut av dem. Summera dem varje kväll före läggdags & skriv ner några rader i ditt eget FB-flöde.

Sedan har jag även skrivit en "kom ihåg lapp gällande" ~ När allt blir fel ~ positiva känslor ger kraft = ge dessa utrymme. Denna lapp innehåller följande.

Identifiera möjligheter;
Tänk på att vad du än står inför så har du alla möjligheter att komma vidare bara din självkänsla & ditt självförtroende samarbetar. Se till att ni är ett team!

A. Stanna upp och reflektera över var skon klämmer. Skriv ner det så kortfattat som möjligt.
B. Finns möjlighet att ändra något i ditt eget angreppssätt för att lösa upp knutar? Identifiera dessa.
C. Identifiera alternativa vägar som gör att den dåliga magkänslan släpper så du kommer vidare.
D. Lägg upp en alternativ plan som du tror tar dig vidare.

Vad tror ni? Nu tänker jag även fylla upp ett ark med vad jag vill göra/uppnå under året ❤🥳✅

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tycker att det låter klokt med just de tre pusselbitarna: glädje, stillhet, tacksamhet. Om man impregnerar sig i de tankarna får man nog större motståndskraft mot det mesta. Mindfulness, det vill säga meditation, är ett kraftfullt verktyg. Jag är lite periodare där, jag borde göra det mer regelbundet. För effekterna kommer snabbt om man har tränat på det regelbundet en längre tid.

Tacksamhetsdagbok är också en bra avslutning på dagen, kanske ihop med avslappningsövning? Avsluta dagen i stillhet och tacksamhet. En bra vana att nöta in så här i början på året. Man ska lägga sin energi på att lägga till goda vanor, inte försöka bli av med dåliga. I bästa fall faller de dåliga vanorna ifrån när de goda vanorna tar mer plats i ens liv.

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu på besök

@Andrahalvlek Tack för input. Ja, detta ligger ganska långt ifrån hur jag jobbat tidigare men jag märker att jag tycker det är kul. Testade avslappningsövningarna ovan kort och lite längre. Visar att jag behöver träna eftersom jag har svårt med både andning och att ex spänna ansiktsmusklerna. Börjar skratta istället 🙈.

Jag tänker med att det handlar om vanor. Få till ett enkelt system så man följer det. Nu lägger jag in kommentarer under morgonmall / kvällsmall så det blir säkert kul läsning att följa eventuell utveckling.

Säkert klokt att lägga in tacksamhet i kvällsrutin med 🤗

Profile picture for user Sisyfos

Jag tycker att du är superintressant i dina angreppssätt avseende livet Tofu. Det är en konst att helt ändra riktning och jag tycker att du har gjort det så många gånger. Tacksamhet och Glädje är säkert jättebra att reflektera över. Men när jag ska göra det ”på beställning” kan det bli lite prestationsångest över det hela, så jag hoppas att du kan hålla det lite anspråkslöst. Jag har istället försökt vara mer medveten i vardagen och reflekterar över saker i min omgivning och då har de kommit lite ”på köpet”.
Stillhet borde jag utöva oftare. Olika andningsövningar är jättebra för mig, det vet jag. Borde också schemalägga.
Och slutligen:
Din A,B, C, D lista är klockren. Att identifiera det som skaver är inte alltid så lätt. Jag märker att jag gärna projicerar på andra och den enda man har makt över att förändra är en själv och det är så mycket smartare att köra dina B,C,D.
Glädje är viktigt att fundera över tror jag - eller ”må bra”, ”tillfredsställelse”, ”lycka”, ”mys”. Vad mår man bra av att göra? Jag tänker att det kan vara olika saker i stort och smått, men att det inte alltid behöver vara något som identifieras som kul. SeKlart skriver om att städa, du gör massor med saker som jag tror jag skulle uppleva som kul -att tillverka saker, testa nytt. Vardagsglädje är viktigt och för mig är förutsättningen för det att jag är ”här och nu.” Skitsvårt ibland för nån som är på väg och min största utmaning.
Hoppas du skriver lite mer om dina mål.
Tycker det är så intressant att läsa.

Profile picture for user Charlie70

@Tofu på besök Blir glad av ditt besök. Du är en strukturernas mästare. Jag skulle inte kunna jobba så som du gör. Det är alltid något som kommer emellan och så kommer jag av mig.... Samtidigt finns det något väldigt strukturerat och målinriktat i mitt inre som gör att jag ändå når mina mål då och då. Du har ju genomgått en metamorfos under din tid här och jag kan inte se annat än att du kan nå stjärnorna med ditt upplägg. Kommer följa med intresse!

Kram!

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos @Charlie70 Tack för input! Vad gulliga ni är 🤗.

Jag började en aktivitetslista idag på månadsbasis för att nå dit jag vill nå. Tanken var då att varje månad ska innehålla glädje, tacksamhet & stillhet (balans). När jag var klar med januari tittade jag på den och kände att nej fy tusan. Så tråkig månad! Då tänkte jag om...

Jag måste få in glädje och jag måste få in balans. Listan var mer nu "nu köttar vi på och river av allt tråkjobb". Skrev om aktiviteterna så jag fattar vad det är jag vill uppnå kopplat till känslorna. Ex strukturera lager så att det bli enklare att delegera / hitta / packa vilket kommer ge dig frid när du går in dit. Du kan senare anställa någon som packar medans du jobbar från nytt land.

Min plan är att starta upp i fler länder som jag tror på och bli mobil. Skulle älska att jobba från stranden. Så då startade jag även upp nytt konto på IG på nytt språk för att driva trafik och ha lättare att peka på något mot dessa fabriker lokalt (få dem att vilja satsa nytt). Sedan la jag in en "kulaktivitet" för att fira i slutet av månaden. Bjöd in alla på den där restaurangen där allt är mörkt när man kör avsmakningsmeny. En sådan aktivitet blir nog kul och får en helt ny prägel.

Lite så tänker jag mig nu att jag går igenom varje månad. Känns kul nu iaf. Inte för mycket och inte för lite 🙈🥳🤗

Profile picture for user Torn

Tjenare! Det är bra att du har startat en ny tråd igen! Så folk kan se vem du är och inte undrar vad det är för en anonym agent som skriver i deras trådar.😀 Det kan få dem att se rött. 🙈 Tack för din kommentar i min tråd! Kul att läsa att mitt svammel kan ha tillfört dig något positivt.

Ha det gött! 🤗

Profile picture for user Tofu på besök

Har läst en del gällande just tacksamhetsövningar. Forskning pekar på en rad positiva effekter. Så många att jag har svårt att hitta anledningar att inte testa detta.

Att just komma in i de där goda tankarna istället för att traggla samt att det ger möjligheten att uppskatta det man har här och nu. Det skapar ju balans.

Ju mer jag läser om detta desto mer övertygad blir jag. Sedan är det ju relativt enkelt med. Alltså de första försöken är nog lite trevande. Svårt att spotta ur sig bara på beställning. Tänker dock att man utvecklas helt säkert även där. Först blev det ganska uppenbara saker men tänker mig att man ser fler saker klarare ju mer man utvecklar dessa tankar?

Detta beskriver även forskningsrapporter. Att folk haft svårt precis i början men att man får tydliga resultat redan efter en månad jämfört med jämförelsegrupper.
Det roliga är att jag fått med mig familjen på detta med. Sonen kanske inte tog det till hjärtat precis (tonåring = behöver jag säga mer?). Tänker dock att man kanske sår ett frö. Han fick ju med ett busigt leende ur sig tre saker iaf:).

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu på besök Jag tror också att tacksamhetsövningar är riktigt bra. Att det hjälper oss att se glaset halvfullt istället för halvtomt. Att vi öppnar upp ögonen för att verkligen se det omkring oss som vi är tacksamma över. Och har man en tendens att alltid gnälla på allting så kan det var ett bra sätt att lära sig att tänka annorlunda. Och allt man övar på blir man bättre på!

Just nu är jag tacksam över att jag har lyckats bestämma två dejter med två olika vänner i närtid. Jag är också tacksam över att båda mina döttrar är på bättringsvägen efter några dagar med oroväckande hög feber. Jag är också tacksam över att resten av jobbveckan känns under halvkontroll åtminstone.

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu på besök

@Andrahalvlek Fina saker. Dejt och glada / harmoniska bitar. Bra ju det får mig att tänka på fler.

Just nu är det rätt svårt för många där ute pga ekonomin. Därmed trilljar jag in i en massa forum och får se en del både i vårt land men även utanför. Det är lätt att bara ge upp och många ger tyvärr upp. Så kopplat till det kommer mina dagens 3 här.

- Att jag numera är bättre på att stanna upp. Inte rakt av ger mig in i konflikter utan försöker hitta möjligheter istället. Skapa sammarbeten
- Att jag lever i ett land där folk får uttrycka sig fritt
- Att jag kan göra det jag brinner för varje dag.

Profile picture for user Tofu på besök

Det börjar slå mig hur mycket mitt beteende kring ✅ eller aktion/ avslut har fått fokus och hur lite - för att inte säga hur obefintligt - utrymme en god maggropskänsla har fått i mitt liv. Det har lixom fått komma av bara farten om jag hinner med det typ. Fokus har kring bocka av och väldigt lite kring att värna om inre frid/glädje.

Nu när jag skulle summera glädje idag kom jag först inte på något. Tänkte har jag haft en trist dag? Ja, kanske då typ eftersom jag inte kommer på något kul... Så tänkte jag till och då kom jag plötsligt på flera saker.

Inte så att jag inte blir glad när de sakerna händer mer så att jag inte stannar upp. Jag är redan på väg mot nästa mål. Faan hörni. Då missar man ju livet. Det är ju i de stunder man stannar upp som man känner.

Det där med stillhet / glädje. Det tål nog att funderas på för min del. Annars rasar väl livet förbi utan att man riktigt hann med.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Tofu på besök Så känner jag också. Det är först när jag tar mig tiden att reflektera över dagen som jag ser alla glädjeämnen. Verkligen ser dem. Men genom att ta sig tiden att reflektera och uttrycka tacksamhet, om så bara för sig själv, så tror jag att vi påverkar vårt undermedvetna så att vi blir mer närvarande i stunden på sikt. Det är ingen quickfix, kräver mycket övning, men jag tror att det skiftet i vårt mindset verkligen kan berika våra liv. Nu, nu, nu. Okej, okej, okej.

Kram 🐘

Profile picture for user Tofu på besök

@Andrahalvlek Godmorgon! Vad intressant att du ser det så med. Kanske är detta mycket vanligare än man tror?

Det krävs helt klart träning. Men jag tror på det. Man kan tycka att det verkar lite futtigt/töntigt ja kanske även lite obekvämt men att tänka till på detta sätter ju fokus på livets goda. Det blir en stöt i hjärnan mot det som faktiskt berikar.
Tycker mig kunna känna redan nu att jag ser fram emot de stunderna. Bara att få/ta den tiden känns nästan lite lyxigt 🧘‍♀️👌.

Profile picture for user Tofu på besök

Tror att jag kommit till upptäckt tack vare mitt system med de fyra stegen när det går fel.

När saker går fel har går gärna mitt huvud i spinn. Känner jag mig kränkt/missförstådd/illa behandlad så snurrar allt och jag kan bli blockerad. Vill till 100% göra mig förstådd och komma ur känslan snabbt.

När jag nu försöker fundera var skon klämmer så ser jag att det är egentligen inte mina problem som blockerat mig (i just det fall jag nu funderar över). Det är motparten som med manipulation och projicering försöker lägga över sina egna problem på mig. Jag i min iver att lösa problemen försöker förtvivlat bli förstådd. Det går inte i detta fall. Bättre att lägga tillbaka problemhögen där den hör hemma och meddela att man inte tar emot den utan parkerar den där den hör hemma och sedan släppa det hela.

Tror helt enkelt jag måste bli bättre på att ta till mig mina problem och hantera dem men även vara tydligare med vilka problem som inte tillhör mig och sedan bara släppa. Andra måste hantera sina själv. Det är nog ganska tydligt.

Om någon far ut mot en så bör jag bli snabbare på att sortera vad som är vad. Bara för att någon far ut mot mig betyder inte det att problemet tillhör mig till 100÷. Det kan lika gärna vara ett utbrott baserat på egna tillkortakommanden som man vill lägga över. Det finns ju ingen anledning att ta över dessa känslor från någon. De kan man ju vänligt skjuta tillbaka istället och sedan gå vidare...

