Fan, jäkla skit! Hur kan man må så bra och samtidigt så dåligt av alkohol!? Jag älskar min alkohol och samtidigt hatar jag den! Jag har haft några av mina roligaste minnen när jag har varit påverkad, ni vet när man gör något man aldrig skulle gjort nykter, men man gjorde det med sina vänner och det var så kul!
Samtidigt har jag haft mina allra sämsta, ångestfyllda minnen när jag har varit påverkad. Sådana som sitter som en jäkla ångesttagg i ens själ...
Men när jag dricker så är det som varm och skön bomull runt hela mig. Tills det blir för mycket och jag mår illa eller jag ser mig själv utifrån och tänker att det var ju en dryg jävla kärring som sitter och inte kan hålla truten. Eller som värst, tror att jag är sexigast i världen och bara fullkomligt skämmer ut mig!
Vad hände med den sköna bomullen!!?
Till vardags tror jag att jag inte har några problem med att vara nykterist, men ibland vill man bara festa loss som om det inte fanns en morgondag. Släppa på alla måsten och spänningar och krav på att man ska vara den ultimata människan som bara äter grönkål, springer en mil varje dag och mediterar.
Jag är väl dum som vill ha båda världar, den fria själen som gör crazy saker och den ansvarsfulla som yogar och tränar allt från hjärna till tarmrörelser.
Jag vet. Det är patetiskt att tro att man kan ha kvar en del av sin fria tonårstid när man är 47 år gammal, men fan vad jag saknar en tillvaro där man var mer fri!

Dag 11
Är trött så att jag måste sova middag ett par timmar på eftermiddagen. Har turen att kunna göra det. Och jag unnar mig den lyxen. Imorgon förmiddag tar nikotinet slut, så det blir spännande att se hur den abstinensen kommer att yttra sig. Inga alkoholsug och det funkar bra att dricka vatten.
Måendeskala: 8 av 10, det får man vara nöjd med så här i början ;)

@Tossingavis sker ” Vet inte om det är på grund av att jag utsatt mig för så mycket nytt att min hjärna vill ta en paus, så att säga. Eller så är det en återgång till en enklare, men ohälsosam livsstil. Det känns som att jag gömmer mig från världen. ”
Du undrar vilket som är rätt, att dra sig undan ett tag för vila eller att utmana sig. Egentligen tror jag att man inland har mer svar än man tror om man bara man tittar på situationen ordentligt, utan droger då såklart.
Du har utsatt dig för mycket nytt och behöver processa det. Fortsätt sova middag etc. Jag tror du behöver lite vila. Att dricka är ett sätt att få lite bränsle och du har tidigare skrivit att du använder det just så för att orka det där lilla sista. Att sluta dricka för att börja lyssna på sig själv är nödvändigt.
Jag tror inte att det är farligt att ha nån dag när man drar sig undan och inte orkar träffa nån. Kanske är det nödvändigt när det varit för mycket intryck. Tänker lite på hundar och katter som så tydligt visar vad de instinktivt behöver. En hund i en ny miljö kan bli rätt spattig i nån dag, sover sen otroligt mycket. Små barn lika så.
Men när vet man att man drar sig undan på fel sätt? Jag tror du vet om du tänker efter. För det du beskriver, slötittande på nerflix, känslan av att sitta fast… En del i det är säkert att vi behöver vila, men heller inte för länge. Hjärnan vill ha kul. Kroppen vill röra sig. Sen gäller det att lyssna och fatta. Utan alkohol vet vi nog hur vi funkar.

