Fan, jäkla skit! Hur kan man må så bra och samtidigt så dåligt av alkohol!? Jag älskar min alkohol och samtidigt hatar jag den! Jag har haft några av mina roligaste minnen när jag har varit påverkad, ni vet när man gör något man aldrig skulle gjort nykter, men man gjorde det med sina vänner och det var så kul!
Samtidigt har jag haft mina allra sämsta, ångestfyllda minnen när jag har varit påverkad. Sådana som sitter som en jäkla ångesttagg i ens själ...
Men när jag dricker så är det som varm och skön bomull runt hela mig. Tills det blir för mycket och jag mår illa eller jag ser mig själv utifrån och tänker att det var ju en dryg jävla kärring som sitter och inte kan hålla truten. Eller som värst, tror att jag är sexigast i världen och bara fullkomligt skämmer ut mig!
Vad hände med den sköna bomullen!!?
Till vardags tror jag att jag inte har några problem med att vara nykterist, men ibland vill man bara festa loss som om det inte fanns en morgondag. Släppa på alla måsten och spänningar och krav på att man ska vara den ultimata människan som bara äter grönkål, springer en mil varje dag och mediterar.
Jag är väl dum som vill ha båda världar, den fria själen som gör crazy saker och den ansvarsfulla som yogar och tränar allt från hjärna till tarmrörelser.
Jag vet. Det är patetiskt att tro att man kan ha kvar en del av sin fria tonårstid när man är 47 år gammal, men fan vad jag saknar en tillvaro där man var mer fri!

Tittar in här @Tossingavis !
Känner igen mig i din ambivalens över att vara en del av hönget här på AH. Har gått in och ur i över 6 år. Tänker att orsakerna till att vi hamnar här är olika men sättet som alkoholen drar iväg med oss är det väldigt stor igenkänning i för mig. En fundering som jag får är vilket stöd du får för egen del. Mellan raderna så verkar inte din man vara det stödet utan han dricker på som vanligt trots dina försök. Varför är denna jäkla alkohol så viktig för oss på semestrar fredagsmys aw mm. Just nu läser jag Annie Graces bok se klart. Den hjälper mig mycket att vrida och vända på alkoholens betydelse. Min senaste nyktra resa började i augusti. Nu är jag på en tjejtantresa till Italien och har druckit måttligt men ändå, varför är det så viktigt för mig att smälta in i gänget? Stor kram/Mattan

Tittar in här @Tossingavis !
Känner igen mig i din ambivalens över att vara en del av hönget här på AH. Har gått in och ur i över 6 år. Tänker att orsakerna till att vi hamnar här är olika men sättet som alkoholen drar iväg med oss är det väldigt stor igenkänning i för mig. En fundering som jag får är vilket stöd du får för egen del. Mellan raderna så verkar inte din man vara det stödet utan han dricker på som vanligt trots dina försök. Varför är denna jäkla alkohol så viktig för oss på semestrar fredagsmys aw mm. Just nu läser jag Annie Graces bok se klart. Den hjälper mig mycket att vrida och vända på alkoholens betydelse. Min senaste nyktra resa började i augusti. Nu är jag på en tjejtantresa till Italien och har druckit måttligt men ändå, varför är det så viktigt för mig att smälta in i gänget? Stor kram/Mattan