Profile picture for user Sisyfos

Å vad intressant det du skriver nu tycker jag för jag har jobbat sjukt mycket med det här. Jag har helt klart medberoendetendenser och liksom du en vilja kanske inte att bli förstådd själv, men att konflikter ska redas ut, man ska nå förståelse och konsensus. Särskilt i min familj har jag haft den rollen. Alla ska må bra och ansvaret är mitt…
Jag har pratat om mina boxar…där jag placerar människor för att försöka hålla isär det här och för att det ska bli lättare att veta vad som ligger var. Det är lätt att projicera sina tillkortakommanden på andra. Lika lätt är det kanske för vissa att försöka projicera på dig. Och lätt att ta på sig ansvar som ligger i nån annans box. Har i min närhet en person som inte backar en millimeter, aldrig har gjort något fel, alltid är perfekt. Där kommer man inte längre. Det finns ingen möjlighet till konsensus. Där måste jag fokusera på dennes goda egenskaper och det är rätt många de också. Vi är liksom olika och det är bara att acceptera, men då kan man också låta hen härbärgera sina egna ”problem” i sin box, inte försöka lösa dem.
Lycka till med din personliga utveckling. Jag måste vara på min vakt, för det är jättelätt att halka tillbaka i gamla fällor.

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos Jag tror att när jag är så driven som jag är så är det ganska "skyddande" för andra. Jag kastar mig över lösningslådan och sorterar frenetiskt. Andra behöver egentligen bara luta sig tillbaka och vänta in mina "lösningar". Vill man ha rätt kan man kasta lite bensin på elden så kommer min hjärna jobba ännu mer frenetiskt. Jag är galet hård mot mig själv. Perfektion är mitt motto. Lösningar måste till snabbt.

Jag tror därför en av de första frågorna bör vara. Handlar detta om dig ? Vilka delar ? Lägg tillbaka de delar som inte tillhör dig vänligt men tydligt. Andas och känn in känslan av att du faktiskt inte bör / ska springa på dessa puckar. Om ni inte lugnet infinner sig finns övningar att ta till.

https://www.1177.se/Stockholm/liv--halsa/stresshantering-och-somn/avsla…

Om folk senare förväntar sig att jag ska rädda upp så är det viktigt att fortsätta lägga tillbaka det som inte tillhör mig. Inte börja plocka upp problemlösningslådan igen. Det blir inget ägarbyte om man ständigt går in och löser andras problem...

Viktiga ord:
Handlar detta om dig? Om inte..
- Är din motpart transparent eller otydlig gällande problemet? Kräv tydlighet så du inte springer till lösningslådan i blindhet. Utan tydlighet ingen aktion alls från din sida.

Gynna inte beteende som innehåller manipulation. Visa tydligt att du inte är intresserad av att sortera i problemlösningslådan för att andra ska slippa ta tag i sina problem. Gå därifrån. Släpp det tills folk pratar ur skägget och vågar blotta de verkliga problemen på ett vuxet sätt.

- Försöker hen kasta över problem / projicera allt till dig? Sätt stopp direkt om problemet inte tillhör dig. Gå därifrån och ta inte över andras problem. De får lösa dem själva. Den konflikten tillhör inte mig. Jag kan vara bollplank men inte ta över ägarskapet av problemet / bli projektledare.

Om jag lär mig att snabbare se vad som är vad och vad som tillhör mig kan kan kanske nå en riktig lösning som fungerar långsiktigt. Om motparten inte tar sin del kommer jag ändå inte nå en lösning genom att skriva under ett ägarbyte. Därmed är det bortslösad energi att kliva in där. Bättre då att jobba med egen balans. För att veta vad som är vad blir det därför viktigt att man får en helhetsbild av problemet. Inte otydlig projicerad bild. Får man inte en tydlig bild är det bättre att bromsa än att kasta sig på verktygslådan tills folk har formulerat sig på ett förståeligt sätt. Annars förbrukar jag värdefull energi jag kan lägga på att må bra istället❤

Profile picture for user Tofu på besök

Vill tipsa om en gratiskurs gällande självkänsla i följande 4 delar som finns online (sök en liten kurs om självkänsla ppcs):

1) Vad är självkänsla?
2) Lär känna din egen självkänsla!
3) Hur förändrar jag min självkänsla?
4) Hur kan jag hjälpa någon annan att förändra förändra sin självkänsla?

Kan redan nu se att man kommer förstå sig själv bättre efter denna kurs om man verkligen gör övningarna. Får förhoppningsvis verktyg att göra små justeringar till det bättre. Har precis kört delmoment 2.

Profile picture for user Tofu på besök

Varje dag jag vaknar är det med en känsla av tacksamhet. Helt otroligt för den håller i sig och infinner sig varje dag, utan undantag. Inte ens i tider då det är tufft byts denna känsla ut när jag vaknar. Att vakna nykter är så himla befriande. Att veta att vad jag än gjort eller sagt har det varit hela jag som gjort det. Ingen bedövning har tagit bort delar av den kapaciteten utan hela jag har valt det jag valt.

Har även landat i följande. Man kan göra ett misstag en gång. Gör man samma sak två gånger är det istället ett val. Mår man inte bra betyder det att det är något som skaver. Då får man helt enkelt sätta sig ner och fundera. Vad behöver jag ändra på och hur?

Jag tänker inte skämmas när jag hamnar i de låsta lägena. Jag tänker vara jävligt stolt. Varför? Jo, för att jag erkänner för mig själv att något är snett och är beredd att titta på hela problemet. Inte intresserad av att sopa under mattan. Jag vill lösa problemen. Det viktigaste för mig är att jag varje dag strävar efter en harmoni och glädje i det jag gör. Infinner inte det sig är jag beredd att korrigera så det blir bra.

Detta Coronaår skapar möjligheter. Nu finns det en lucka att tänka på vad vill jag med mitt liv? Hur ska jag nå dit och hur ska jag se till att den resan faktiskt blir trevlig och minnesvärd?

Profile picture for user majsan_nu

@Tofu på besök Åh, så fint o tankeväckande du skriver, blir glad av att läsa ditt inlägg! Jag tar till mig av allt du säger... Det som, kanske, är svårast för mig är det du skriver om tacksamhet - ska verkligen försöka ta det till mig!!!
Så härligt inlägg - Tack igen 👍
Kram från mig 🤗

Profile picture for user Tofu på besök

@majsan_nu Tack snälla. Det värmer 🤗.

Jag jobbar vidare med mina mål ovan. Att grundelementen ska vara glädje, stillhet & tacksamhet.

Jag lyssnade på Amelia Adamo på Framgångspodden under en av mina promenader denna vecka. Intressant att höra någon i den generationen sätta ord på sitt liv. Hon fick frågan om hon skulle velat göra något annorlunda i livet? Då pekade hon på att vårda själen mer. En sak jag reflekterar över mer och mer. Tycker vi drivs av fel värdegrunder i väst. Vi blir lite lurade i hela kapitalistspåret och tjäna pengar kontra att vårda just själen. Vad spelar hög lön och fin bostad för roll om vi mår skit och försöker döva bort våra liv? Den eviga jakten. Varför?

På något sätt förväntas vårt välbefinnande komma av bara farten. Tycker vi nästan misshandlar oss själva många gånger. Att vi inte sätter det själsliga livet främst pekar lite på det. Titta på hur en vanlig vecka ser ut. Hur många naturliga inslag av stillhet finns? Från det man vaknar är det i vårt prestationssamhälle full rulle tills all mat är serverad och allt bortplockad. Då finns snarare en lucka att brassa av några fler mail. Tittar man på hur mycket glädje det varit under en dag? Är det ens en fråga eller rullar bara allt på?

Har bestämt mig för att varje dag gå ut en runda i vackra miljöer. Tillåta mig själv att stanna upp och insupa / njuta av vacker vy när jag passerar. Denna vecka bestämde jag mig för att inta en bänk precis vid vattnet och göra en avslappningsövning där. Tänkte först - detta blir pinsamt... Sitta där i det öppna och köra inför öppen ridå. Sedan tänkte jag om. Jag gillar ju denna plats. Finns ingen vackrare där vi bor. Varför inte inta den i 15 minuter även om det innebär att folk stirrar på mig blundandes, tillbakalutad under denna övning. Var tvungen att testa om det gav något extra att göra den i just denna vackra miljö. Svaret är. Det var fantastiskt! Självklart ska man göra det. Att öppna ögonen när man är redo för att ta in denna vackra omgivning är en stor bonus.

Det är dags att tänka om på riktigt. Trycka bort den ständiga jakten och faktiskt ta vara på det vackra som ger något. Fler borde sätta sig bredvid mig under dessa stunder istället för att gasa förbi under sina hundpromenader för att hinna hem till nästa Teamsmöte.

Mitt nya motto. Själen kommer först!

Profile picture for user majken_r

@Tofu på besök så fint att läsa om din stund på bänken. Känner igen mig i dina tankar. Mår mycket bättre sedan jag aktivt och medvetet tar hand om mitt inre, själen. Tack och hoppas du får sova gott⭐️

Profile picture for user Varafrisk

Så fint inlägg @Tofu på besök

Jag brukar gå en promenad vid Vänerns strand…inte varje gång men ofta sätter jag mig på en bänk. Tittar ut över vattnet, blundar, försöker landa ..sänka axlarna…sitta på hela rumpan…ibland ber jag Sinnesrobönen..ibland så bara jag ber..är inte på djupet troende…men sökare…sökare efter det andliga🙏🏻

Kram🥰

Profile picture for user Tofu på besök

@majken_r @Varafrisk Tack för era inlägg 🙏.

För mig är detta en träning i att få balans. Att vårda sig själv och faktiskt hitta sätt/tillfällen där jag får chans att njuta av livet. När jag ser skillnaden i tänk och mående så är det verkligen på tiden. Tänk vilka insikter man får. Undrar om inte hela denna resa någonstans var värt det? Om jag inte skulle fastnat i detta beroende så hade jag nog aldrig tvingats tänka till...

Lite som Amelia Adamo. Nu när hon tänker på det nu så ser hon att hon borde kanske lagt mer tid på att vårda själen. Jag ser verkligen denna Coronatid som vår chans till reflektion. Att ta denna tid och verkligen fundera över vad man vill med sitt liv. Att påbörja en ny resa som inte är det eviga ekorrhjulet. Snarare identifiera möjligheter och ta sig till ett liv där man vill vara. Inte bara en månad under semestern utan varje dag.

Som jag tänker nu har jag aldrig tänkt. Har aldrig bett om hjälp och har aldrig vågat yppa något om den inre känslan / själen. Jag har bara stretat på. Nu när jag tittar på det utifrån ser jag ju att jag i och med avsaknad av reflektion i den riktningen missat massa chanser till just det härliga livet. Sedan har jag nog varit riktigt tröttsam med bitvis. Full av energi och aktion men vem orkar hänga med på det år ut år in?

Semestern har alltid varit storslagen med fullt ös men sedan har det mest varit massa jobb. Vårda själen har det aldrig funnits tid till. Inte undra på att det brakade ihop. Konstigt nästan att det inte hände tidigare ❤🧘‍♀️.

Profile picture for user Sisyfos

Klok som en bok har du blivit, Tofu. Jag tror att du har rätt. Ibland tänker jag att det är sånt här man borde lägga en hel del utbildningstid på: konsten att må bra, med utgångspunkten att alla kan må bra.
Grundstolparna: äta bra, sova, röra på sig, utevistelse. Redan här fallerar så många tror jag. Det är också”ärftligt”. Även om man inte missbrukar just alkohol så är det kanske kaffe, energidrycker, kass mat etc. Ingen motion, inte gå ut. Å så är man förvånad över att man inte mår helt bra.
Å så reflektionen. Vi har helt olika förutsättningar tror jag och vissa behöver vårda, pyssla om och tänka efter mer än andra. Gäller att hitta sina nyklar, men det finns absolut möjlighet att träna upp sig även mentalt. Och att flytta fokus från ”dåligt” till”bra”. När en närstående till mig fick inbrott och blev av med allt av värde (och affektionsvärde) tog hen ett väldigt aktivt beslut om att gå vidare. Inte stanna kvar i det som varit. Sorgen finns ibland. Men säkert då också ibland en reflektion över vad som egentligen är viktigt i livet. Och det är väl så vi måste göra med alkoholen och den bakgrunden också. Lyfta blicken och gå vidare, reflektera som du gör nu över även de positiva effekterna av de erfarenheter som missbruket har fört med sig. Det här Forumet till exempel och all livsvisdom härinne.

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos Tack för dina tankar. Jag läser alltid din respons flera gånger. Det finns alltid något att vända på som berikar ❤.

Jag ser en stor skillnad på hur jag möter folk. Jag ser även hur många som faktiskt är väldigt inkapslade. Speciellt de som kanske inte behövt tänka till. Där livet bara rullar.

Nu när jag pratar har jag inga problem att vrida och vända på hela mig och mina drömmar. Har jag något tillkortakommande så säger jag det och ber alltsom oftast om råd/input. Många är inte där. De sitter och håller inne med allt. Man ser hur de stelnar till för att sedan försiktigt försiktigt lyssnar innan de vågar börja titta på sig själva.