Dag 12
Tack för er pepp!
Jag har kommit ur sängen och gör vad jag ska om dagarna. Det blev endast en dags eremitbeteende i sängen. Har aktiviteter 9-14 varje vardag som är ansträngande för hjärnan, så jag har kommit fram till att jag är helt okej med min lilla eftermiddagslur. Man blir oerhört trött av 5 timmars full koncentration och lägger vi då till att min kropp och hjärna håller på att återhämta sig från överdrivet intag av nikotin, alkohol och koffein, ja då är ju svaret solklart! Sov på, kära jag :)
När jag idag klev ut från mina aktiviteter, ut i solen, 26 grader varmt, fredag, människor överallt som satt på uteserveringar, hela staden vibrerade av fredags-feeling – då var det jobbigt kan jag lova! Jag körde hårda förhandlingar med den del av hjärnan som tyckte att jag definitivt skulle ta en öl eller ett glas vin, jag med. Det kändes rent fysiskt i kroppen. Mest i magtrakten och hjärttrakten. Lite som när man blir riktigt ledsen eller sårad, eller saknar någon enormt, eller är orolig. En molande värk liksom. Jag kände att en förhandling var på gång i mig, men jag kunde inte identifiera några konkreta tankar precis. Det var mer känslor som slogs emot varandra. Till slut så dök en klar tanke upp i mig och förhandlingen var i ett slag över. Jag sätter också mig på en uteservering nere vid havet och njuter av att det är fredag. Jag beställer någon godsak att äta och en ALKOHOLFRI öl! Eftersom jag inte smakar någon skillnad på öl med eller utan alkohol så var ju detta som att äta kakan och ha den kvar! Jag kände hela mitt inre lysa upp och glädjas åt denna lösning!
Roligt är att när jag tagit första klunken öl så blev jag nojig för den smakade så mycket alkohol, så jag var tvungen att dubbelkolla, men det stod 0,0 på flaskan. Det var nog bara min hjärna som automatiskt kopplade öl med promille :D

Nikotintabletterna tog slut vid 10-tiden i morse och än känns det överkomligt. Lite kryp i kroppen, men inget allvarligt. Tror det hjälper att det inte finns något alternativ. Det är inte lönt att noja om det, för det finns inget jag kan göra åt det. Här finns inga tabletter att köpa. Förhandling en icke-fråga.
Det är verkligen konstigt att jag inte klurat ut hur fullt med hål det här suget är ändå. Att det helt och hållet sitter i min egen hjärna och att jag har förmågan att själv styra det. Kommer ihåg för många år sedan när jag rökte. Det fanns inte på kartan att jag skulle gå mer än två timmar utan en cigarett. Då blev jag stissig, nervös och kunde inte tänka på annat än hur jag skulle kunna få gå ut och röka. Men det var inga problem när vi flög till Asien. 11 timmar på ett flygplan, jag åt och drack, sov och kollade på film och såg fram emot semestern. Röksuget kom när vi började gå ner för landning. Ujujuj, vad det drog och sög i kroppen. Fysiska påminnelser. Tankarna suddiga och endast fokus på att komma av planet så fort som möjligt och hitta en rökruta! Endast för att det nu fanns en möjlighet att röka.

Nu ska jag gå iväg och handla mig något gott att smaska på och sedan sätta på en film. Ikväll somnar jag nykter.

"Ikväll somnar jag nykter". Bara det att jag aldrig somnade! Tittade på film och åt pizza, chips och choklad. Drack även cola zero för att det har jag gett mig själv tillåtelse att göra på helgen eller vid festliga tillfällen. Men! Det smakade skit! Superkonstigt. Det har bara gått ett par veckor sedan jag slutade med cola zero, men nu kan jag för mitt liv inte fatta vad som var så gott med det. Är ganska knäckt över det eftersom jag skulle ha colan som en guldkant på tillvaron och nu måste jag hitta någon annan lämplig. Och jag gillade inga andra drycker än cola zero och alkohol... Få kanske tänka om helt och hållet och använda vanligt vatten fast i fint glas eller vatten med bubblor. Gillar inte smaksatt vatten.
I alla fall, när jag långt om länge skulle sova så gick det inte. Jag hade ångest och en oförklarlig rädsla för i stort sett allt. Rädsla för inbrottstjuvar/mördare/våldtäktsmän, zombies, krig, sjukdomar, mörkret, kackerlackor, att jag skulle försova mig, att någon nära skulle dö. Tror jag dåsade till vid halv tre-tiden för jag väcktes av ett ljud vid halv fyra. Jag har aldrig haft problem med sömnen, är en av de jobbiga typerna som somnar inom 5 minuter och kan inte hålla mig vaken i bilar/på tåg etc. Är nu livrädd att min renlevnad har skjutsat in mig i klimakteriet med sömnsvårigheter och allt. Det hade väl varit en trevlig knorr på det hela!
Nu sitter jag här och känner mig lika kass som efter en helkväll ute. Myror i kroppen, ångest, vill inte träffa någon, vill bara krypa ned i sängen igen, lite självhat/självförakt, känner mig svag och lite värdelös, sårbar och nedstämd.
Det enda jag håller mig fast vid är att det bara är abstinens som jag känner, att det går över om ett par dagar. :´(
Tror att jag måste dra ned på sockret också för det triggar också sug efter mer, sug efter annat.