Dag 3.
Ja, du @Mattan, varför är den så viktig?! Det har jag också frågat mig så många gånger. Den är ju inte det EGENTLIGEN, jag har haft så roligt/mysigt/trevligt andra gånger där alkohol inte har funnits på tapeten. För att det varit barnkalas eller mysig frukost med mannen eller en ansträngande vandring på semestern. Det får mig ännu mer säker på att det är väldigt mycket ett inlärt beteende hos mig som jag förhoppningsvis inte har befäst till ett svårare beroende än. Men då MÅSTE jag backa NU! Som så många andra skriver, så känns det som att jag står inför stupet, får svindel och väljer att backa.
Om jag är helt ärlig, så har jag skrivit här på forumet när jag har varit påverkad. Jag vet att man inte får/ska det. Jag vet också att jag lätt kan se vilka inlägg som skrivits helt nykter. Just nu jobbar jag för att klara av att läsa dem alla. Eller kanske jag ska vänta med det och läsa dem när jag får ett sug eller en tanke att jag inte har så stora problem...
Nu har jag i alla fall tre månaders utmaning framför mig. Min motivation är hög och likaså mitt självförtroende om att jag kommer att klara det. Men även tankar om att det kommer att bli det svåraste jag någonsin har gjort.
Jag försöker framkalla bilden av hur stolt jag kommer att vara på nyår. Hur mycket jag kommer att ha utvecklats och lärt mig.
Jag har bestämt mig för att utöka mitt alkoholstopp till sex månader. Därefter får jag utvärdera. Men i mitt huvud så tänker jag att jag inte vill dricka mer. Någonsin. Om jag klarar sex månader utan, varför ska jag då börja igen? Om det bara är smaken jag vill åt då, så finns det ju alkoholfria alternativ. Har slutat dricka starksprit för ett par år sedan och öl är ingen större favorit. Så det är vin och bubbel som är min last och om det är viktigt för mig att det finns alkohol i drycken, så är jag ju beroende och bör aldrig dricka igen.

Det växlar något enormt här just nu! Positiva och negativa tankar om varandra. Jag är, som nästan alla andra, trött och sover mycket. Och drömmer mardrömmar!
Jag börjar vackla lite i att sluta med allt samtidigt. Ska jag kanske fortsätta med nikotinet? Tar jag på mig för mycket så att allt faller eller är missbruket en enda sak som bara tar sig uttryck i olika substanser? Triggar de varandra?
Känner mig liten och rädd. Sårbar och ensam. Vill att allt bara ska vara som vanligt, och samtidigt helt annorlunda!

Ps. De kan vara så att du blir sugen på att dricka. Men så gör du inte det, och då försvinner betingningen efter ett tag. Så funkar det med alla situationer som du tidigare förknippat med alkohol. På sikt skapar du nya nyktra vanor.

Vilka underbara spännande inlägg du skriver Tossingavis. Tjurigheten i att inte vilja höra hit är väldigt ärlig. Du skriver att du kommer att ställas inför en riktig utmaning. Du kan verkligen ta chansen att bli den du vill vara under den här perioden. Eller det sätter kanske lite för många tankar igång, det räcker att vara någon som inte dricker. Eller att leka med lite andra egenskaper man också vill ha och gillar his sig själv. Förstärka ens goda sidor, tona ner de jobbiga.
Lycka till nu!

Hej Tossingavis!

Det händer verkligen mycket för dig just nu, tack för att du beskriver det så öppet och ärligt. Hoppas att det är okej att jag bidrar med några tankar apropå din frågeställning om huruvida nikotin och alkohol triggar varandra. Många upplever nikotin och alkohol som sammankopplade, och faktum är att det också rent kemiskt är så att de triggar delvis samma receptorer i hjärnan. Detta gör att det är många som har en stor fördel av att sluta med båda samtidigt, att det faktiskt blir lättare att inte dricka om en inte intar nikotin - att lägga till till de fördelar som ofta finns med att sluta med nikotinet i sig.

Med det sagt kan det för vissa innebära en extra utmaning att sluta med båda, och det är såklart viktigt att du sätter mål som inte känns oöverstigliga. Hur går tankarna idag?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

Jag har tänkt på era svar om det här med nikotinet och kommit fram till ... ingenting, än så länge! Min last är nikotintabletter, så det är ju inget farligt i sig, men det är ett beroende likväl. Hur många har jag hemma, när stänger apoteket, glöm nu inte att ta med när jag går ut, hur många måste jag ta med på semestern. Planerande, dyrt och onödigt!
Dit jag ska säljs inte sådana nikotintabletter och rökning är helt uteslutet, örk! Så det är ju en chans för mig att eliminera förhandlingen om nikotin om jag inte tar med dem. En icke-fråga. Känns som att jag lutar åt det. Det är lätt att luta åt det nu när jag fortfarande har två kartor kvar, och när de är slut och det blir jobbigt, så finns de inte att köpa. Beslutet tagit åt mig. Jag får bara ta och leva igenom det.
Annars så känner jag mig arg idag. Ska snart börja packa, vilket jag tycker är supertråkigt, och nu får jag inte göra det med vin. Blä! Så jag är arg för att jag inte "får lov" att lätta nervositeten och ledsamheten över att lämna familjen med vin. Varför ska jag inte få göra det enklare för mig med alkohol!? Arg på mig själv att jag druckit mig till en situation där jag inte kan ta till alkohol för att underlätta! Samtidigt inser jag att om jag aldrig hade börjat underlätta svåra situationer med alkohol hade jag i dagsläget inte behövt alkohol för att dämpa känslor. Måtte djävulen ta alla promille! Jag hatar att vara beroende! Jag hatar alkohol! Jag hatar att jag har gjort det här mot mig själv!