Tycker mig se ett stort intresse men sedan är man låst i sina egna beteendemönster och sitter fast. Därmed blir det enklare för andra om jag går hela vägen och utvecklar hur jag tänker för andra att hänga med. Man märker att folk vill prata mer. Vill komma vidare men har aldrig riktigt funderat på egna låsningar eller långsiktiga drömmar. Inte heller beredda att se jobbiga perioder som tillväxt och vara stolta över sådan resa istället för att skambelägga.

Just skambelägga är helt borta för mig. Det jag gått igenom har ju tvingat mig att blotta mig, göra om och göra rätt. Jag hatar inte mig själv längre. Jag förstår och tycker det är häftigt att jag släppt masken. Att just släppa masken och våga se helheten vid olika tillfällen gör att jag kan ta kloka och välavvägda beslut. Hade jag förnekat, skämts eller sopat under mattan så fattas ju beslut på fel grunder. Där är många. Väldigt många inser jag när jag pratar med folk. Yta / fasad är viktigt för väldigt väldigt många i olika grad dock. Just denna yta börjar jag se som ett gift. Ett gift mot äkta frihet.

Profile picture for user Tofu på besök

Måste bara dela med mig av detta. Jag gillar å mixtra ihop lite av det oväntade. Testa på vinst eller förlust. Ofta när det gäller smaker lär man sig ju bara man vågar ta ut svängarna lite.

Har gjort en rad olika drycker med min Vitamix. Min favoritmjölk till kaffe alla kategorier är att göra egen på rostade hasselnötter. Den är fantastisk! Det är otroligt enkelt att göra egen så testa. Att sedan smaksätta denna mjölk till morgongröten ger den där extra kicken. Jag har gjort mjölk på det mesta. Nötter, ris, fröer, kokosflingor, havre och ärtor. Kul bisyssla.

Har länge haft kakaosmör i kylskåpet men inte riktigt vetat vad jag ska ha det till. Ikväll kom den där lusten att smaska så jag testade en ny grej med kakaosmör. Lukten när man smälter kakaosmör är ganska speciell. Jag gillar det men det luktar ganska starkt. Blandade ihop nedan till mer av ett smör. Jag tror stenhårt på det till scones, lite sylt och kokosgrädde. Själva smöret blev väldigt spännande smak på. Bara att blanda ihop allt nedan i en mixer:

2 dl råa cashewnötter som mixas till mjöl i mixer
3 dl mandelmjöl (går att mixa ner även dessa om man har hela)
1 dl saltat jordnötssmör
2 dl smält kakaosmör
8 msk agavesirap
1 tsk malen kanel
½ tsk Himalaya salt

Varför bara köra jordnötssmör när man kan hitta nya smaker? Detta måste utforskas mer. Har ni förslag på fler inslag så testar jag gärna 🤗

Profile picture for user Sisyfos

Låter gott.
Då ska jag passa på att fråga nån som kanske vet: vad är det för speciellt med Himalayasalt? Det känns bara så onödigt miljömässigt, eller är det något extra, salt har väl inte så jättemånga nyanser?

Profile picture for user TappadIgen

@Sisyfos Skillnaden är att Himalayasaltet är rosa, vilket kan vara lite häftigt. Sen ska det innehålla lite spårmineraler, men inte så att det påverkar egentligen, mer än färgen. Ett problem är att det inte har jod i sig, så man ska helst inte använda bara himalayasalt, om man nu vill använda det, utan varva med salt med tillsatt jod.

Lite kort är det dyrare och har en häftig färg och saknar nästan helt jod.

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos Nu kanske jag ger mig ut på djuptvatten men salt är nog den godaste kryddan jag vet. Om jag skulle välja mellan sött och salt tar jag 9 ggr av 10 salt. Galna mängder för många men så är jag ju sån... Salt måste jag få ha kvar. Där vill jag inte vika mig 😎. Om Himalayasalt är sämre än annat salt miljömässigt är jag ok med annat. Miljön är kanske ett av de absolut viktigaste frågorna. Så mycket där ute är förstört så man får ont i hjärtat när man ser det.

Tycker nog salt kan smaka olika. Kanske är det mer formen som gör det dock? Fina flingor som är tunna. Alltså 🥳🤗.

Profile picture for user Sisyfos

Visste att du var en salt böna Tofu😉, jag är med dig till 100 %.
Tack TI för saltgenomgången. Ja, det är rosa och vackert (tydligen rikt på järn och andra mineraler). Jag fastnade bara i tanken på transporter när jag stod och funderade på det i affären en gång och undrade om det verkligen kan göra någon skillnad smakmässigt om det kommer från Himalaya. Men kanske är det inget problem, känns bara som om det blivit oerhört populärt.
Ja, jag får väl se om salt smakar olika, skickade sonen att köpa salt och han kommer hem med ett paket med lägre natriumhalt. Ve och fasa! Det kan väl aldrig bli lika bra?
Jod är förövrigt jätteviktigt TI, bra att du tog upp det eftersom det saknas i många flingsalter också. Man vill inte att sköldkörteln ska börja bråka.

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos Ha, ha. Jo saltböna är jag. Min mamma brukar trycka på mig de där lägre saltet. Ursch... eftersmaken... nej. Det går inte 🤯.

Något annat. Idag hade jag ett samtal med en nyfunnen vän. Vi lärde känna varandra ganska fort och jag har ärligt berättat hur jag är från början. Enklare numera för jag tycker även jag känner / förstår mig själv bättre och har lättare att se mina styrkor / tillkortakommanden. Bryr mig inte så mycket om någon skulle tycka jag är konstig längre heller. Ger de mig blicken så är min första tanke (säger inget) har du ens börjat titta på dig själv? Vet du vem du är?

Idag kom diskussionen in på alkohol. Fick frågan om jag gillar whiskey? Mitt svar blev. Absolut, alldeles för mycket. Jag gör ju inget normalt så dricker inte heller whiskey normalt. Därför la jag ner alkoholen för 1.5 år sedan. Det har jag även gjort med snus för jag kunde inte hantera det heller... Så är det med de mesta. Jag måste tänka på bromsen annars bär det av!
Det blev lite tyst. Så kom frågan. Andra droger? Mitt svar blev nix. Har aldrig testat för jag är typ säker på att jag skulle gå "all in" och hade älskat det. Du hade fått fiska upp mig på plattan då...
Svaret blev... Du, jag är likadan. Borde tänka på drickat.

Alltså, vad är man orolig för egentligen när man inte vill prata om denna last? Gör man det bara med självrespekt och att man visar att man menar allvar har iaf inte jag sett någon som tar det fel. Snarare har flera sökt upp mig på sistone och berättat om sina problem.

Inser att mitt skal / fasad inte fört så mycket positivt med sig. Snarare har det varit ganska kämpigt att dölja känslor och hålla fasaden uppe. Nu när jag inte bryr mig så mycket längre kan man lägga tid på så mycket roligare saker än att hålla sig själv i schack. Numera går det lite mer automatiskt.

Profile picture for user Tofu på besök

Precis hemkommen från en middag. Samma par somnade nästan vid middagsbordet för 1.5 år sedan. Idag var jag och frun nyktra. Hon kör vit månad.

Jag kan inte se att jag beter mig på något annorlunda sätt idag vid middag än när jag drack. Jag håller låda och skämtar så som jag är. Jag är trygg i min nykterhet och bekväm med när andra dricker. De får göra hur de vill.

Det enda är att maken drack rätt friskt. Ni vet när de har kontroll på sig själva men stöter till saker och får lite oreda med balans och tal. Idag tycker jag synd om sådana människor. Jag ser det som man tappat kontroll på sitt drickande då. Toleransnivån är hög och det verkar vara balanserat men samtidigt ser man att tal och balans gått ur led. Det går över styr.

Allt mer än 2 glas är fortfarande den gräns jag har i mitt huvud gällande trivseldricka och riskberoende / beroende. Här var det nog snarare över 2 flaskor pp.

Jag känner mig som en vinnare. Så himla skönt att kunna lägga mig och veta att jag inte spelat över utan haft koll på läget. Dessutom kommer jag vakna utvilad. Den är svårslagen. Den där tacksamheten jag känner att jag fick stopp gör sig verkligen gällande dagligen fortfarande. Fast det snart gått 19 månader. Underbart ❣

Profile picture for user Tofu på besök

Sitter och läser statistik gällande alkoholkonsumtion under pandemin. Fastnar vid denna mening

"18.1% of adults in England were drinking at “increasing or higher risk” in the three months to the end of October 2021".

Sjuka siffror. Läser även siffror från USA. Några av de rönen man sett är att de som hade riskbeteende innan nu i större grad ramlat dit nu. I England fler kvinnor än män. Det tror man beror på kvinnans roll i hemmen.

Man pratar från försäkringsbolagens sida om hur man kan ta tag i dessa problem snabbt när folk återvänder till sin arbetsplats för att bryta trist mönster i tid. Innan folk fastnar så de blir svåra att vända.

Med all förnekelse och skam tror ju jag vi står inför en enorm utmaning. Nu går det inte längre att vifta bort siffror. Det måste upp på högre nivå. Lyft bort skuld & skam på samhällsnivå och öppna upp för stödjande diskussioner så vi kan prata öppet om detta.

Sitter själv nu med en vän som förnekar sin situation. "Påhejad" av frun dricker de så relationen går i kras. De verkar inte se sambandet mellan konsumtion, ångest, utbrändhet, aggressivitet och depression. Den länken är för mig glasklar idag. Den kan man inte snacka bort till en whisky.

Hur många kommer gå tillbaka till dina jobb av de som trillat dit och hur många kommer försöka hävda att hemarbete fungerar fint. Så man kan dricka i fred...

Profile picture for user Tofu på besök

@majken_r Tack för dina kommentarer 🙏.

Jag har en fundering kring detta med förnekelse. Själv har jag inte ljugit eller dolt flaskor. Jag drack "relativt" öppet. Däremot har jag några runt mig som jag upplever förnekar eller tom blånekar. Hög svansföring på iaf en. De förminskar, förnekar/undanhåller och slätar över sina problem vid diskussion.

Vad är er upplevelse? Visste ni innerst inne hur allt låg till innan ni tog steget att sluta eller ljög/förnekade ni situationen även för er själva?

Själv var jag medveten. Jag visste att jag drack för mycket och var rädd för konfrontation. Att någon skulle ta upp diskussionen. Genom det så normaliserade jag drickande till något som ingår i livet för alla. Inga konstigheter typ.

Jag visste dock att jag drack för mycket för min och andras bästa innerst inne. Väntade nog bara på att någon skulle tala allvar med mig... Var livrädd inför det ögonblicket och skammen var stor. Hade en läskig självkontroll när jag drack. Inget sludder och passat mig för att köra "fyllesnack" så det märktes. Fått det att kännas för andra att det inte är några konstigheter. Visst drack mycket men ville aldrig framstå som ett fyllo så balanserade på en tunn lina för att hålla mig på "rätt sida".

Profile picture for user Kennie

Hej,
Jag hade nog en känsla av att jag drack ohälsosamt i kanske ett år innan jag slutade. Men jag höll typ alltid stilen ( med mycket ansträngning) så ingen reagerade på mitt drickande. Och så är jag så ordentlig på så många andra sätt - städar, jobbar, tränar, lagar bra mat, så det bidrog nog till att jag inte riktigt kunde ta till mig att jag börjat tappa kontrollen över alkoholen. Det stämde inte med min självbild. Att bestämma mig för att sluta var inget jag planerat, utan det var ett fylletillfälle där jag gjorde just det - tappade kontrollen- som skrämde mig tillräckligt för att jag aldrig kommer riskera att hamna där igen. Och när jag väl slutat och rensat hjärnan blev det tydligt att jag varit på väg åt fel håll under åtminstone ett par år. Men jag kan ärligt säga att jag inte tänkte att jag hade ett riktigt alkoholproblem förrän det plötsligt blev tydligt att det var just vad jag hade. Och då såg jag allt drickande de senaste åren i ett nytt ljus.