Har du provat alkoholfritt bubbel?
Eller alkoholfritt vitt vin? Men du kanske inte vill dricka alkoholfritt heller? Jag är också väldigt kinkig med drycker. Dricker sällan alkoholfritt nu heller, men bubblet är riktigt gott ibland. Annars är det inte så mycket i drycken som den verkliga lyxen finns. Det är avkopplingen i sig, tycker jag. Eller så köper jag en blomma för att jag blir glad av att titta på dem.
Du kan ju prova sömnteer också så att du lyckas somna. Det är jobbigt när kroppen och hjärnan är ”på”. Det var nog så jag började med alkohol, använde det som sömnmedel.

Dag 15
Somna nykter idag med! Livet rullar på, inga större sug. Kan vara för att jag har gått loss på chips och choklad i ett par dagar nu... Tänker att från och med imorgon så får det vara slut med att moffa sådant hemma. Inte köpa hem!

Generell ångest, helt enkelt. Har försökt sätta fingret på vad jag känner och varför och om det finns något underliggande och om jag försöker dölja något eller undvika något för mig själv.
Men nej, generell ångest, helt enkelt. Har hållit mig inomhus hela dagen, vilket ju kan ha förstärkt det hela. Antagligen. Ätit kolhydrater och socker i två dagar. Massvis och endast det. Kan ju också ha förstärkt ångesten. Antagligen.
Har i alla fall identifierat ett område som ofta orsakar mig ångest och det tänkte jag gå och prata med någon om i början på nästa år, när jag kommer hem. Det har inte varit en orsak till att jag dricker för mycket, de orsakerna har jag redan kommit underfund med och jobbar dagligen på. Detta är annat relativt nytt som jag måste klura ut och jobba mig igenom.
Känner mig ibland på samma sätt som jag gjorde när jag druckit. Känslosam, svårmodig, lätt till tårar, dramatisk. Det irriterar och oroar mig enormt. Jag slutade ju dricka till stor del för att inte bli så jävla känslosam och dramatisk! Jag kan liksom inte riktigt lita på mina känslor. Är de äkta? Eller överdriver jag? De känns äkta just nu, men imorgon när jag tänker tillbaka så tycker jag att jag har överdrivit.
Känns som att jag kommer att bli sinnessjuk. Jag vet ju inte ens om jag mår bra eller dåligt, har jag ångest eller är jag bara uttråkad, gör jag det jag vill eller försöker jag bevisa något för andra, är mina känslor legitima eller dramatiserade, älskar jag verkligen de jag säger att jag älskar? Ibland är jag bara fruktansvärt känslokall och ibland kan jag gråta över minsta grej. Jag har väldigt svårt att släppa människor in på livet. De enda som jag älskar och tycker mycket om är min absolut närmaste familj, fem personer. Alla andra skulle jag nog inte bry mig ifall jag aldrig träffar igen. Och då har jag ändå ett par vänner som jag känt i ca 20 år. Det känns lite psykopatvarning på den. Man hör så mycket om hur andra ääääälskar sina vänner, kan inte leva utan vänner, utan vänner är du ingenting.
Jag vet inte, idag är det rörigt i huvudet. Tror inte allt socker är bra för mig.

@Tossingavis Tänker att du håller på och ”avgiftar” dig och hjärnan håller på att återhämta sig och försöker hitta balans. Man kan säker känna sig som sinnessjuk med massor av känslor som far hit och dit under denna process. Det tar energi och det bästa är att försöka ta det lugnt och inte stressa. Mycket som påverkar och pågår i hjärnan nu när du varken dricker alkohol, använder nikotin eller koffein. Försöka ”sitta still” i tankarna och ha tålamod med att det kan ta sin tid innan balans uppstått.