Och där känns det bättre! Suget har passerat. Jag har skällt och skrikit i mitt huvud och ärligt talat tyckt väldigt synd om mig själv nu medan jag skrivit. Nu ska jag fylla på mitt vatten, fortsätta att jobba, och snart börja packa. Den här packningen blir den första jag gjort nykter sedan jag var 15 år, så jag lägger första stenen på de nya, sunda vägarna i hjärnan idag! Heja mig ändå!

Har packat nykter, väntat på flyget utan en öl, inte beställt något vin på flyget, ätit middag på en uteservering själv i solen utan vin eller öl, gått och handlat vatten att ha på rummet – inte en massa vin. Sitter nu på hotellrummet och dricker vattnet och känner mig full! Vad fan! Det är ju orättvist!
I övrigt så känner jag mig suddig i huvudet, kan inte behålla en tanke, lite folkskygg, kliar i själen, orolig för hur allt ska gå. Och tjock, ful, gammal och udda. Jag får väl bara bida min tid att det går över snart. Behöver ju verkligen ha hjärnan med mig under den här utmaningen, på alla sätt och vis.
Klart att jag känner mig stolt över att jag har gjort något som jag aldrig vågat göra förr i mitt vuxna liv. Men det verkar för mig som att stolthet är en färskvara med kort hållbarhet... Redan efter ett par timmar så bleknar den och hjärnan börjar säga saker som att "man kan inte leva på gamla meriter", "det är gårdagens nyheter", "jaja, men var det allt du hade att komma med, de sakerna gör ju andra utan att ens tänka". Tror att det är för att jag nu sitter ensam i ett hotellrum vilket alltid har betytt vin, vin, vin och lite mer vin. Tänker att suget inte alltid behöver betyda en klar tanke om att nu vill jag dricka. Kanske är mina känslor just nu ett sug... Eller så är de upptakten till ett återfall, huga! Om så är fallet, hur stoppar jag det!? Jag är ju inte sugen på alkohol. Jag vet inte vad det är, så hur kan jag ta tag i det?

@Tossingavis usch va jobbigt du har det, lider med dig! Det bästa kanske är att du går och lägger dig. Du är säkert trött efter resan.
Sätt på någon ljudbok, podd eller meditation.
Är du inte minsta sugen på att lägga dig så ät! Är massor så du blir knökmätt! Då kanske tanken på alkohol lättar och så blir du kanske trött av det.

Tänk på hur skönt du kommer vakna imorgon!

Du klarar det här❣️

majken_r

Instämmer med @Himmelellerhelvette! Dessutom, så imponerad av att du reser själv! Modigt och coolt. Stor kram!🥰

Dag 6
Fortfarande suddig i huvudet. Har ju slutat med alkohol och dragit ned rejält på både koffein och nikotin, så det är väl inte så konstigt att min kropp reagerar. Jag borde kanske vara glad att det inte är värre. Inga större supersug, men aningen jobbigt att vara i ett land vars kultur går ut på att träffas ute och dricka och äta gott. Kan kanske vara för att jag har slutat, men jag ser vinglas, ölglas, reklam för alkohol, alkohol i butikerna, folk som sitter och dricker precis överallt! Det går inte att undvika som hemma. Hemma finns det inga uteserveringar den här tiden och Systemet är de enda som säljer och de har kontrollerade öppettider. Enklare.
Men om jag klarar det här, så borde det vara lättare hemma på ett sätt. Svårare hemma med fler sociala triggers.
En konstig sak som jag har märkt är att suget och suddet lättas när jag tar en klunk vatten. Hmm. Antar att jag är väldigt oralt orienterad. Måste vara att jag hade napp för länge som liten eller något :D