Profile picture for user Sisyfos

Jag hade en känsla långt innan jag hade egentliga problem på pappret. Då drack jag 1/2 flaska vin fredag, lördag och ofta söndag. Alltså precis vid riskbruksgränsen för kvinnor. Var tvungen att köpa 1/2 flaskor annars blev det mer. Läste härinne redan då och tröstade mig lite med att andra drack mycket mer per gång och hade större problem. Hade också arbetskamrater som drack mycket. De drack stora mängder när vi var ute. Det sociala drickandet var ju aldrig mitt problem. Jag tyckte själv då att det var onödigt att dricka varje helg, men det var extremt förknippat med avkoppling och belöning och ”alla andra drack ju” och så mycket mer, sen började jag smygdricka och vilja ha mer. Minns nån gång när jag för första gången tog ett glas vin (eller två) innan jag skulle ut och träffa vänner. Då var jag nog rätt berusad under kvällen, hade lite svårt att minnas. Men det hände väldigt sällan att det blev för mycket ute. Jag har aldrig gillat att vara full och särskilt inte ute bland folk. Sen drack jag för att sova och medicinerade med alkohol. Det är mitt stora problem. Eftersom jag aldrig drack mer än nån annan ute och många dricker rätt sjuka mängder, så är det lätt att bagatellisera och tänka att ”alla andra dricker ju”. Mitt smygdrickande ”fanns”heller inte. Det tänkte jag bort.
Men nu såhär i efterhand så är det galet hur jag tänkte. Jag förstod inte att man inte måste få unna sig vin till helgen. Förstod inte hur det påverkade även om det inte var några jättemängder förrän det spårade ur och jag smygdrack. Nu när jag dricker sparsamt så märker man ju direkt vad som händer i kroppen och hur mycket endast två glas vin påverkar. Det är helt galet att hälla i sig det varje helg.
Härinne kan man ju ibland läsa att rätt stora mängder alkohol är ”normalt”. Jag tror att det är vanligt med mycket alkohol. På middagar 1 flaska vin per person eller mer. Det är helt galet mycket och det kan man sannolikt inte hinka i sig om man inte har en rätt hög toleranströskel och en rätt hög normal konsumtion. Riskbruksgränsen (man kan ju fundera över om den ens är rimlig och om könsskillnaderna är rimliga) ger ju 135 cl per vecka för kvinnor. Det är rätt mycket, det med och man ska ju inte dricka så många glas per dag, särskilt inte om man är äldre.
Men tillbaka till frågan: det är nog ingen idé att ändra på någon som tycker att de dricker ”lagom”. De kommer alltid att ha referensramar som dricker lite mer. Det är synd att de inte fattar hur det påverkar. För det är ju det man fattar när man slutar dricka. Att man blir så seg. Och ju mer desto värre. Seg, ångest, oro, dålig sömn…
Valet är rätt lätt när man inte hör till högkonsumenterna. Det är då man känner av hur mycket alkoholen påverkar.

Profile picture for user majken_r

Jag visste innerst inne för länge sedan att mitt drickande var risky business.. Men. Mitt ”problem” var att jag inte druckit så stora mängder, och inte heller ofta. Har aldrig hört några kommentarer om mitt intag. Mina större barn tycker tvärtom att jag ibland oroar mig onödan då jag inte dricker så mycket.. Har länge känt att ett glas aldrig räcker, och vetat att det där är ingen bra grej. De senaste två åren ökade hemma-själv-soffan/vinet. Min avgörande insikt kom när jag ett par gånger gömde ett extra glas vin i skåpet så jag hade ett stort kvar när mannen lagt sig. Att jag ibland kräktes för att försöka minska bakfyllan. Min räddning, att på allvar förändra drickandet är att jag blir galet bakfull och får minnesluckor av även väldigt små mängder alkohol. Blir passiv. Det är liksom inte värt längre. @Tofu på besök

Profile picture for user TappadIgen

@Tofu på besök skrev:"Visste ni innerst inne hur allt låg till innan ni tog steget att sluta eller ljög/förnekade ni situationen även för er själva?"

På första frågan svara jag ja och nej och på andra frågan svarar jag nej och ja.

Jag visste nog ganska länge sedan att mitt drickande var något som jag behövde göra något åt och var något som jag också gjorde något åt och i vissa perioder också höll inom rimliga gränser. Så visst visste jag innerst inne, men samtidigt kan jag ju efteråt säga att jag relativiserade ganska rejält. Jag vet att en tröst jag hade var att jag när jag gick till systemet i min jobbstad så påträffade jag väldigt ofta en grupp människor som hade slagit sig ner i närheten och börjat konsumera inköpet tillsammans och i ljuset av deras beteende så kunde ju mitt drickande förefalla i det närmaste normalt. Jag kan fortfarande ofta trivialisera mitt drickande även om det är så långt tid sen nu och jag ser mer nyktert på det idag. Ofta är det då att jag tänker i termer av vad jag inte gjorde.

Profile picture for user Tofu på besök

Tack för era svar allihopa! Hjälper att förstå att det ofta inte finns ett rakt ja eller nej på mina frågor. Även att det kanske kan ta ganska lång tid innan man inser hur det egentligen stod till även om man lagt ner drickandet sedan en tid tillbaka. Detta hjälper mig i mina nuvarande dialoger. 🤗

Profile picture for user Tofu på besök

Har verkligen försökt jobba med mig själv. Det där med att släppa saker när det inte går som det ska. Att inte gå all i och reda ut andras brister när saker går i stå. Ta det lugnt och andas.

Det är verkligen stor skillnad. Men... idag brast det. Det är en soppa jag arbetar med gällande leveranser. Jag har sagt ifrån att jag inte tar i andras problem. Har hanterat mina metodiskt och exkluderat andra som inte behöver vara inne i röran när saker gått i stå. Jag tar mina saker så får andra reda ut sina.

Tillslut var mitt bord rensat men då dyker det upp på andra ställen istället... Frustrationen har ökat och folk verkar inte känna igen mig. De gör vad de kan för att få mig in i sörjan fast jag sagt nej. Få mig att lösa deras problem.

Idag gick det inte längre... De brast tillslut när de stressat skickar faktura med 0 dagars betalningstid som dessutom är helt fel. Har inte ens fått varorna och de hotar med att inte leverera om inte en tredje part betalar som har 0 med mig att göra. Bråket gäller två andra och de försöker få mig att bli delaktig fast dokumentation är klar. Det har 0 med mig att göra.

När jag öppnade fakturan brast det. Poletten gick ner så att säga.

Jag gjorde fullständigt klart vad jag anser och att jag inte tänker betala förrän jag vet att det blir leverans. Att jag var trött på hela spelet. När jag säger det hör jag att motparten försöker hålla sig. Han sitter och skrattar... Sedan säger han. Ja herre du har verkligen haft otur...

Där inser jag att det kanske varit så att jag verkligen har hållit tillbaka. Nästan onormalt mycket och de misstog mitt lugn för att de kan göra sina problem till mina för jag varit så balanserad. Bara att veva med armarna och leva om. Det gick inte... Det blev tvärnit.

Mitt nya problem är var går balansen? När är det ok att säga ifrån och när är det inte? Hur mycket är det ok att sätta ner foten? Kanske har jag hittat balansen? Kanske var idag rätt dag att säga nu räcker det... Jag tycker det är skitsvårt...

Gjorde iaf så att jag la undan allt och gick ut en vända gör att komma i balans. Tror även att ett viktigt steg blir att bryta tanken och göra något som är kul nu istället. Så man säger till hjärnan - ok bra nu är detta hanterat. Släpp det och njut av livet nu istället. Inom tid kommer detta vara löst å skit samma om det inte blir löst. Det går ju det med...

Tydligt är att jag gillar inte att bli lurad eller anklagad för saker som inte har med mig att göra. Rätt ska vara rätt. Det är fortfarande viktigt för mig tydligen. Om folk sedan vill leva om och kasta ur sig elakheter så fungerar inte det längre på mig. Där har jag lärt mig att se att sånna människor har problem och dem behöver jag inte göra till mina. Där är jag numera balanserad. Att folk försöker luras. Då går jag fortfarande igång tydligen...

Step by step... Hur hanterar man lurendrejeri på bästa sätt? Genom att ignorera och sköta sitt. Sätta gränser vad som hör till mitt och ditt och sedan lägga åt sidan så det inte äter upp en. Just den där sista. Där har jag en liten bit kvar. Hur man snabbt växlar om till att säga nu släpper vi detta för att istället tänka tjohoo vad ska vi göra för kul nu då?

Profile picture for user Sisyfos

Nja Tofu, jag vet inte om det är att sträva efter att släppa för fort heller när det har uppstått en sån här situation. Nu vet jag inte exakt vad som har uppstått, så det kanske är helt rätt att bara släppa, men ibland måste man hjälpas åt för att komma vidare. Att då bara flytta sig en liten bit åt sidan för att ge motparten lite spelrum brukar fungera bra. Men det handlar nog mer om andra låsta lägen när man är beroende av varandra.
Det du beskriver verkar du inte ansvara för alls och då är det väl helt rätt att säga ifrån?
Egentligen tror jag att det är helt normalt och nyttigt att gå igenom en sån situation i huvudet några gånger. Fundera på vad man kan slipa på tills nästa gång. Du kanske var för arg nu när du ringde? Du kanske ska träna på att lugna dig först, då kommer inte reaktionen så starkt efteråt för då har man tänkt igenom sitt budskap ordentligt och är mer samlad. Eller så kan man ju ibland behöva reda i de känslor man får när man blir arg. Vad de väcker? Ledsenhet, misslyckande, sorg, ensamhet?
Bara att du skriver här gör nog sitt till. Nästa gång lite klokare, långsamt framåt, för bakåt går du ju absolut inte.
Förresten så tror jag att ilska är bra ibland.
Är man engagerad så blir man arg också. Titta bara på Gordon Ramsey. Sen får man precis som du skriver lära sig att låta det rinna av snabbare…

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos Tack snälla för input.

I detta fall vill de ha mig att ansvara för 3:e part så de får betalt. Jag har i detta fall inget avtal med någon av parterna i relation till deras konflikt. Jag står utanför. Trotts det skickar de fakturor och hävdar ena och andra. De försökte... Den gick inte hem.

Borde jag lugnat mig innan? Hade det hjälpt mig att inte reagera efteråt? Jag vet inte. Kanske eller så hade det samlats till nästa försök. Nu har jag visat att jag inte tänker ta i deras konflikt. Jag blir lätt engagerad och säger för mycket. På de sättet kan de nästla in mig i saker som inte tillhör mig. Sedan blir man lätt anklagad för det som inte går om ens försök inte leder till framgång. Jag tar illa vid mig av sådant. Speciellt eftersom jag vill väl.

De som har slutit avtal i ärendet är de enda som till sist kan lösa det. De är egentligen inte beroende av mig. Som konfliktlösare kanske fast inte i detta fall. Det är helt klart en part som försöker lura till sig pengar... Det har jag svårt att reda ut. Jag har inte tillgång till deras bankkonton eller avtal. Jag kan inte deras uppgörelse och vet inte summan.

I min värld är det bara att skicka faktura till rätt part och sedan får man driva det därifrån om rätt part inte betalar.
Nu har jag bestridit fakturorna de istället skickar mig då andra blocket inte betalar. Jag kommer inte plocka upp dem. Beslutet är fattat. Det är rätt beslut. Nu vill jag hitta sätt att bara vända blad. Inte fastna. Inte nästla mig in i deras konflikt.

Det som fattas mig är "lösningen alkohol". Tidigare hade jag tagit ett glas och sedan hade det varit high life. Nu måste jag hitta rätt sätt att växla om. Lägga åt sidan och varva ner för att istället fokusera på rätt saker som jag mår bra av.

Igår gick jag ut och gick. Sedan badade jag. Idag har jag fotat massor. Sjukt snygga bilder blev det. Det kreativa hjälper. Då kan jag bryta och det blir lustfyllt. Tror även stöpa ljus hade fungerat. Det gillar jag verkligen. Använder färger och olika formar. Har en 3:d skrivare så bara printa formar och sedan stöpa coola ljus 🤗.

Profile picture for user Tofu på besök

Närmar mig 600 dgr. Såg detta av en slump när jag gick in på en app. Det intressanta med den siffran är att jag inte ens tänker i de termerna. Alltså tänker inte på mig som en drickare/ickedrickare. Jag är jag oavsett.

Mitt mål var att inte se på mig själv som annorlunda jämfört med andra. Inte tacka nej till möten / sammankomster där det dricks utan snarare vara som vanligt. Bete mig som innan med den lilla skillnaden att jag inte dricker själv. Att få det att kännas helt naturligt. Även få det att vara helt naturligt för andra.

Jag har kommit dit. Det är ingen grej för mig längre och jag känner även att andra är ok. Tänk er. Det har alltså tagit mindre än 600 dagar att få detta till en ickefråga.

I början var det på stapplande steg. Skam och stolthet stod i vägen. Nu i efterhand inser jag att det enda jag egentligen behövde var mod och träning. Andra bryr sig egentligen väldigt lite bara man kör på som vanligt.

Skillnaden mellan nu och då är mitt eget mående. Att jag idag hanterar mig själv så mycket bättre. Jag har stannat upp och tar in det som är runt mig och jag jobbar inte längre emot mig själv. Jag jobbar med mig själv.

Visst låter det självklart. Enkelt. Idag är det enkelt. Det var inte enkelt att komma dit. Skam och stolthet var svåra begrepp. Idag är de begreppen intetsägande. Jag har sett igenom dem. De kan fara båda två 🤗

Profile picture for user Tofu på besök

Är på stor fest. Den började igår och pågår hela helgen. Här finns massor av vin. Är ensam om att inte dricka. För mig är det så naturligt. Jag märker att jag har blivit mer spontan. Pratar med enkelhet på precis som när jag drack. Det är verkligen ingen skillnad alls. Jag skiljer mig inte från andra i sällskapet. Jag är en del av det.