Ha det gott!💕🌞

Tack så mycket för era kommentarer på mina röriga inlägg <3

Jag ska försöka ta ditt råd @vår2022 och försöka vara still i mina tankar. Och acceptera. Så här känns det just nu, inget att behöva reagera på. Fortsätta med mitt liv och lita på processen. Om känsloröran och tankeröran håller i sig en längre tid, så får jag ta itu med det då.
Skulle kunna tänka på min hjärna som ett litet barn. Stackars lilla hjärna vad du har varit med om mycket på kort tid! Många stora omställningar där du har lämnat din trygghet och bekvämlighet. Klart att du blir liten och rädd och vill dra dig undan i ett hörn. Plus att du har tappat alla dina snuttefiltar/gosedjur/nappar som förr har tröstat dig. Jag förstår att du är ledsen och inte vill leka med andra eller komma på nya lekar. Nej, kom du här och sitt och mys i mitt knä en stund, du lilla hjärna, och när du är redo så vet jag att du hoppar ner och deltar i livet.

@Tossingavis Ja, det var ett fint och varmt sätt att tänka om hjärnan. Då hjärnan tappat alla sina snuttefiltar/gosedjur/nappar behöver den ett övergångsobjekt. Något annat som kan ersätta dem och som får den att känna sig trygg. Att få sitta i ditt varma knä och mysa gör den gott och så småningom redo för att delta i livet❤️

Dag 18
Har tänkt på anledningar till varför jag dricker och har ju läst mycket här på forumet. Jag har inte riktigt känt igen mig i er andras berättelser och nivå på drickandet. Vilket jag har trott beror på att jag saknar självinsikt eller att jag lurar mig själv eller att hjärnan inte ännu "låst upp" det mörka som har gjort att jag har problem med alkohol. Det sista har skrämt mig en del och jag har funderat på vad det mörka kan vara. Kommer jag att plötsligt minnas något traumatiskt i min uppväxt som jag har dolt med alkohol?
Därför var det otroligt upplyftande att läsa @Torns inlägg i en annan medlems tråd att det ibland kan vara så "enkelt" som att det är själva alkoholen i sig som har fått en att dricka mer och mer. Det behöver inte alltid bero på trauma, mental ohälsa, någon diagnos eller liknande. (Jag omskriver Torns inlägg kraftigt här, men det var så jag uppfattade det :))
För mig tror jag att det började när jag var i 13-årsåldern som något spännande och en krycka att ta till på fester eftersom jag var blyg och osäker. Sedan har jag min då outvecklade hjärna fått för sig att jag inte klarar av sociala situationer utan alkohol. Det har bara rullat på och jag har omedvetet anpassat mitt liv efter den devisen och undvikit situationer där jag inte kunnat dricka eller inte utmanat mig själv för att jag aldrig skulle klara det. Det har ju jag och alkoholdjävulen "bevisat" så många gånger. Så sedan när min hjärna är tänkt att vara färdigutvecklad i 20-årsåldern så hade jag redan i sju års tid förstört min utveckling med alkohol. I takt med tiden så har det mest varit alkoholen som varit grund till att jag druckit, ingenting mer.

@Tossingavis Du har tolkat @Torns inlägg helt rätt. Det behöver inte finnas en konkret anledning till att man dricker.

Alkohol är näst mest beroendeframkallande efter heroin. Dricker man alkohol blir man förr eller senare beroende. Och har man det i släkten är risken mycket större. (Min farsa var alkis.)

Jag tror inte att något större trauma finns dolt under mitt beroende. Men jag vet att jag har druckit på en massa känslor, positiva och negativa. Jag har använt alkohol både som startgas och fartdämpare. Och den fartfyllda livsstilen bör man ta itu med, för det blir ohållbart när man är nykter.

En del dricker för att glömma att de har en dålig relation, eller vantrivs på jobbet. Det kan också vara saker man behöver ta itu med. Oavsett så gör var och en sin egen resa, även om likheterna ofta är stora mellan våra nyktra resor.

I mitt eget fall är det nog stress och balans mellan jobb och fritid som jag måste jobba på, vilket jag också gör.

Kram 🐘