Suddet i huvudet är i stort sett helt borta, likaså suget för tillfället. Har gått från att dricka cirka 2 liter Cola Zero om dagen till att nu ha "unnat mig" en halvlitersflaska eller ett glas på restaurang kanske tre gånger på dessa åtta dagar. Nikotinet har jag dragit ned 50 % på och jag beräknar att på torsdag så är tabletterna helt slut. Och det känns okej. Jag har kommit på plats där jag nu ska bo året ut, jag har träffat många nya människor och utsatts för många nya situationer (som man gör ensam utomlands) och jag har klarat av dem galant helt utan alkohol! Jag klarar ju detta! Alkoholdjävulen har i alla år intalat mig att jag är förlorad utan den, kommer inte att klara av småprat, fråga efter vägen, äta ute själv, prestera i grupp eller bo med främmande människor om jag inte är antingen påverkad, bakis (då man i princip fortfarande är påverkad) eller kan se fram emot att bli påverkad.
En sak slog mig idag; jag pratar inte om alkohol längre. Förr kom det alltid upp (eller ärligt talat så var det väl alltid jag som tog upp det...) i lättsam konversation.
Tänkte också på när jag flög hit. Samtidigt var det en massa människor som jag förstod skulle iväg och kolla på någon fotbollsmatch. Vårt flyg gick kl. 06.00 på morgonen och flera av dem hade ölburkar som de satt och drack. Och skämtade om att det måste man ju ha. Och hånade de som inte hade hittat/hunnit ta med/glömt ta med "flygplatsölen". Jag satt och undrade hur många av dem som inte kommer att orka med hela dagen och kvällen. Tänkte också att hur kan man säga att man inte har en problematisk relation till alkohol om man känner att kl. 06.00 på morgonen är en bra tid för en öl? Bara för att man ska kolla på fotboll på kvällen... Hade det funkat lika bra om de skulle gå och se en föreställning? Eller hade alkohol på morgonkvisten varit uteslutet då?

Jag är djupt imponerad av hur du klarar att stå emot ensam utomlands. Att dricka tidigt före flygresa har jag gjort men enbart för att jag är flygrädd= medicin. Som visat sig vara en dålig medicin i längden.
Lycka till med att kämpa mot alkoholdjävulen i alkohol-landet ☺️🌸

Dag 9
Haft en del flashar med romantisering av vin/drinkar när jag fick veta att min man bokat ett flyg att komma och hälsa på mig om 4 veckor. Oooo, tänkte jag. Då ska jag väl ändå unna mig ett glas vin på en restaurang eller en drink på balkongen! Det är ju ett FESTLIGT tillfälle. Och FESTLIGA tillfällen är ju inte FESTLIGA om man inte dricker en FESTDRYCK. Men när jag tänkte på det i mer detalj, som en film som spelas upp, så upptäckte jag att det egentligen inte var ett sug efter alkohol i sig utan på själva situationen. Jag kommer att njuta precis lika mycket vad jag än har i glaset. Det är ju situationen som är festlig och inte drycken. Och jag tänker unna mig riktigt god mat, skön sömn i hotellsäng, hotellfrukost och myspromenader med min älskling.

Blä! En mindre bra dag... Känner att jag håller på att falla tillbaka i gamla osunda vanor med att slarva med sömnen, äta dåligt, fastna i flödet eller Netflix och dra mig undan. Vet inte om det är på grund av att jag utsatt mig för så mycket nytt att min hjärna vill ta en paus, så att säga. Eller så är det en återgång till en enklare, men ohälsosam livsstil. Det känns som att jag gömmer mig från världen. Så nu vet jag inte om jag ska lyssna på min kropp och ta den här välbehövliga pausen, eller om jag ska ta mig i kragen och inte falla tillbaka i dåliga mönster. Hur sjutton vet man vilket som är rätt?!