En person ville bjuda på bubbel. Har aldrig träffat honom och han kom glad i hågen fram och sa det finns rött bubbel. Nej tack sa jag och fortsatte som vanligt. Sa inget mer. Det har varit enda tillfället under denna fest hittills jag ställts inför frågan.

Den stora skillnaden nu är att det inte är en grej för mig längre. Ingen alls. Jag lever på som vanligt. Det finns en positiv bit. Jag sover djupt. Jag är nog den enda som inte känner att jag behöver sova middag idag. Andra är lite slakare idag än igår. Jag är som vanligt.

Att lägga alkoholen åt sidan handlar nog trots allt väldigt mycket om vana. Att våga gå emot normen och stå stadigt när man gör det. Övning ger färdighet och tillslut sitter det. Så skönt!

Profile picture for user Se klart

Vad fint att läsa 🥰
Jag var faktiskt just ikväll på fest med för mig så många okända. Mingel och bubbel, dans och flams. Precis som du skriver slog det mig hur glad, pratig, och lika dans-benägen jag är som nykter. Och kanske är det rentav så att jag bonus-njuter just av att känna mig så klar.
Klar blir jag också lite tidigare än de som dricker. Vid midnatt är jag helt klar. Så behöver jag lite hemma-tid, äta ett äpple, (tillfälligt glass-stopp) och komma ner i varv. Precis som du skriver handlar det mycket om vana. Om den sociala muskeln ständigt legat upphängd i mitella i form av alkohol - så klart att den behöver träning.
600 dagar är inget man skojar bort! Kram 🤗

Profile picture for user Tofu på besök

@Se klart Så är det verkligen 🤗. Vilken resa man gjort och otroligt häftigt att det går att landa på fötterna och ta sig vidare. Nu i efterhand när man passerat 600 dgr och tittar tillbaka har det hänt en hel del. En U-sväng och jag har fått en annan ödmjukhet inför livet och en helt annan inre harmoni. Genuin glädje och nyfikenhet på nytt. Nya relationer som är guld värda.

Det går verkligen att leva på som innan men utan alkohol. Ett rikare liv helt klart på mycket stabilare grund 🙏🥳🧘‍♀️.

Profile picture for user Tofu på besök

Oj, vad tiden springer iväg. Denna vecka har vi varit på studentfirande. Alla föräldrar var inbjudna och allt var väldigt väl arrangerat.
Enda "missen" var att de inte erbjöd något alkoholfritt alternativ. Alla bjöds på bubbel till fördrink och sedan två glas vin. Fanns inget alternativ att tillgå mer än vatten.

Där surnade jag faktiskt till lite. Att de ska va så tydligt inriktat på alkohol som enda raka vägen i vårt samhälle. Alla ska ha nått.

Nu skäms inte jag alls längre och kör inte ens med förklaringar så har inga problem att fråga efter alkoholfritt även om hela bordet hör. Däremot minns jag ju hur det var i början. Som man kämpade och hade inövade kommentarer kring allt. Snurrande in sig och skruvade på sig. Så nära det ibland kunde kännas att sträcka ut handen bara för att slipp blickar eller frågor.

Förresten på senaste festen var det en herre som jag lagade mat med dag två. Han satte sig bredvid mig på efter middagen och sa jag vill bara säga att jag är himla imponerad av dig. Sa att han fattat att det var något när han såg att jag bara drack tonic. Frågade min systers son och han hade berättat hur stolt han är över mig och att jag lyckats sluta. Berättade att han själv hade problem och undrade om jag snappat upp syrrans? Då slog de mig hur obehindrad jag blivit. Tänkte ni får tänka och prata hur ni vill. Jag är fri och lättad. Jag är ur det. Inget kan få mig att skämmas igen. Inget.

Håll ut ni som kämpar. Tillslut bara trillar allt på plats. Då plötsligt ser man hur ointressant alkohol är. Vi är verkligen lurade

Profile picture for user Sisyfos

Inte ens a-fritt till ungdomarna? Det är nästan det jag tycker är värst i det här. Mina gillar inte ens alkohol. Minns ett studentfirande vi hade förra året, där jag hela tiden kompletterade med att det fanns alkoholfria alternativ när värden förklarade vilken alkohol som fanns att dricka. Det är skit att det nästan ska förväntas att man dricker i samband med studenten. Som om alkoholen ger något mervärde. Att det blir roligare, mer guldkant då.
Intressant samtal. Vad tänkte han göra åt sitt problematiska drickande?

Profile picture for user Varafrisk

@Tofu på besök Ok..ja allt med student blir lätt väldigt pampigt. Det är något märkligt med studentfirande för då helt plötsligt blir det legitimt för ungdomar att få dricka alkohol…då backar vuxenvärlden. Under mina tre år som kurator på ett gymnasium kunde man iaktta hur alkoholen kom mer och mer in i ungdomarnas värld, i skolan , in i kyrkan, på studentflaken. Ja, egentligen ganska märkligt.

💕🦋

Profile picture for user Tofu på besök

@Varafrisk @Sisyfos Ja, man kan undra vilka förebilder vi vuxna är när detta är hela gemensamma nämnaren tillsammans med sånger om alkohol.

@Sisyfos Han tog kanske till sig en del av det jag berättade men var i nuläget inte redo att göra något. Han berättade att han dricker tills han stupar varje helg. Kanske sådde jag ett frö. Kanske inte?

Profile picture for user Tofu på besök

Idag tror jag det hände något stort. Faktiskt.

Jag berättade för mamma om de båda festerna jag varit på och hur nöjd jag är med att jag fått tillbaka min spilivinkstil. Att den finns naturligt utan att dricka och att jag inte bryr mig längre om folk nämner mitt drickande för andra. Att jag gjort upp med skammen så den inte når mig längre. Sedan sa jag att jag märker att andra faktiskt inte dömmer mig så som jag trott. Det blir lite tvärt om egentligen.

Mamma sa att du hjälper oss andra. Även min systerson. Sedan sa hon att även hon slutat nu. Hade gått på fest och ringt värden innan och sagt att hon inte dricker längre. Väl på festen hade alla applåderat när hon tackade nej. Sagt va fint. Vad duktig du är.

Vet ni. Det är första gången min mamma erkänner på riktigt att hon har problem. Är inte det stort? Jag blir iaf väldigt glad. Tänk om vi nu kan ge den jävla skammen en omgång så vi alla går stärkta ur den. Det känns lite så iaf 🤗.

Profile picture for user Se klart

Wow jag får faktiskt gåshud när jag läser ditt inlägg. Det är stort som bara den.
En annan rolig som du beskriver är sin spillevink-stil. Ett underutnyttjat och för mig okänt ord men så bra! Det är precis det ord jag behövt för att förklara att jag kan h kul som förut fast nu slipper jag bli full. Ska ta det ordet med mig, tack.
Och tack för att du delar ert samtal. Min mamma har alltid haft och har fortfarande ett ytterst komplicerat förhållande till alkohol- och inte minst sitt eget drickande. Jag funderar en del på vad det betyder, så det var extra fint att läsa ditt inlägg.
Kram 🥰

Profile picture for user Tofu på besök

Det är så intressant att se sin egen utveckling. Denna resa har gett så mycket. Att våga se situationer som de är och utgå ifrån det på ett positivt sätt.

Jag har någonstans landat i att egen inställning och förmåga att se möjligheter bereder vägen framåt. Är avgörande i frågan kring hur man skapar ett lyckligt och harmoniskt liv.

En nyfunnen vän sa till mig i egenskap av entreprenörskap. Problem hanterar man genom att hoppa över dem, ta ett språng i sidled och förbi eller tjonga till dem för att sedan dra förbi.

Problem ställs man inför hela tiden som entreprenör. Hur man tacklar dem blir helt avgörande. Den egna inställningen avgör utfall. Lägga sig ner och sörja, hata eller ta till destruktiva tankar leder ingenstans. Det leder bakåt.

Har haft en svensk fabrik som rakt av kopierat min produkt och sålt under sitt namn som sin. Valde att se det som detta betyder ju att de gillar mina idéer. Att jag är intressant för dem. Har dock sagt ifrån att deras agerande är under all kritik och meddelat att jag kommer gå vidare med saken. Såg nu att de gjort om produkten på sin hemsida. Så den är ritad nu fungerar den ej enligt syftet. Så det är en fakebild... Utgår ifrån att de inte säljer produkten enligt bilden utan istället enligt min skiss om man beställer online.

Har funderat. Det bästa jag kan göra är att vända på steken. Fundera över version 2.0 och ta ett stort kliv förbi denna fabrik. Se detta som min chans att utveckla produkten väsentligt. Nu har jag gjort just det och lanserat med. Inte hela kedjan för jag ska ansöka om mönsterskydd först innan jag lanserar helheten. Produkten är klar dock...

Skrev till advokatbyrån som jag pratat med att vi avvaktar. Tycker nästan det är lite roligt att de är på version -1.0 (de har ju behövt uppdatera sin webbversion) och jag är nu på 2.0. Låt de ha sin -1.0 och jag fokuserar framåt istället.

Jag vill leva ett lyckligt liv med fokus på det goda. Har i tidigare karriär suttit i förlikningssituationer där man sett hur dåligt alla mår. Där vill inte jag vara. Vill istället fokusera på nya möjligheter. Att utveckla för mig och mina kunder snarare än att fastna i gammal historia.

Den VDn jag ställde mot väggen har istället fullt upp med att förhöra sig om lag och rätt. Hävda sin sak internt. Riva av interna möten om vad hon anser hon behöver styra upp hos dem. Jag struntar i det. Jag vill ha kul istället. De har man inte i rätten oavsett om man vinner eller ej.

När jag funderar över hur jag vill att andrahalvlek ska se ut ingår inte rättegångar. Det handlar om glädje, stillhet och tacksamhet. Det är mina mål. Har inga säljmål. Det ger inget värde enligt mig. Blir lätt för kortsiktiga lösningar då...

Min egen inställning blir då avgörande för att nå mina mål. Jag kan fastna eller göra som min vän sa. - Ta ett rejält kliv åt sidan och rakt förbi!

Jag är nästan lite tvungen att sätta detta på pränt. Detta för att visa vilken skillnad det är i lugn och tänk nu kontra för 2 år sedan. Då hade jag varit uppriven och förbannad. Nu är jag lite stolt och tycker det ska bli spännande att följa mina nya lanseringar istället. Jag fick en chans till förändring. Jag tog den och gjorde något bra av det samtidigt som jag har kul.

Visst får jag in glädje, tacksamhet och stillhet i detta? Det vill säga att jag är på god väg mot mina mål och ledstjärnor 🥳🤗

Profile picture for user Se klart

Detta krokade rätt in i var jag befinner mig. Många val och möjliga krokben kring dessa. Igår var jag arg. En arbetssituation som påminner om din. Och därtill ny chef.
Känner igen ilskan från förr. (Drack då pga den orättvisa världen/arbetssituationen men fattade inte att jag enbart sabbade för mig själv).
Igår: ilska kommer INTE att lösa detta.
Att luta sig tillbaka och faktiskt se klart- utifrån- kommer att hjälpa mig.
Att stå på mig- i de lägen som kräver det.
Men att låta gå när det blir för hårt att hålla emot.
Jag vill jobba och röra mig framåt i en bra takt.
Det vet jag och det ser jag så klart nu.
Om jag inte hittar sam-takten så dansar jag vidare nån annanstans.
Det var skönt att läsa ditt inlägg. Vad får plats i mitt liv och vad får inte plats i mitt liv? Goda tankar en fredag!

Profile picture for user Tofu på besök

@Se klart Härligt att höra 🤗. På något sätt är det budskapet tillräckligt "enkelt" för komma ihåg då det negativa får för stort fokus. Prioritera bland känslorna.

Jag har börjat bli snäll mot mig själv lite mer på riktigt. Sluta pressa mig när jag känner att det stramar åt. Det negativa får inte ta för mycket dyrbar tid och energi. Tar nya vägar istället.

För mig har det börjat bli ganska tydligt. Nu är andrahalvlek här. Vad vill jag att den delen ska bestå av? Bort med det som inte platsar in. Göra aktiva val för att bibehålla god magkänsla. Den känslan är viktigast av allt. Den gör att man vaknar med glädje varje morgon. Önskar en fin helg ❤

Profile picture for user Tofu på besök

Igår kom maken hem efter teammiddag. Han sjunker ner i soffan och säger så skönt att inte dricka. Härligt att bara kunna ta bilen hem.

Om man verkligen nagelfar alkoholen. Vem bidrar den med något positivt för? En drog som föreställer folk.

Är nog lyckligt lottad. Vi har aldrig någon alkohol hemma. Behöver aldrig tänka tanken

Profile picture for user Tofu på besök

Denna vecka har jag jobbat fysiskt riktigt hårt. Håller på att bygga en ny uteplats. Har grävt för hand och gjutit plintar. Självklart träffar man då stora stenar som jag vid ett tillfälle lyckades klyva i 3 delar. Vet de tusan hur det gick till men jag slog och slog så plötsligt bara sprack det till min stora glädje🥳. Tiden går snabbt med en bra podd. Timmarna bara rullar. De behöver rulla för det finns massor att göra.

Allt ska vara klart till sonens student så nu är det fokus som gäller. Allt där inne är min design vilket är kul. Har även gett mig tusan på att jag ska lyckas svetsa ihop en soffa... När jag går ut med hunden och närmar mig huset på håll så har jag nästan svårt att tro att det är jag som bygger allt. Det var inte länge sedan jag höll i en svets för första gången... Att lära mig CAD tog sin tid men gick via diverse YouTube videos.

Detta med kreativitet, hårt fysiskt arbete kopplat kring sökande efter rätt delar är verkligen en bra blandning. Kul att få tänka helt fritt och bara skapa. Alla nya saker jag har fått lära mig på vägen känns som en gåva. Man inser att det går att lära sig det mesta och de flesta svaren finns på Google. Det handlar bara om att våga och sedan testa. Det värsta som kan hända är att man får göra om några gånger...

Vad gäller poddar har jag denna vecka lyssnat på Elin Kjos. Blir verkligen imponerad av denna kvinna. Att se det positiva som finns här och nu. Våga stanna upp och insupa det fina som defakto pågår nu. En konst. Hon har kommit väldigt långt i sin utveckling givet ringa ålder. Jag är definitivt på väg. Att lyssna på henne ger inspiration att fortsätta åt det hållet.

Jag tror kreativitet är en väldigt bra ingrediens för att hålla sig nykter. Det kopplat till hårt fysiskt arbete har nog varit ett framgångsrecept för mig. Tror det varit viktigt i min resa att få vara så aktiv som jag är och få utlopp för min energi. Väldigt kul att se resultaten med växa fram. Tror inte det är en tillfällighet att så många här inne gillar jobba med trädgård. Där får man ju lite av båda 🤗.

Profile picture for user Tofu på besök

Idag vaknade jag av att en kund ringde 09.45 och frågade om en order hon just lagt. Väldigt otrevlig och med en uppfostrande ton. Jag svarade snällt och gjorde så alla kommande 3 samtal hon ringde. På 4:e surnade jag till något när hon tyckte jag bara skulle skicka iväg lite mer varor så kunde vi lösa betalning eftersom. Fortfarande väldigt otrevlig och uppfostrande i sin ton. Tolkade hela grejen som hon inte var van vid att handla online men ville samtidigt väldigt gärna ha grejerna. Hon var nervös helt enkelt.

Lite besviken blev jag på mig själv att jag tillsist vid 4:e samtalet sa ifrån och kände att jag började bli upprörd. Va tusan lixom. Var jag tvungen att hetsa upp mig? Behöver inte ta över någonannans rädsla. Varför pysslar jag med sådant?

Sedan kollar jag SMS. Vi har en granne som är väldigt mån om sin gräns. Flyttar mer än gärna på sin så den blir större men bevakar alla andra konstant. Otaliga bråk. De har gjort sig ovän med alla runtomkring. Inte mig dock för vi har en allmänning emellan så jag har klarat mig hittills. Idag hade jag dock fått ett SMS. Jag har fixat till vår slänt men hon vill att vi lämnar allmänningen orörd då hon inte vill att folk ska gå där. Tonen i det SMSet lämnar övrigt att önska. Sedan har jag haft en liten ring där som hon sa till mig att ta bort omgående. Nu brast jag. Blev irriterad som tusan. Sedan drog jag mig tillminnes. Vad var nu mina mål? Stillhet, glädje och tacksamhet. Den ilskan som bubblar inom mig där och då har noll koppling till detta. Så jag lugnade långsamt ner mig. Min första tanke var att brassa iväg ett ytterst aggressivt SMS tillbaka. Så himla barnsligt. Otroligt löjlig tanke av mig. Lugnade ner mig och skickade ett trevligt istället där jag försäkrade att jag enbart snyggar till vår slänt och nu tagit bort ringen. Önskade en fin första maj.

Jag önskar att jag får bort dessa påslag helt som jag kan trilla in i. Tydligen har jag någon grej med när folk försöker uppfostra mig (eller när jag upplever att de gör det). Den där @Torn gav mig för ett bra tag sedan med lugn och fin nu, du mår inte bra av detta, har jag utvecklat vidare till vad är nu detta för känslor? Bygger de på glädje, tacksamhet eller stillhet. Om inte se till att tänka till innan du agerar så du når dit.

Rom byggdes inte på en dag uppenbarligen. Har en bit kvar... Det positiva är väl att jag fattar att det hänger på mig och att jag hittat sätt att bromsa mig själv snabbare än förr iaf.

Det där med att ta över andras dåliga dag eller tillkortakommanden måste upphöra. Finns ju ingen anledning att ta över andras dåliga humör. Folk som bevakar allt och alla runtomkring mår ju inte bra. Inte behöver jag ta över deras dåliga humör. Låt dem va, typ 😇.

Profile picture for user Sisyfos

Jag har ändå en tanke om det där med att man har lätt till ilska och att det kan vara något positivt så länge man inte agerar på den. I irritationen finns också ett engagemang. Nu gör du ju det som krävs, dvs funderar över varför kunden gör som hon gör och landar i att det kanske finns en förklaring. Grannen hanterade du ju helt underbart.
Irritation är till viss del en möjlighet till förändring och förbättring. Så länge man tar irritationen och skapar förändring. Så jag tänker att man ska omfamna sin otålighet och irritation. Med tiden går det snabbare från ilska till lugn och strategi. Men irritationen är ändå en del i att man är med och engagerad. Bryr sig om andra och sig själv för den delen. Men som du har fattat, att agera på ilskan är ju ingen framkomlig väg. Andras agerande har oftast väldigt lite med en själv att göra. Det har du fattat. Men dina känslor i sammanhanget de är kanske också en del i en driftig och engagerad personlighet. Så omfamna det litegrann!

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos Tack snälla för input. Ja lite får man nog omfamna den. Det är nog en bra insikt. Jag kan fortfarande brisera ut hemma. Det kanske alla gör dock?

Undrar just hur ofta andra blir arga? Det är egentligen något man har väldigt lite insyn kring. Är fortfarande osäker på var balansen går? Jag menar ex kunden. Om man får 4 samtal som är ohövliga med tillrättavisningar hur många skulle agera lugnt, samlat och utan att bry sig? Är det ok att säga ifrån eller bör man till varje pris undvika det då det handlar om en kund?

I hur många hem seglar alla runt och har vuxna diskussioner där man hittar lösningar? Hur ofta är det ca det blir gnissel i en helt vanlig familj? Kanske försöker jag uppnå en utopi. 100% sans och balans kanske är att ta det lite för långt...

Ofta handlar det ju om kommunikation och svårighet att förstå olika personligheter. Ibland kanske en konflikt bidrar till förändring som du påpekar och man bör därför inte vara så rädd att säga ifrån.
Själv har jag egentligen inga problem med folk som briserar bara de i grund och botten vill andra väl. Då har jag svårare för de som undviker konflikter till varje pris. Dem lär man ju aldrig riktigt känna.

Profile picture for user Tofu på besök

Under denna resa har jag insett att skam är något man kan påverka. Att våga klä av dessa känslor och möta dem är vägen framåt mot äkta frihet och genuina bekantskaper.

Steg 1 tror jag var att inse att dessa känslor beror på mig. Hur jag ser på mig. Det behöver inte ligga i linje med hur andra faktiskt ser på mig. Jag fäller krokben på mig själv om jag låter skammen ta befälet och styra mitt liv. Då stannar min utveckling.

Steg 2 var att försiktigt träna på att våga blotta mig. Erkänna för folk hur det låg till. Till min stora förvåning fick jag då massor av sympati, empati och att andra började blotta sina egna tankar och känslor. Långt mer intressanta diskussioner och lärdomar blev således konsekvensen av det. Enbart en vän har dömt mig. Hon klarar inte möta mig av någon anledning. Hon försvann...

Steg 3 var att börja träna på att möta skammen vid olika utsatta situationer. Ett exempel här var ju släktträff. Dit tog jag med mina "låtsaskompisar" @andrahalvlek och @torn. Låtsades att de var med på festen som de i min inbillade värld totalt ägde. De blev mina rollmodeller för att ta mig igenom allas blickar. Det gick hur bra som helst och jag kunde släppa mer av skamkänslan och viss stolthet infann sig. Jag hade visat andra att jag är på väg. Jag är inte den ni tror. Ni kan snacka på bakom min rygg. Jag har vänt blad och är på väg mot nya äventyr. Jag sitter inte fast.

Steg 4 är nu att våga släppa hörnflaggan. Att sluta vara så stel och korrekt och träna mig i att leva ut. Ge mig tusan på att skapa tillfällen där glädje, spontanitet och bus övervinner slätstrukenhet så livet blir kul. Idag tex utanför Plantagen stod jag och väntade på min man i regnet. Satte på musik i mobilen, på med hörlurar och där stod jag och dansade. Fick feeling. Folk log. Min avsikt var att lära mig strunta i vad folk tycker för att istället leva livet. Sprida glädje till de som vill vara med. Umgås med dem som vill släppa hörnflaggan och leva på riktigt utan förutfattade meningar. Detta tränar jag på så fort jag får tillfälle. Även i samtal med nya människor. Att ge mer av mig själv och släppa stelheten/korrektheten. Våga blotta mig. Vet ni. Man får massor igen. Folk slappnar av och bjuder på glädje tillbaka. Mer inbjudande och intressanta/utvecklande samtal blir konsekvensen.

Steg 5 är att inte ta så illa vid mig av kritik. Att våga lyssna på den och se vad som nu kommer som en chans till positiv utveckling. Om någon tar mod till sig för att ge feedback kan det bli en gåva. Bara jag vågar se möjligheter med den typ av feedback och tycka det är helt ok att jag inte är 100% korrekt. Målet är en levande resa med utveckling. Inte att visa hur bra jag är. Skit samma om jag har fel och brister. Det betyder ju bara att det finns outnyttjad potential att leva ännu härligare liv om jag utvecklas. Sedan är det ju även upp till mig om jag anser att feedbacken är korrekt eller ej. Fel och brister har alla. Det intressanta är vad man gör av dem. Ju större de är desto mer utväxling får man ju om man jobbar med sig själv. ❤

Profile picture for user Se klart

Vilken fin läsning och så klokt du punktat upp ganska så svåra grejer.
Jag är på punkt 4 och 5, samtidigt.
Jag behöver också fler tillfällen till lek- har några vänner som är mina lek-kompisar; ska träffa dem oftare!
Jag behöver också jobba med att se mig själv som den mänskliga och helt inkompletta person jag- och vi alla är.
Jag är inte säker på att lösningen är att fila på de lite skeva kanterna, kanske se på dem- mig själv med lite mer kärlek i blicken. Jag har varit väldigt otålig och sträng emot vissa av mina sidor- egenskaper. Kanske är en väg fram att se att det här människan till!
Kram 🥰

Profile picture for user Tofu på besök

Vaknade 06.50 utvilad och funderar över vad denna dag ska betyda? Tanken går direkt till det. Ingen tanke på sa jag något knäppt igår? Skrev jag något töntigt på FB? Larviga meddelanden? Jag är pigg och glad. Inget illamående alls. Funderar istället på växter. Idag är en bra dag att handla.

Under en lång period funderade jag på måste jag föralltid påminnas om alkohol? Kan livet någon gång återgå till hur det var innan? Kännas naturligt utan alkohol?

Idag har jag svaret. Det går. Herre jösses, det går ❤! Tror jag ska köpa en riktigt fin blomma bara till mig för mig. Låta denna dag bli betydelsefull 🙏.

Profile picture for user Tofu på besök

Långt och knöligt inlägg ❤. För typ 3 år sedan var jag och en vän ute med hennes vänner på stan en kväll. Var ute och åt och hade allmänt trevligt. Vi bestämde oss för att gå vidare. På väg till nästa ställe möter vi en ung kille som är väldigt berusad. Bortdomnad. Jag går fram och frågar hur det är med honom. Får osammanhängande historier om vänner och familj. Inser att killen inte mår bra och att han är lite väl utsatt som mer eller mindre utslagen mitt på stan. Försöker först få reda på var han bor så vi kan skicka hem honom men det enda jag får fram är att han bor i annan stad och vännerna dragit.
Min vän är märkbart irriterad. Säger massor av elakheter till killen så som - "Oj då stackars dig. Nu fick du allt i dig för mycket vilket du såklart är oskyldig till."
Jag blir väldigt irriterad av hur hon för sig mot i mitt tycke en utsatt individ så jag sa rakt ut till killen lyssna inte på henne. Trams som hon håller på. Tjejgänget går vidare men kommer efter ett tag tillbaka för att få med mig. Där och då kommer jag och en tjej från gänget fram till att vi nog bör ringa polis för att rådfråga hur man bör göra. Polisen är trevlig och ber mig vänta vid killen tills de kommer. Min vän tycker jag förstör kvällen genom att lägga tid på killen som har sig själv att skylla. Märkbart irriterad.

Nästa historia är gällande en annan vän som ringer mig onykter. Vi pratade 4 timmar den dagen. Jag insåg att hon fallit djupt i en depression. Inte hittade ut och hade gett upp. Omskakande samtal på många sätt. Under samtalet försökte jag dock fånga upp om hon var villig att förändra sin situation? De var hon inte. Hon orkade inte utan tyckte snarare vi skulle träffas för att dansa och dricka champagne. Under samtalet trillade hon in i en "låtsasvärld". I den byggde vi hennes framtida bolag. Drog en massa penseldrag. Jag insåg innerst inne att hon inte skulle överleva. Hon hade efter alla år av depression gett upp. Hon ville inte mer. Jag insåg även att jag inte skulle ha rätt verktyg att hjälpa av den enkla anledningen att hon inte ville ha hjälp. Hon ville inte sluta dricka. Två dagar senare var hon död.
Jag ringde min andra vän som jag inledande beskrivit och vi pratade om mitt samtal med kompisen som senare gick bort. Hon sa att jag måste ju hjälpa. Att det var mitt ansvar som vän. Jag försökte säga att jag testat prata med henne om bryta mönster och sluta med alkohol men att hon inte ville. Innerst inne visste jag att det var lönlöst. Hon var så väldigt långt borta i vårt samtal. Passivt aggressiv stundtals, legat inne i många omgångar och långa perioder. Sedan var hon väldigt tydlig med att hon inte ville. Hon var trött på vården som hon ansåg var ett skämt på flera sätt. Hennes utväg var självmedicinering.

När så min situation uppdagades. Jag skrev och informerade min vän jag inledande beskrivit lyssnade hon tappert och gav 100% stöd i vårt första samtal. Efter det har vi aldrig setts. Jag har ringt massor av gånger de senaste 2 åren. 1 gång av 5 har hon haft tid att prata. Oftast är det annat emellan och hon ber att få ringa tillbaka. Jag har tänkt att det släpper väl? Förr eller senare när hon märker att jag är stadig? Att jag vänt min situation. Hon har varit tydlig även i andra fall gällande en granne som är alkoholiserad hur hon ser ner på detta beteende. Jag vet inte varför men inser att detta sitter djupt hos henne av någon anledning som jag inte kan sätta fingret på. Hon ogillar "svaghet". Det är väl en förklaring kanske? Har trotsallt försökt vänta ut för att se om hon kan mjukna. Så här det inte blivit.
För en vecka sedan gick jag förbi henne. Hon pratade i telefon och signalerade att vi hörs - jag pratar i telefon. Där och då blev det så oerhört tydligt för mig. Hon gick med sin hund bakom mitt hus på en väg vi inte ser från vårt. Det har under dessa två år varit enkelt för henne att komma förbi. Hon vill inte.
Så idag ringde hon. Jag satt i annat samtal så jag svarade inte. Jag blev även så trött och besvikelsen bubblade upp inom mig. Så hör ska inte vänskap vara. Varför lägger jag tid på detta? Under 2 år har jag ringt till och från. Bjudit in på pysselkvällar mm. Hon kan aldrig. Innan jag berättade om mitt intag av trolldrycker så hördes vi i princip dagligen. Efter det inte alls om inte jag ringer. Jag är sårad på riktigt av detta. Jag vågar inte heller ringa och fråga om orsak till att hon undviker mig. Vet inte vad jag är rädd för? Det är väl mitt flyktbeteende och rädsla att bli sviken som sätter in. Sedan känner jag att jag är värd bättre. Att jag defakto borde gett upp långt tidigare. Att det nästan är lite löjligt. Att hon nu ringer pga dåligt samvete för vi gick förbi varandra förra veckan för första gången på två år.

Gör jag rätt som ger upp nu? Tror inte hon ringer igen direkt utan snarare förväntar sig att jag ska ringa. Hon fyllde jämt förra året. Bara det är en signal för mig bjöd hon inte...

När jag funderar på mina mål. Glädje, stillhet & tacksamhet så finns inte rum för denna typ av vänner. Den typ av "tillrättalagt" beteende där man inte kan dela med sig av saker som händer kommer inte leda till att man växer ihop. Snarare bildas en osynlig vägg.

Om ni orkat läsa enda hit borde ni få diplom. Skulle ni sett det som jag ser det 🤗?

Profile picture for user Argbiggan

@Tofu på besök jag skulle se den vännen som en icke-vän. Hon lämnade dig i sticket när det blev lite jobbigt. Jag tycker definitivt att du är värd mer. Även fast jag inte känner dig men ingen är värd det beteendet.
Nu känner jag din vän heller och har ingen susning om vad hon har i sin ryggsäck som gör att hon ogillar beroende personer eller vad det än nu är men är man en vän, en riktig vän, ska man väl stötta och hjälpa varandra.
Sedan kan det vara rädsla bakom hennes beteende, det vet bara hon. Men ni har ändå haft två år på er att diskutera saken.
Jag skulle utan dåligt samvete lämna den relationen.

En tanke poppar upp, tänk att det 2022 fortfarande är tabu och "fult" att bli beroende av en substans som är så socialt accepterad. Dubbelmoral i det. Häpnadsväckande.

Profile picture for user Ny dag

@Tofu på besök Jag skulle också se henne som en icke-vän, och helt krasst varför ska du ödsla din tid på någon som inte ställde upp när du öppnade upp dig och berättade om dina problem. Värna istället istället de du har omkring dig och som ger dig energi. Det är du värd 💕. Har läst i din tråd och du är en inspiration och föredöme för mig! Du Inger hopp för du har visst att det går! Tack för du fortsätter skriva ✍️ här

Profile picture for user Ny dag

@Tofu på besök Jag skulle också se henne som en icke-vän, och helt krasst varför ska du ödsla din tid på någon som inte ställde upp när du öppnade upp dig och berättade om dina problem. Värna istället istället de du har omkring dig och som ger dig energi. Det är du värd 💕. Har läst i din tråd och du är en inspiration och föredöme för mig! Du Inger hopp för du har visst att det går! Tack för du fortsätter skriva ✍️ här

Profile picture for user vår2022

@Tofu på besök Ja, ser det som du ser det. Vissa vänner kan visa upp en annan sida som man inte kände till när det verkligen gäller. Din vän drog sig tillbaka, vände dig ryggen och var inte kvar när du behövde det som mest. Hon är inte en vän i vått och torrt, som tröstar, håller i, stöttar och uppmuntrar. Att även känna sig nedvärdera, sårar och gör en ledsen, man blir besviken och kanske även känner någon slags sorg. På ett sätt är det synd om henne som inte har en förmåga att finnas där, hon kanske känner sig rädd, blir påmind om något jobbigt inom sig och som hon inte vill kännas vid, ett undvikande beteende. Som du säger, det finns nog inte plats för denna vän mer i ditt liv🌷💕

Profile picture for user Sisyfos

Svårt läge! Själv skulle jag nog bli alldeles för nyfiken för att låta bli att ringa. Men visst är det så att hon verkar vara en person som man inte kan hålla i när det blåser. Ni kanske inte hade någon jättenära relation även om ni sågs ofta? Jag tänker att du har kommit så långt i ditt arbete med dig själv så att hon inte kan skada dig. Men det vet du bättre själv. Hon är dock ett oavslutat kapitel, och kanske är det någon du gillade? Eller så umgicks ni bara ytligt. Kanske har hon väldigt negativa upplevelser av beroende människor att hon bara inte orkade. Att hon inte ville riskera att hamna i ett medberoende. Att det rörde upp för mycket känslor. Det tåls att tänka på tycker jag. Jag tänker också att du precis där i början när du slutade var du rätt uppfylld av allt som hänt/hände då i alla fall i dina inlägg härinne som jag minns. Du var också rätt arg på lite allt möjligt. Så det kanske var så att hon kände igen ett beteende som hon inte orkade vara med om igen. Det är enkelt att ha åsikter om hur andra borde göra när man inte vet bakgrunden.
Om du skulle ringa upp och ställa frågan kanske du skulle få ett svar. Om hon undviker frågan eller förnekar då kan du avsluta tänker jag. Men du måste vara säker på att du skulle kunna ta den typen av avvisande i så fall. Du vet bäst själv.

Profile picture for user Tofu på besök

@Ny dag @vår2022 @Sisyfos Tack för era fina svar ❤🤗.

Skulle jag ta mod till mig skulle jag kunna fråga och oavsett svar är det nog så att jag skulle stå pall. Hitta ett sätt att hantera det hela. Det skulle vara tufft om hon bestämmer sig att såga mig rakt av men skulle klara det.

Jag tror hon fick inspiration av mig som "frifräsare". Under tiden jag drack jobbade jag ju hårt och tog mig framåt. Hon beundrade det. Tog mig framåt med helt nya saker. Bakom mig har jag även en karriär som platsar i hennes sfär. Hon var intresserad av bolagsbyggandet och ringde varje dag. Vi åt lunch hade middagar.

Hon är egentligen ganska hemlig typ. Öppnar sig inte helt. Jag är rätt bra på att få folk att göra just det eftersom jag vågar ställa knixiga frågor och aldrig dömmer svaren. Det brukar skapa en trygghet som gör att man får igång en fin dialog. Med henne finns det dock ett skal. För varje grej måste man gång på gång köra denna taktik. Kvittar att vi känt varandra länge och pratat om ditt och datt. Hennes fasad om det perfekta - dyra viner, vältränade kropp och maxade hem är viktig. Där vill hon inte att ytan ska krackelera. Middagar med vin från eleganta vinkällaren långt in på småtimmarna med 3 rätters av rang sker varje helg med varierande gäster. Den sociala biten med hög svansföring är nog hennes signum. Lockar många. Själv är jag mer intresserad av människan bakom skalet. Nästan lite intressant att svansföringen är så hög. Intresserad av hur hon hanterar sig själv för att bibehålla fasaden utåt? Går det verkligen?

Med henne är det svårt att få fram vem hon är bakom skalet då hon har så starka åsikter och vet vad som är rätt och fel. Jag har alltid struntat i den biten. Jag fortsätter mitt batteri och diskussion oavsett om hon kör skalman som skydd. Pratar om allt ändå.

Så känner vi varandra? Kanske inte... Det är nog ingen som känner henne då hon inte är tjejen som blottar sig. Hon är dock lätt att prata med i övrigt då man inte försöker komma under hennes skinn. Framåt attityd. Händer något så vänder hon blad direkt. Hon fastnar utåt sett aldrig. Drar till sig många. Fart och fläkt🥳.

Hon spelar ofta tuffare än hon är. När hon talar om konflikter så är hon den som fixar till det. I praktiken stämmer inte det. Hon är feg om man sätter hårt mot hårt. Det är inte jag. I mitt huvud slår det om och jag kommer inte vika ner en diskussion om jag hamnar i en tuff. Därför tror jag hon kommer säga "- Nej inte alls. Har bara haft massor att göra" och blåneka. Kan ha fel såklart men det är min känsla.

Jag är egentligen inte nyfiken på varför. Jag tror hennes avståndstagande beror på att med mig i bagaget rämnar fasaden. En "alkis" kan man inte ha i bekantskapskretsen. Det passar inte. Där ingår lyckade personer med fina titlar. Sedan har hon ju pratat med andra om mig så att plötsligt svänga om skulle kräva en förklaring utåt vilket blir tufft. Hur kan hon göra det när hon utåt satt ner foten om misslyckande "alkisar"? Min tanke har varit att med tiden kommer hon och andra att se att det går bra för mig. Att det hela blivit uppförstorat och att jag visar att jag är 3 mil mer erfaren nu. Visar andra att det går att förändra och växa. Komma ut på andra sidan. Sedan har jag även känt att även om hon och hennes vänner pratar om mig så är det del av min utveckling att växa över och förbi just det. Att kunna stå för vem jag är och vara stolt över vart jag tagit mig. Detta blir ett viktigt steg för att bli helt fri. Därför egentligen ointressant om hon snackar skit. Jag kommer visa dem att jag växer över detta. Att de inte kommer åt mig. Det är bara det att nu känner jag att jag inte vill. Vad ska jag med henne till? Kunde hon inte pratat med mig om mig när det begav sig? Ska man lägga tid på folk som är såhär? Varför? Vad ger det mig? Hon kommer inte utveckla mig. Hon är kvar i sitt skal. Jag vill omge mig med personer som har självdistans. Erfarenhet av riktiga livet som vill leva det tillfullo utan skal. Där har hon en lång bit kvar..
Kanske är detta dock en liten kvarleva av mitt flyktbeteende som jag så fint emballerar ovan?

Profile picture for user vår2022

@Tofu på besök Ja, detta är intressant. Varför får hon så mycket utrymme i dina tankar? På vilket sätt är hon viktig för dig då hon får mycket utrymme? Vad är det för känslor hon skapar hos dig? Var härrör de känslorna ifrån? Är det känslor som hör hemma någons annanstans? Projiceras dessa känslor på henne?

Pratar av egen erfarenhet. Jag har kommit på att jag ibland projicerar känslor hos andra som är mina egna känslor om mig själv och som kommit från mitt ”bagage”. Jag kan känna igen din situation och din vän, det har hos mig skapat skamkänslor om mig själv. Att den andre fått mig att känna att jag inte duger som jag är. Efter letande inom mig själv har jag hittat att det är i min barndom jag fått känna att jag inte duger som jag är. Det har lett till att jag intagit en slags försvarsställning för att förvara mig själv ”det är den andres fel”.

Att nyfiket utforska sig själv och öka sin självkännedom är en häftig resa!🌷💕

Profile picture for user Tofu på besök

@vår2022 Tack för ditt svar. Självutveckling är verkligen intressant och frigörande. När man vänjer sig vid att jobba med sig själv utan att streta emot ger det verkligen mer än det tar.

För mig ligger det mycket i vad du säger från barndomen. Jag är min prestation. Bevisar mig via prestation. Det är nog där min senaste insikt via @Se klart börjar landa. Jag måste inte bevisa allt och ändra mig. Jag duger som jag är. Allt måste inte förklaras.

Resan med min vän har nog blivit så lång pga det. Målet var att även fixa den via att visa att jag kommer komma tillbaka och förbi. Tror inte jag projicerar mina känslor på henne. För mig är det ganska tydligt vad det är som skett och varför hon tagit avstånd. Nu även att jag borde jobba med att släppa prestationssidan och överbevisa för alla runtomkring.

I min värld ligger det hela hos henne nu. Jag menar varför vara så svart - vit? Varför dömma andra? Det måste vara en last. Man får mycket att leva upp till då...

Givet att jag släpper prestationssidan nu ser jag nästan detta som mission complete. Jag behöver inte bevisa något för vare sig henne eller hennes vänner. Jag är ok som jag är. Take it or leave it... Jag måste få bara vara jag utan bedömning.

Jag tror iaf att jag är på rätt spår. Jag tror det är där det ligger 🤗.

Profile picture for user Tofu på besök

Måste bara säga att jag tycker ni alla är fantastiska. Ett gäng personer som är redo att stötta & vägleda närsomhelst vardag som helg. Tidigt som sent. Personer som är grundade med livserfarenhet. Som guidar med finess.

Det var ett tag jag tänkte att kliva ur forumet var det enda raka och vända blad. Gå vidare från alkoholstämpeln. Vända blad har jag väl gjort och är nu mer inriktad på utvecklingen och hitta sätt att leva ett så bra liv det bara går. Insåg när jag loggade ut härifrån att det inte finns ett bättre forum för just vidareutveckling. Var kan man vara så avslappnat öppen som här och få generös input från så många olika människor? Alla utan att dömma och kommer med konstruktiv input. Man är lyckligt lottad som hittade hit. Ni är en gåva ❤🤗🙏!

Profile picture for user vår2022

@Tofu på besök Ja, även du är fantastisk😁. Det är så skönt när man börjar landa i sig själv och kan gå vidare, och att tankar om vad andra tänker om en mister sin kraft. Man har liksom brottats klart med alla tankar och en ny riktning med de egna värderingarna faller på plats. En utveckling som känns trygg, äkta och sann.

Håller med om att detta är ett fint forum och där utbytet av tankar, funderingar och erfarenheter med många olika medlemmar ger vidareutveckling av livet❤️

Profile picture for user Se klart

@tofu jag håller med dig och en viktig sak är precis det som @vår skriver- allas delaktighet. Det är vi- tillsammans- som gör forumet.
För mig är det fordrandet en plats för reflektion som jag - tror - känner - att jag behöver. Och så är det kul och bjussigt och fint att få hänga med på andras resor. Ibland är det också det snällaste man är med om under en jobbig dag, några ord, en digi-kram eller bara omsorg:” jag fattar”
Forumet är en unik plats att vara tacksam över, men som sagt- du är i hög grad delaktig. Kram 🥰

Profile picture for user Tofu på besök

@vår2022 skrev:"En utveckling som känns trygg, äkta och sann." Precis just så. Sa till maken ikväll att nu är jag helt lugn. Tack vare forumet har jag ventilerat klart denna fråga. Känner mig tillfreds med insikten och beslutet.

@Se klart skrev:"Det är vi- tillsammans- som gör forumet." Så är det 🤗. Vilken kraft det har. Häftigt att få vara med på så många utvecklingsresor. Få tillgång till olika liv som de är på riktigt utan all denna fasad som finns på internet i övrigt.

Profile picture for user Tofu på besök

@Sisyfos Tack snälla vad gullig du är 🤗.

Ja, härifrån och framåt så blir det att tänka till på krets som jag verkligen vill ha och satsa på dem. När jag landar i det är de som är sig själva. De får vara hur de vill men de som vågar visa vem de är utan massa skal. Gärna bredd och olika intressen. Gärna med lite tokigheter. Spillevinker får mer än gärna dyka upp. Du vet de där som gillar att placera ut trädgårdstomtar i tillrättalagda trädgårdar och sedan ligger och viker sig av skratt när de tittar fram bakom buskagen😉.

Profile picture for user Tofu på besök

Min äldsta son gjorde vad han kunde för att provocera igår. Normalt går jag igång. Igår tänkte jag istället. Tänk nu på ledorden. Har detta med glädje, tacksamhet och stillhet att göra? Nej... Släpp det då. Gör något annat och låt inte detta äta din energi.

Till min stora förvåning lyckades det. Jag höll mig på mattan. När han sedan kom hem sa jag glatt hej och fortsatte som vanligt. Han log lite finurligt. Säger inget men iakttar mig. Verkar som tom han blev förvånad.

Tänk om det sitter nu? Eller iaf börjar fungera... Att vid varje irritation/frustration ställa sig frågan hur agerar jag för att nå mina mål stillhet, tacksamhet & glädje? Ganska enkelt knep kan man tycka men min ryggradsreaktion är ju ofta ilska & frustration när jag stöter på problem eller orättvisor. Att då tänka till ordentligt istället för att låta aphjärnan köra fritt gör ju skillnad i det långa loppet. Att kapa av de där utbrotten. De där man tidigare drack på.

Nu börjar trädgården ta form. Ser att många här fixar. Nu ser man såklart nya saker man kan fortsätta med 😅. Funderar på att gräva upp rektanglar i gräsmattan och odla sommarblommor i dem. Gärna med olika blomningstid. Har en förkärlek för raka linjer / moderna trädgårdar. Framför huset har jag byggt en fontän av modern sort. Längs med den här jag nu funderingar på om jag ska gräva upp rektanglar och sedan odla blommor. Köpte in mig på massa olika sorters vallmofrön igår. Finns ju väldigt vackra färger förutom röda. Har redan sått en del i mina krukor som börjar komma upp så de verkar hyfsat enkla.

Julrosor är en annan variant jag odlat. Har några mörkröda som blommar helt fantastiskt nu. Så otroligt vackra. Köpte även frön för snart två år sedan. De ska odlas ute i kruka och tar 2 år att få upp. De verkar nu som de kommer🥳. Köpte från England i udda färger så håller tummarna att det går hela vägen 🤠.

Profile picture for user Se klart

Ja, det är nästan så man blir full i skratt att läsa om allt du har på gång- och din farhåga att tappa drivet utan alkoholen!
Snacka om att leva i en illusion. Vad trodde vi- att vi skulle lägga oss ner och dö tråkdöden? Antagligen. Little did we know 🥳 Jag har också precis börjat förgro vallmo- av olika slag - men främst pionvallmo. Spännande med dina projekt. Ha en fin dag 😍

Profile picture for user Tofu på besök

@Se klart Tack detsamma kära du.

Idag bär det av för att fixa en liten flaggstång (hur jag nu ska få till det) och sedan ska jag ha Cortenkärl där jag sätter i björklöv som ska pimpas inför studenten. Plocka rensa i trädgården och in med alla mina nya lampor. Alltså så spännande. Ljus i trädgården är så fint. 👍

Profile picture for user Tofu på besök

Igår kollade min yngsta son in uteplatsen och utbrister men den där hängsängen man kan gunga i. Den lät ju så bra var är den? Kommer det vara myggnät runt 😅?

Någonstans där satte hjärnan igång och har rullat hela natten i sömnen. Sedan när jag vaknade tänkte jag vilken massa trams. Så går det ju inte att bygga😂. Sedan plötsligt kom det 🥳🥳🥳! Det blir en stålram. Sedan lägger jag en höj & sänkbar ribbotten i. Har redan skapat ett madrasskydd som tål 100% väta så jag kan använda vanlig madrass. Nu ska jag bara tänka till på hur tyget ska sitta. Vill ha skirt tyg som tål vatten ok. Någon som har koll? Vad tar man då?

Profile picture for user Geggan

Heja @Tofu på besök ! Min enkla trädgårds ambition för dessa tre försommardagar är att rensa ogräs o så det jag brukar i mina två små rabatter- ringblomma malva och krasse. Brukar bli fint! Nästan inga lökar har kommit upp, jorden är snustorr. Ingen flox. Men de tre dagliljorna hänger i. Vi skall också försöka skapa blomsteräng på ett parti så första åtgärden är : inte klippa.

Profile picture for user Tofu på besök

@Geggan Tack för tips. Googlade Ringblomma och såg att man kan använda som dekoration för bakverk & mat. Alltså tänk en tårta med dessa vackra blommor ❤. Blomsteräng är ju bara så vackert!

Profile picture for user Tofu på besök

Vet inte varför men jag fastnade i en dokumentär om Johnny Depp & Amber Heard. Fruktansvärt snaskig och inget man borde gynna. Så mycket som går isär förutom det faktum att han druckit en hel del och även använt massa droger. Han skyller allt det på sin f.d. Hon i sin tur har en del man kan fundera över hon med.

Oavsett... Detta med att sitta fast i destruktiva faser. Det är ju så enkelt när man tittar på det hela utifrån. Här finns massa av lågt hängande frukter att bara plocka om man hade vågat tänka steget längre. Vad vill jag med mitt liv, vad är viktigt för mig och vad borde jag göra nu för att påbörja resan mot det målet? Nu sitter de i en fight inför öppen ridå. Den magvärken och de skadorna blir ju betydande för båda. Massor av år av ens liv bara försvinner. Jag kan förstå om man vill rentvå sig om man är helt oskyldigt anklagad men måste säga att jag funderar över om det inte finns en bättre process? En som går snabbare framförallt. De ser verkligen slitna ut båda två. Man kan säga vad man vill men droger är iaf inte bästa kryckan. Allt blir så lätt dimmigt och man bara harvar på i destruktiva skor. Orken att se klart och agera resolut uteblir. En lång och destruktiv spiral rakt neråt. Detta medans år bara passerar revy.

Att denna drog är laglig att marknadsföra. Ut med en realistisk reklamfilm hur man ser ut efter att ha druckit i 30 år. Den behöver folk se. Då menar jag gemeneman.

Profile picture for user vår2022

@Tofu på besök Ja, det är verkligen tragiskt! Har följt med lite i media om den cirkusen. Så mycket som droger förstör. Ja, tänk om det skulle komma ut en realistisk film som gick i ett, på bästa sändningstid, med folk som förstört sig och gått ned sig totalt i alkohol. Det skulle vara en riktigt läskig, creapy skräckfilm som skulle ge kalla kårar, men som är sann och på riktigt😱. Ingen vacker syn alls, hua!

Skönt att man inte har en huvudroll i en skräckfilm längre😁. Ha det gott!🌱💕

Profile picture for user Tofu på besök

@vår2022 Verkligen skönt 🤗. Jag har börjat drömma om drinkar. Alkoholfria drinkar en vacker sommardag. Tidigare experimenterade jag med smoothies. Väldigt kul och lärorikt. I sommar ska jag köra lite igen. Steg 1 blir att torka lime & citronskivor och krydda dem. Blir ju snyggt i glas med is i.

Kan inte fatta att man var så otroligt låst vid att hälla sprit i. Känns väldigt långt borta 🧘‍♀️. Så skönt att slippa cirkusen.